Archive | oktober, 2011

Det tog sju minuter innan den första behövde gå och kissa

30 Okt

Så var det gjort. Budoklubben Shindo har för första gången anordnat ett barnläger. Vi jobbade ihop med Göteborgs Ju-jutsuklubb och höll till i deras lokaler nära Masthuggstorget. Totalt tränade närmare 60 barn under lägret. Nästan hälften av dem var knattar som bara hade träningspass på söndag morgon och inte deltog i lägret i övrigt. 33 monbarn i alla olika bältesfärger och från tre olika klubbar lärde känna varandra lite bättre under den här helgen.

Vi hade inga instruktörer utifrån, utan skötte instruerandet inom de två arrangörsklubbarna. Totalt hölls 15 träningspass under helgen!

Redan innan vi skickat hem alla barnen och städat Göteborgsdojon färdigt började vi planera för nästa års läger. Vi kommer igen! Och då känner vi oss mogna för att gå ut med inbjudan till fler än de tre klubbar som var med i år. Det behövs ett barnläger i väst under hösten!

I natt hade vi en liten kille som galopperade ut till toaletten titt som tätt. I morse tänkte jag berätta för honom att det vore lämpligare att smyga, men då berättade han att han mått illa och kräkts en av gångerna han sprungit iväg. Men han hade inte sagt något till någon vuxen. I stället för den störande elefanthjorden han varit i mitt sinne under natten blev han den lille pojke han i verkligheten var.

Mina pass byggde på att sätta ihoop kända tekniker till en serie och träna mer i tempo och rörelse. I dag skulle jag köra det passet med den vit-gula gruppen och vi hade hunnit värma upp i sju minuter när den första lilla människan räcker upp handen och undrar om han kan få gå på toa. Mitt pass var det första efter lunch och jag tyckte att de haft en timme på sig att se till att de var redo att träna så jag sa lite surt att om det är någon annan som också behövde kissa var det lika bra att gå på en gång, annars skulle jag bara bli irriterad.

Poooof! så försvann nästan halva gruppen ut för att uträtta sina behov. De andra fick ta vattenpaus.

Jag tycker inte att jag ställer för höga krav när jag vill att barnen ska kunna träna ett pass på 40 minuter utan kisspaus, men det verkar som att jag har fel.

Nästa vecka tränar vi som vanligt, och nu gäller det att förbereda barnen på provgradering. Det ska bli spännande att se hur många av mina gulbältare som ska ta orange och gå vidare till avancegruppen.

 

Lite sliten

16 Okt

Kroppen känns som på kvällen annandag påsk. Ändå har vi bara tränat två dagar och påsklägret är fyra. Budoklubben Shindo har firat tioårsjubileum under helgen tillsammans med förbundsinstruktörerna Stefan Forsman och David Gülger. För vuxna och blå eller bruna monisar fanns nio träningspass som var möjliga att delta i under helgen. Det sista passet var instruktörernas present till Shindo och innehöll ett antal jobbiga fysövningar som också förbättrade vår ju-jutsu kai.

Helgen innehöll som väntat en hel del guldkorn, bland annat upplysningen att våra armbågar i en teknik skulle likna en beagles öron i medvind. Vi skulle också rulla triceps som bulldeg och en hel del annat.

Några av mina tekniker har förbättrats rejält under helgen och jag hoppas att jag kan behålla den nivån i fortsättningen. Sedan har jag insett att jag har haft rätt i att försöka koppla bort hjärnan och bara låta kroppen jobba – o goshin ser bra ut i fart, irimi nagen sitter som en smäck, men ibland låser sig allting när jag får tid att tänka.

 

En vanlig tisdag kväll på mattan

12 Okt

Gårdagens barnträning var inte precis ju-jutsumorsans finest. Jag har en stökig grupp och jag låter dem prata för mycket. Då blir jag för pratig och så blir det inte så mycket gjort som det hade kunnat bli.

