Arkiv | maj, 2011

Många nya bälten i klubben

29 Maj

I helgen har många i klubben bytt till ett bälte i mörkare kulör. Sju nya gula monbältare, fyra nya orangea monbältare, tre nya gröna mon och tre nya blå mon. Och sen ett par nya vuxna orangebälten, tre nya gröna, fyra blå och ett par brunbälten ovanpå det. Helt fantastiskt! Med förra helgens fyra nya svartbälten har Shindo nu 12 svartbälten som är någorlunda aktiva.

Vi har kommit en bra bit på vägen, men vi har problem med nybörjartillströmningen på vuxensidan. Den här terminen var det ingen som graderade till gult. Vi får se hur vi lyckas med rekryteringen under hösten. ett par pappor har lovat att börja och ytterligare en går och funderar fortfarande. Dags att börja bearbeta mammorna igen…

Det var roligt att se barnen jobba och göra sitt bästa igår, även om en del ansikten var mer än nödvändigt spända. Visst är det högtidligt och spännande att gradera, men jag vill att det också ska vara roligt. Vi tränar ju ju-jutsu för att det är så otroligt roligt och då är det ju bra om det märks även på graderingen.

Annars studsar jag mest runt här hemma och gottar mig åt att jag snart ska få åka på läger med barnen. Luftmadrasserna är testade om de håller luften, och i dag bestämde jag mig för att även städa dem lite. Det känns liksom bättre att lägga sig på en madrass som inte är full med de senaste lägrens bôs. Särskilt med tanke på att det ofta innehåller någon form av popcornspill.

Samarbete på barnfronten

27 Maj

Nu har vi tagit första steget mot ett samarbete mellan Shindo och Göteborgs ju-jutsuklubb när det gäller barnträningen. Vi har sedan länge en tradition av att åka på läger och har många föräldrar som följer med så att det ska vara möjligt. I Göteborg har man inte samma förutsättningar. I dag åkte jag till barnträningen i Göteborg för att börja lära känna barnen så att de kan känna att de kan följa med oss på läger nån gång. Vi tänker oss en gemensam träningsdag någon gång under hösten så att även barnen lär känna varandra.

I tankarna finns också möjligheten att ordna ett gemensamt läger så att fler får chansen, även de som inte vill eller kan åka särskilt långt hemifrån. Det vore roligt att få till ett läger under hösten, i ett litet format, som sen kan få växa.

Vi får se vad vi vill och orkar och vad som är praktiskt möjligt. Det gäller ju att det inte krockar med något annat. Men nu är samarbetet igång och viljan finns att jobba mer tillsammans. Det känns riktigt bra!

Vi är på gång!

25 Maj

Anmälningslistan till sommarlägret fylls på. I nuläget är vi åtta som skrivit upp oss, men vi räknar med fler. Nu när graderingen är passerad är det lägren som hägrar. Först Monsterlägret i Köping – mitt första läger som svartbälte – och sedan båda sommarlägren. Luftmadrasserna ligger pumpade i dotterns rum och de verkar hålla luften även i år. Kanske hinner jag märka dem och rulla ihop dem i kväll. För mig är det nästan lika roligt att förbereda mig inför lägren som att vara där. Lägren blir liksom längre då.

Träningen i går var en glad tillställning med många olika färger på mattan i en gemensam ansträngning att slipa på detaljerna inför klubbgraderingen på lördag. Nu är det upp till bevis, och det kommer att gå så bra. Det är fantastiskt roligt att se människor utvecklas och förstå mer och mer av hur vår ju-jutsu fungerar.

Tacksamhetsskulden till naprapaten

23 Maj

Nu har jag surfat på den härliga känslan i nästan två dagar. Jag behåller den inom mig nu, men börjar skifta fokus. Flera gånger under helgen har jag tänkt med tacksamhet på min naprapat. Jag går till honom en gång i månaden och utan hans behandlingar och råd skulle jag inte ha legat och gosat med mitt svarta bälte de två senaste nätterna.

I slutet av november i fjol var jag på en B-instruktörskurs i Kalmar. Då kunde jag inte sova på luftmadrassen, utan satt i en soffa och sov för att ryggen krampade annars. Stretching, styrketräning av rätt muskler och en hårdhänt naprapat rådde bot på detta. Och naturligtvis min egen envishet och målmedvetenhet.

Denna vecka bjuder på en del ju-jutsu, framför allt fredag och lördag. På fredag ska jag hälsa på barnen i Göteborgs ju-jutsuklubb för att vi ska kunna samarbeta mer när det gäller träning och framför allt läger. Lördag är det dags för klubbgraderingarna. I lördags insåg jag plötsligt att den här gången kommer alla examinatörer att ha svart bälte. Det blir nog lite högtidligare, i alla fall för barnen.

Cha la la la la!

21 Maj

Jaaaaaaaaaa! Vi är i mål.

Och det var verkligen så att under graderingen var det bara Monica och jag. Det fanns visst andra på och utanför mattan, men de var av försumbar betydelse. Allt fokus låg på oss och vad vi nu skulle visa upp.

