Archive | juli, 2011

Jag och min keps

27 Jul

Det finns vissa saker jag måste ha för att jag ska få flyt när jag springer. Förutom de självklara som skor och träningskläder så ingår iPod och keps i min utrustning. Musiken måste jag ha för att tycka att det är roligt och kepsen fungerar som skygglapp. I uppförsbackarna ser jag inte mer än ett par steg framför mig om jag tittar snett neråt. Resten skyms av skärmen. I mördarbacken kan jag inte titta hela vägen upp och fortfarande orka. Med kepsen klarar jag den. Båda varven. Jag vet att när jag kommer till en liten stenhäll i stigen så är jag nästan uppe och jag kommer att fixa det.

I dag var jag sju procent snabbare än i måndags på exakt samma sträcka. Det är helt okej. Något särskilt mål har jag inte, men det är roligt att se att det blir bättre och går lättare allt eftersom.

Dags för skärpning

26 Jul

Nystarten börjar tidigt i år. Varje år efter semestern brukar jag sluta äta godis och skärpa till mig när det gäller vad och hur mycket jag äter. Jag är inne på min sista semestervecka nu, men började skärpningen i går. Två varv i skogen hjälpte också till att ge min kropp intrycket av att nu är det färdiglekt.

Förra veckan tillbringade vi på Kreta och förutom slöa simturer för att snorkla innehöll den veckan ingen träning utom en armhävning på solsängen och en o soto otoshi i vattnet. Det stänkte för mycket, så vi kunde inte utföra fler ju-jutsutekniker eftersom italienarna i närheten rynkade på näsan åt oss.

Fast vi promenerade ju faktiskt de fem minutrarna ner till stranden varje dag. Fram och tillbaka två gånger om dagen eftersom restaurangerna som vi åt på på kvällarna också låg där. Det var en go’ vecka men nu är det dags att sätta igång så att det finns lite styrka och kondition i kroppen när ju-jutsuterminen startar den 22 augusti.

Som vanligt tittar vi framåt i kalendern och ser ju-jutsu överallt.

… och barnen hade också sommarläger

13 Jul

Sommarlägret för ju-jutsubarnen blev för min del en trött historia. Efter sju dagars idogt tränande trots att kroppen sa ifrån straffade sig. Visst var jag uppe på mattan, visst hjälpte jag till i köket, visst spelade jag brännboll mot barnen, men det var lite luddigt i huvudet medan jag gjorde det.

Ännu har inte luddet försvunnit.

Barnlägret var lite mer laid back än det brukar vara. Vi som var där gjorde lägret tillsammans, fast utan C:s planering och förberedelser hade vår insats inte varit mycket värd.

I slutet av lägret hade vi en samling för ledare och föräldrar där förbundets barnansvarige ville veta hur det funkar ute i landet. Några hade själva hittat lägret efter att ha googlat. Hos oss funkar informationen bättre än på många andra ställen, och det är skönt att veta att Shindo-föräldrarna är nöjda.

En av de tränande mammorna sa när vi satt och åt, att nu väntar hon bara på nästa läger. Blåmärkena från sommarlägret för oss vuxna hade inte bleknat ännu…

När lägret var slut hade vi fått bucklan för aktivast klubb även för detta läger, men den här gången delade vi den med Eksjö.

Nästa läger blir i Alingsås i mitten av september, hoppas att vi ses där!

Sommarläger, del 3

13 Jul

Dagen efter att sommarlägret var slut vaknade jag 6.40 och var rastlös. Stört omöjligt att sova ens en minut till. Det kan ju ha att göra med att jag skulle hämta barnen vid Gotlandsfärjan i Nynäshamn och att vi inte fick vara sena. Men det kan ju också vara så att min kropp kände av att den inte fått träna mer än två pass dagen innan och att den saknade det tredje.

Det är märkligt hur kroppen anpassar sig till det man utsätter den för. Fjärde dagen på sommarlägret var nog den värsta, sedan gick det av bara farten. Men på tisdagen var jag så trött att jag inte trodde att jag skulle palla. Det kändes som att svartbältesträningen var så oerhört mycket hårdare än den varit i mina tidigare grupper, och jag var osäker på om jag verkligen hörde hemma där. Men jag bet ihop och det gav resultat. Sista dagen på lägret studsade jag fram till stilchefen för att ta emot min medalj som aktivast elev i 1 dan. och visst var det roligt att även Dan fick medalj, men nu hann jag ju inte ikapp honom. Han har fortfarande en medalj mer än mig… ;-D

Shindo tog alltså hem två medaljer och även pokalen som aktivast klubb, och för oss handlar det inte bara om att vi var många där. Med stolthet konstaterade vi att alla de som inte varit sjuka eller skadade tränat alla sina pass. Vi åker visst på läger för att umgås och träffa vänner, men träningen står i centrum.

Från årets sommarläger tar jag med mig några karameller jag ska suga på under träningsåret som kommer;

  • randori tillsammans med sensei Stefan – helt galet roligt!
  • när T och jag visade upp katan till 2 dan för svartbältesgruppen
  • att jag fick förtroendet att vara träningskamrat när H gjorde come back på mattan efter ett års uppehåll
  • glädjen över att få öva länge på en sak
  • medaljen!
  • när hela Shindo lekte Glurpfisk och skrattande låg runt bordet i hemkunskapen
  • flera nya bekantskaper

Kort sagt har det som vanligt varit ett underbart läger med underbara människor!

Spmmarlägret, del 2

5 Jul

Nej, det här funkar inte. Träning och att umgås med alla underbara jutsukas är så mycket roligare än att blogga. Jag återkommer efter den 12 juli.

Sommarläger del 1

3 Jul

Traditionen håller i sig. Sommarlägrets första dag bar väldigt varm. Eftersom vi kom hit redan kvällen innan lägret började var morgonen lugn och lite pysslig.
Efter inledningen av lägret fick jag träna mitt första lägerpass i svartbältesgruppen! Alla svarta är i samma grupp!
I omklädningsrummet fick Monica och jag frågan om det var vi som var de ökända Shindomammorna. Jag visste inte att vi var ett begrepp!
Snart är det träning igen och sedan ska vi titta på en gradering.
Hoppas Höörklubben dyker upp idag.