Archive | november, 2011

”Jättekul” provgradering!

15 Nov

I dag hade jag provgradering med min barnnybörjargrupp. Det upphör aldrig att förvåna mig på hur många sätt man kan utföra en teknik som man övat i ett år. Att vissa tekniker är svagare än andra är väl inget konstigt, men att ude osae ska vara så svår att ha koll på när man ska gradera till orange mon är en gåta.

Nu är ju inte mina barn så olika andra ju-jutsubarn, så naturligtvis kommer de att vara redo när det väl är gradering, även om några även då kommer att stå som fågelholkar. fast jag har ju sett folk få hjärnsläpp även på svartbältesgraderingar, så det blir nog inget problem.

Det stora problemet är attityd. Det är inte en del av bedömningen i en gradering, men jag börjar luta åt att det borde vara det. Och då menar jag inte attityd som i att teknikerna ska ha snärt. det kan man inte kräva av nybörjarbarn. Jag menar attityd som i ödmjukhet och hänsyn till kompisarna och att inte spela översittare eller besserwisser när man får chansen. Den attityden. Några av killarna i gruppen lider av lite för stort självförtroende som inte riktigt går i takt med de kunskaper de faktiskt har. Jag får se hur vi ska jobba med det.

Avslutningen på provgraderingen blev grymt bra. Vi satt i en ring och jag frågade hur de tyckte att det varit. Jag hade ju ändå varit ganska sträng och det verkade bitvis som de tyckte det var svårt.

”Jättekul”, blev barnens svar.

Jag berättade att mitt mål var att de alla skulle klara graderingen om en månad, och att jag skulle se till att de fick träna på sina svaga tekniker fram till dess, men att deras uppgift var att komma till träningarna och göra det jag säger, fokusera och göra sitt bästa. Alla var med!

När barnen tar orange bälte försvinner de till nästa barngrupp, det är det tråkiga med graderingarna. Vissa barn skulle jag alltid vilja ha i min grupp. Tur att lägren finns så jag ändå kan fortsätta följa dem och känna att de fortfarande är ”mina” barn!

Gråt och skratt på självförsvarskurs

3 Nov

I dag höll jag och en kollega en kurs i praktiskt självförsvar i en av Göteborgs 30 församlingar inom Svenska kyrkan. Lite försiktigt tassade arbetslaget med präster, diakoner, musiker, administrativ personal och vaktmästare in i den stora salen. Min kollega tränar en karatestil som heter wado kai och vi hade fått möjlighet att få hålla kursen i jobbet trots att han egentligen jobbar med sociala medier och jag som informatör. Självförsvarskurser ligger inte riktigt i våra arbetsbeskrivningar.

Det blev en lite försiktig start där kollegan pratade om olika sorters våld och målet med det. Sedan ville vi sätta fart på gruppen så de fick köra en kort duttfajt två och två. Ringar och olämpliga skor åkte av och med liv och lust klappades det på lår och axlar.

Efter en ”uppvisningsfajt” när vi pucklade på varandra lite lätt fortsatte vi kursen.

Sedan inventerade vi i vilka situationer deltagarna kände obehag, upplevde som riskfyllda eller rentav farliga. En i gruppen hade blivit knivhotad på arbetsplatsen. Vi hade förberett några enkla frigörningstekniker mot olika typer av angrepp och gruppen fick pröva teknikerna en och en.

Glädjen i att få lära sig nya saker och röra på sig gick inte att ta miste på. Att strypa chefen var också väldigt populärt 🙂

När vi pratade om vapen brände det till och kom lite för nära för mannen som blivit knivhotad. Han insåg ännu tydligare än tidigare vilken tur han haft som kommit undan helskinnad, började gråta, och behövde en stund på sig för att samla sig igen.

Efter pausen visade vi ytterligare några tekniker och diskuterade vad som är lämpligt och inte att göra i vilka situationer. Att vara mentalt förberedd, kolla lokaler noga och placera sig smart i dem var andra saker vi tog upp.

När kursen var klar såg jag många leenden bland dem som varit med. Minst en av dem som varit med var klart sugen på att börja träna självförsvar. Jag hoppas också att de förstod att det vi kunde ge dem i dag bara är enkla, grundläggande tekniker och att man hela tiden måste öva för att det ska funka i ett skarpt läge.

Jag tror att vi kommer att få fler förfrågningar om att hålla i kurser, men då får det ske på ledig tid.