Vid ett tillfälle viskade Monica något om att de andra gjorde tekniken annorlunda, men vi körde vårt race. Koll i boken efteråt visade att vi hade rätt! Jag hade inte ens noterat att de andra gjorde något annat…

Fortfarande susar det lite i huvudet, och jag är väldigt glad över att glädjen fick synas ordentligt efteråt – alla klarade sig och det gick att vara hejdlöst glad för den prestation vi gjort. Det hade inte varit lika roligt om en eller fler inte klarat graderingen.

Vi har kommit en lång väg, och nu börjar det riktigt roliga! Svartbältesgruppen på sommarlägret, here we come!

Nu åker vi!

20 Maj

Fjärilarna har flyttat in i magtrakten och i hallen står ett berg av packning. Snart åker vi mot Nyköping för att åka vidare till Bosön i morgon.

Pastasalladen är klar, två gier är packade och ljudboken finns med. Nu väntar vi bara på coachen, så drar vi.

Datorn får stanna hemma, så vi får se hur det blir med uppdateringen i morgon.

Håll tummarna!

Bränd igen :-D

18 Maj

Jag har gjort det igen. Vägrat vända och i stället försökt springa en runda. Det gick inte den här gången heller, men jag sprang åtminstone vilse på ett nytt sätt… Och jag insåg tidigare än sist att det faktiskt inte funkade och att jag var tvungen att vända.

Jag tror att det är enda sättet för mig att springa någorlunda långt. Hade jag lyssnat på lusten hade turen blivit 20 minuter totalt, nu blev den 60.

Det här var den sista träningsinsatsen före graderingen, enligt senseis order ägnade jag mig åt konditionsträning och inte ju-jutsu. Nu ska jag koncentrera energin så att den kan komma ut på lördag i form av snärtiga tekniker. Håll tummarna!

Nedräkningen fortsätter

17 Maj

Sista ordinarie träningen före graderingen i dag, både för mina nybörjarbarn och mig och Monica. För barnen fokuserade vi på ett par tekniker som inte sett så bra ut på provgraderingen plus att vi tränade randori. Uppenbarligen hade vi inte förklarat tillräckligt bra hur randori ska gå till. Så lekte vi en av barnens favoritlekar ”sempai säger”. Eftersom det är en lek kan jag vara sempai även om jag inte har svart bälte än. Barnen står på rad och när jag säger ”sempai säger kamae beredd” ska de göra som jag säger. Om jag bara säger ”kamae beredd” ska de inte göra det. En ju-jutsuvariant på ”gör si, gör så” eller ”Simon says”, med andra ord.

På så sätt kan barnen träna grundställningar, grundsteg och lite falltekniker nästan oändligt länge.

Mitt och Monicas pass blev 45 minuter som planerat, och vi har också reviderat vår träningsplan så att vi inte ska träna något pass på torsdag som vi tänkt, utan i stället vila oss i form. När en instruktör med femte dan rekommenderar ett träningsupplägg så gör man förmodligen klokt i att lyssna.

Han rekommenderade också att jag skulle ta ett konditionspass på torsdag för att få ur mig lite energi, men det tar jag i morgon. Då ska jag testa att springa vid dotterns stall igen. Jag tror jag ska hålla mig vid den stora vägen den här gången…

Fullt fokus

16 Maj

I går mötte jag en klubbkompis. Han frågade hur det hade gått dagen innan och jag svarade glatt: ”Jättebra!” och tänkte att det ändå var fantastiskt att han brydde sig så mycket om hur det gick på min graderingsträning. Sen kom jag ihåg att klubben haft en prova på-aktivitet och att det var den han frågade om. Så jag fortsatte glatt att berätta om den och hoppades att det inte skulle märkas att jag bytte spår mentalt. Egocentrering på hög nivå…

Vi pratade om det, Monica och jag, hur fantastiskt fokuserade vi är på detta. Och hur vi fått halva klubben att räkna vår gradering som den med stort G. Inte klubbgraderingen en vecka senare.

För mig har det varit nödvändigt att prata och skriva om processen, det hägrande svarta bältet har blivit tydligare. Det är också svårare att träna för lite och sedan dra sig ur när det närmar sig om tillräckligt många vet att man planerar att gradera.

Den här sista veckan är fokuset så hårt åtdraget att det här med att blogga nästan känns som slöseri med energi. Energi som jag behöver på lördag. Vi får väl se hur uppdaterad den blir nu de här sista dagarna.

I morgon blir det instrktion för nybörjarbarnen och sedan kort egen träning. max 45 minuter, har jag tänkt.

Japp, så ska det se ut!

14 Maj

Nu har vi dragit igenom allt den allra sista gången före nästa lördag. Och det kändes bra. Vi kan, vi vill och vi orkar. Ibland ökar vi till och med 🙂

Vi är båda tävlingsmänniskor, vi har inga problem att ta fram fokuset när det gäller och vi vill att det ska bli riktigt bra. Där är vi lika. Det vi måste se upp med är överladdning, att vi är för taggade så att tempot blir högre än det behöver vara.

Men oj, vad bra det kändes i dag! Den känslan ska jag suga på hela veckan. Den känslan vill jag ha nästa vecka vid den här tiden…