Arkiv | september, 2011

Förlorad hjälpis

20 Sep

Jag tappade min hjälpinstruktör i dag. Tyvärr har hon bytt skola och därmed schema. Det blir omöjligt att hinna till nybörjarträningen för henne. Suck. Som tur var för mig ställde dottern upp som hjälpis ikväll. Tretton förväntansfulla monisar med mycket spring i benen och bus i armarna tränade ude osae så det sjöng om det.

Jag blev själv lite nöjd med passet som hade en röd tråd, varierade attacker, fler detaljer allt eftersom och en avslutande randori.

”Det blev lite tråkigt med samma teknik hela tiden”, sa dottern när vi gick hem.

Ja, ja, kanske lite större variation skulle funka också 😉

Vi provar det nästa vecka.

Blädag

19 Sep

Det var helt klart rätt beslut att vila två av ter pass i går. I dag har varit en seg dag för kroppen. Huvudvärk, trötthet, lätt illamående. Sådär, helt enkelt. Vi får se hur kroppen tyckte om att jag ändå var hjälpinstruktör i kväll. Jag gjorde inget hårt fysiskt arbete…

För en gångs skull lyssnade jag på kroppen

18 Sep

Jag missade att slå på lägermode den här helgen. Normalt sett är jag outtröttlig på läger, men i dag tränade jag bara ett av tre pass. Kroppen sa ifrån och för en gångs skull så lyssnade jag. Somnade till och med en stund på tjockmattan i mitten av dojon. vaknade av att jag blockerade ett slag i drömmen = slog Dan i huvudet i verkligheten.

Prisutdelningen blev en munter tillställning där rim och priser mottogs med glada leenden. Även om S mest såg besvärad ut. Nåja, godiset är säkert gott ändå…

Det har varit en rolig helg med bra träning, men jag lyckades som sagt inte riktigt tajma in den riktiga lägerkänslan. Det ligger nånting på lur i kroppen som väntar på att få slå till, tror jag. Vi får väl se om det tar chansen nu.

På väg till första träningen på Alingsåslägrets första dag.

På väg till första träningen på Alingsåslägrets första dag.

Lugnet före stormen

18 Sep

Med pyttesmala springor till ögon har vi kämpat oss upp till en ny dag på Alingsåslägret. Visst gör det ont lite här och var, men klockan nio står vi på mattan igen. En sak som är extra rolig i år är att vi är så många svartbälten från Shindo. Fast i dag har två av dem inte möjlighet att vara med. Vi får se vem jag ska träna med i dag av alla stora människor i min grupp. I går kunde jag hålla mig till S som är lite mer i min egen storlek.

Björnpappor och nödvärnsrätt

17 Sep

I dag har jag

  1. startat dagen med en strikt fläta överst på huvudet
  2. avslutat sista träningspasset med ett moln av virriga lockar runt skallen
  3. tränat för två högt graderade ju-jutsu kai-instruktörer och en högt graderad judo-instruktör
  4. ätit lite för lite
  5. avbrutit ett träningspass för att energin tog slut
  6. gått rakt in i en knytnäve med läppen först
  7. gjort en del riktigt kassa tekniker och någon som gick helt okej
  8. fått en hel del stryk…
  9. burit M från Forshaga på ryggen som en riktig björnpappa
  10. blivit påmind om nödvärnsrätten
  11. fått använda mitsar på ett nytt sätt

Ibland känner jag att det kanske är svårt att förstå charmen med detta som utomstående, men det har varit en bra dag på Alingsåslägret och i morgon har vi en till! Då ska jag göra en insats som den hemliga juryns ordförande vid avslutning och prisutdelning. Det ska bli roligt!

Nästa gång bänkar jag honom

13 Sep

Femton nybörjarbarn. Jätteroligt! Men så händer det något. M ser chockad ut och gnider sig om nacken. V har dängt till honom för att ”han blängde”. Jag talar strängt till V, men borde jag bänka honom? Jag gör inte det, men händer det igen måste jag. Jag har haft gruff i mina grupper förut, men det har inte varit på den här nivån. Jag hoppas att det var en engångsgrej, för allas skull.

Annars var det ett roligt pass där jag testade att få in lite mer fart i mängdträningen, a la Uppsalalägret. det gick okej, men var lite högre tempo än alla klarade. Jag ska fortsätta jobba med metoden så att det blir mer varierad träning.

Nästa gång ska jag ge mig på lite svårare tekniker också, så att de som har gult bälte får något nytt att bita i.

Åldersmässigt är gruppen mer mixad än den varit tidigare med större spridning i åldrarna. För första gången på ganska länge har vi fler killar än tjejer i gruppen och jag får motvilligt erkänna att det gör skillnad. Det är stökigare i hörnen, liksom. Jag får dela på barn som har svårt att stå nära varandra utan att det blir högljutt eller bråkigt. Fast å andra sidan fick jag tidigare dela på barn som inte kunde stå nära varandra utan att det blev högljutt och fnissigt .

Huvudet surrar

12 Sep

Sent i går kväll kom vi hem från framtidsdiskussionerna i Uppsala. Huvudet surrade efter utmanande träning och uppmaning. ”Om inte ni som är här gör det vi har pratat om så blir det inte gjort.” Tillsammans hade närmare 30 personer från olika klubbar spånat om framtiden och vad förbundet behöver göra, hur vi ska göra för att rekrytera fler nybörjare och marknadsföra oss bättre. När helgen närmade sig sitt slut avkrävdes vi två lappar. En med namnen på två önskade instruktörer på nästa påskläger och en där vi skrev vad vi kunde bidra med i förbundets tjänst. Ungefär.

På min påsklägerslapp stod två kvinnonamn. Jag har retat mig på att man i somras bjöd in till ett sommarläger med enbart män som instruktörer. Först i sista minuten tillkom en kvinna. Vi måste bli duktigare på att lyfta fram kvinnorna i förbundet! Så nu har jag bestämt mig för att lyfta fram andra kvinnor när jag får chansen. Inte för att jag inte tycker att männen är duktiga instruktörer utan för att jag tycker att kvinnorna också är det. Och männen verkar ha en given plats utan att jag behöver påverka särskilt mycket.

Träningen under helgen satte igång en massa tankar, så morgondagens pass för nybörjarbarnen kommer att se annorlunda ut än om jag hade planerat det före helgen. Här ska det gå undan!