Archive | december, 2011

Lusten att spela spel vs viljan att träna

20 Dec

Nu har vi haft svart bälte i ett halvår. Det är dags att starta vandringen mot andra dan! Det vore roligt att hålla minimitidstempot även i fortsättningen, men jag vet inte om jag kan räkna med det. Det finns så mycket här i världen jag skulle vilja göra. Och nu har jag ju också en ju-jutsutidning att tänka på…

Vi från Shindo som gick upp samtidigt till första dan har i alla fall så smått börjat titta på teknikerna till andra dan. Vi har smakat på katan, det gjorde vi ju faktiskt redan i somras! Tack Ola! Nu ska vi bara lukta på glöggen, nej, jag menar att vi ska nöta in de tekniker vi kan och lära in de som är helt nya. Tur att det finns läger att få input på!

Jag har också en ambition att träna kondition under juluppehållet. Det vore väl inte helt omöjligt att lägga in lite styrka också när jag ändå är svettig. Träningscykeln står framför teven, så det borde ju gå att riva av ett par tre pass i veckan där.

Vi får väl se om lusten att spela spel eller viljan att träna vinner i jul och nyår.

 

En dag i Skagen

16 Dec

En dag i september åkte vi ett gäng till Skagen för att fotografera och promenera. Dan och jag tog med dräkter och blev fotograferade också. Det var några som stannade upp och tittade på vår ”show”, det händer kanske inte varje dag att två svartbälten möts på Grenen… Här kommer några få av de bilder Ronald Eek tagit. Han är så bra!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jullov i Budoklubben Shindo

16 Dec

I går hade vi julavslutning i Ju-jutsu kai-sektionen i Shindo. Trots att vår matta är 14 meter på längden rymdes inte alla i ett led i uppställningen. Både barn och vuxna och ett par tre syskon deltog med liv och lust i lekar och mattbrottning och fika efteråt. Föräldrarna tordes inte riktigt upp på mattan den här gången. Det var fantastiskt roligt att se så många där samtidigt.

Jullovet innebär för min del närvarorapportering. Jag har jagat personnummer och adresser de senaste dagarna och hoppas att jag ska kunna rapportera via idrott online. De har inte öppnat den möjligheten för oss ännu, trots att jag bett dem. Ska nog slå en liten pling efter helgen så att det går att jobba under julen med detta.

Man ska kunna rapportera närvaro via sms om man bara får till ett bra medlemsregister och kan hantera grupper på rätt sätt. Jag har gått en kurs, men jag känner att kunskapen håller på att blåsa bort eftersom jag inte kan testa på vår sida.

Nu blir det vila från träning fram till den 10 januari då mina nybörjarbarn kommer tillbaka efter jullovet. Däremellan ska vi ha en enskild gradering här hemma av ett barn som var på släktkalas på graderingsdagen. Tur vi har matta så det räcker!

Julstämning i ju-jutsuland

11 Dec

Julmusik på hög volym på stereon, hemmagjort julgodis i kylskåpet och graderingsdag på klubben. Nu är det snart jul!

Klockan tio i dag visade fem av våra knattar vad de kunde för stolta ledare och föräldrar. De är så söta! Och de är födda 2004, så de är så unga så de nästan inte finns! (När jag växte upp var jag övertygad om att år 2000 aldrig skulle komma, det lät så osannolikt långt borta och det året skulle jag fylla 30 – så uråldrig kunde man väl inte räkna med att bli?)

Sedan var det min grupps tur att gradera. Jag slapp sitta och bedöma dem och kunde lägga min energi på att coacha dem och jobba som publikuppvärmare. Föräldrarna vågade inte riktigt applådera och komma med glada tillrop. Sju nya gula och fem nya orangea monisar blev resultatet. De var jätteduktiga, och framförallt hjälpte de varandra på ett fantastiskt fint sätt om en av dem fick hjärnsläpp. Ett av barnen, som är ganska blyg och tillbakadragen visade med självförtroende hur det skulle vara för ett annat barn.

Med denna gradering får jag säga hejdå till dem som tagit orange bälte. Nu går de vidare till avancegruppen. 😦

Sen var det dags för mig att vara examinator för ett gäng som skulle ta grönt bälte. Vi hade också en kille som prövade för brunt monbälte. Det gick förstås vägen för dem allihop, och sju stolta grönbälten och ett brunbälte som visst växt en decimeter under graderingen lämnade dojon efteråt.

Nu har vi ett helt gäng bruna monisar som ska ta steget över till vuxengruppen nästa termin. De är fyra stycken väldigt duktiga ungdomar som nu satsar på en raketkarriär genom kyu-graderna. Det kan ju gå undan från brunt mon.

 

Det rör på sig på många fronter

2 Dec

Det är inte brist på ämnen som gjort att jag inte varit så aktiv den senaste tiden. Tvärtom. I klubben snurrar det på som vanligt med graderingsträning för barnen. I tisdags var de jätteduktiga, alla utom tre som av olika skäl valde att sitta bredvid. En ska inte gradera och de andra två börjar jag tvivla på. De har lite för högt självförtroende när det gäller sin kunskap jämfört med vad de faktiskt kan. Vi får se hur det går. Oftast skärper ju barnen till sig och överraskar på graderingsdagen.

De andra barnen fick en rejäl dos egoboost i tisdags. Vi övade några tekniker och efter varje teknik upprepade jag namnet på tekniken och sa ”När ni hör detta på graderingen kan ni tänka att ‘det här kan jag’ ”. De växte för varje teknik vi kunde avsluta på det sättet.

Jag och tränarkollegan M var på kurs i går i Idrott Online. Vi tycker att vi har ganska bra snurr på administrationen i Shindo, men det fanns mycket mer att lära sig. Nu ska det bli av att lägga in medlemmarna i det digitala medlemsregistret. Sen ska LOK-stödsansökningarna gå så mycket snabbare än de gjort de senaste gångerna.

Och på förbundsnivå, vad kan jag säga, det rör på sig ordentligt! Jag ska släppa områdesansvaret för funktionshinder och i stället vara förbundets informationsansvarige. Det är spännande och lite läskigt. Tidningen landade i mitt knä, vilket förmodligen innebär att jag måste köpa en dator med lite mer kräm än jag har i dag. Fast sånt är ju också lite roligt.

För en vecka sedan åkte jag upp till Lidingö för att få en genomgång av vad styrelsen förväntade sig av mig som informationsansvarig och vilka förutsättningar som fanns för mitt jobb. Jag vet ännu inte hur budgeten för tidningen kommer att se ut 2012…

Men visioner har jag. Och tips tar jag tacksamt emot. Både på vad ni vill läsa om och vad ni skulle vilja bidra med.

Vi hörs!