Vi hade en ny kille på passet, så vi började med att gå runt och hälsa på varandra. Den som först hann säga sitt namn när man skakade hand fick krypa mellan den andres ben. Nästa övning fortsatte vi att åla runt för att bli varma och efter ett tag blev det tillåtet att åla över varandra. Efter lite räkor gick vi över till fallträning, både bakåtfall med dämpning och framåtfall. Det är en utmaning bara att få barnen att gå tillbaka längs långsidorna i stället för att gå där kompisarna faller.

Målet var att gå igenom renraku wazan både till gult och orange mon, så vi övade de två teknikerna i kombinationen var för sig och sedan satte vi ihop dem. Fast vi fick ju givetvis bryta för lite mattbrottning för att hålla uppe flås och intresse.

Jag hade tänkt att vi skulle hinna med lite randori också, på de tekniker vi tränat, men det funkade inte. Vi hann inte det.

Det här är en grupp som när de får möjlighet att ställa frågor kan fråga vilken bältesfärg som kommer efter orange, kommentera att jag med kvällens frisyr (fläta) ser ut som en ninja, eller helt enkelt berätta om en gång … och då kan det komma vad som helst.

Jag gillar att vara barninstruktör, mycket för att barnen är så spontana och roliga att jobba med, men det finns lite för många pratkvarnar och strulpellar i den här gruppen. Jag måste jobba mer med mina metoder för att det ska funka, inte göra som jag brukar.

Svartbälteskurs på Bosön

10 Okt

Nu har jag varit på min första svartbälteskurs. Jag var lite nervös eftersom steget upp i svartbältesgruppen på sommarlägret visade sig vara rätt stort. Det var intensivare än jag väntat mig och dessutom fanns det en och annan individ med behov av att hävda sig.

Så var det inte i helgen. Närmare 30 svartbälten samlades helt enkelt för att lära sig mer, tillsammans. även om det var full fart så fanns det tid att reflektera över varför en teknik inte fungerade optimalt och hur man skulle justera den så att den gjorde det. Det var så roligt!

Jag fick också möjlighet att skälla lite på en stor fjärdedan:are från Östersund som i en övning klev rätt in i skottlinjen när jag försökte få ett yrväder från Borlänge att ligga still på golvet och lägga ifrån sig kniven. Östersundaren log lite och verkade förvånad över att en ettrig liten förstadan:are kallade honom knäppo. Jaja, de vänjer sig 😉

Nya rekryter … kanske

5 Okt

Om de förtjusta barnen får bestämma lär jag ha ett helt nya barn i min grupp på tisdag. Uppvisningen på Krokslättsskolan var välbesökt, och det blev mer prova på än uppvisning. Lite trångt var det, men det var nog lättare att ta steget upp på mattan då än om vi haft en jättestor matta i gympasalen där vi normalt sett tränar. det blir spännande att se hur många som faktiskt dyker upp på tisdag.

Själv gjorde jag inte så mycket ju-jutsu utan pratade och delade ut lappar. Halsen är fortfarande inte helt bra, och det värsta är att jag kanske inte kommer att kunna träna på svartbälteskursen i helgen om det inte blir bättre. Så otroligt tråkigt det vore. Jag hoppas att det ska räta på sig till dess, jag har ju en hel eftermiddag att sova mig frisk på tåget på fredag 😉

Varför är du här?

4 Okt

”Varför är du här och hjälper till?”, undrade lillasystern till en av mina nybörjare när jag stod och langade ut mattor så att barnen kunde lägga ut dem i dojon. Jag hade inte bytt om utan såg väl ut som en ordinär tant (inklusive scarf!).

Hon trodde mig knappt när jag sa att det var jag som var tränaren och gjorde stora ögon när jag svarade svart på hennes fråga om vilken färg jag hade på bältet.

Ju-jutsu kai kan tränas av alla, men vi har en bit kvar innan det nått ut…