Archive | februari, 2012

Så roligt att det nog vore olagligt

29 Feb

Tänk om det gick att ha ju-jutsu som jobb på riktigt! Men det skulle nog vara så roligt att det vore olagligt.

I dag efter jobbet åkte jag till Härlanda församling för att träffa en ungdomsgrupp och prata om självförsvar och ju-jutsu kai. Några enkla tekniker fick de också lära sig. Det var _så_ roligt!

Jag mixade skratt och allvar och det var en fartig duttfajt i början där alla skrattade och gjorde sitt bästa för att dutta varandra på axlar, mage och lår. Mellan övningarna på att ta sig loss från några olika greppattacker gick vi snabbt igenom nödvärnsrätt, funderade över vapen och deras farlighet, pratade om obehagliga, hotfulla och farliga situationer och hur man kan undvika dem eller agera om man hamnar i dem.  När vi skulle avsluta bad ledaren mig prata lite om våldtäkt. Det var svårt, men jag tror att det blev okej.

Det jag tycker är svårt är att lyckas förmedla _både_

1. Det är inte den som blir våldtagens fel att det händer

2. Det finns beteenden som gör att man blir ett lättare offer.

Svår balansgång där. Jag drog parallellen till en plånbok med mycket pengar i. Den lämnar man inte hur som helst, för då underlättar man för någon annan att ta den. På samma sätt behandlar man inte den värefulla personen man är på ett sätt som gör att man uppfattas som ett ”lätt offer”. Fortfarande är det gärningsmannen som gör fel, men varför ska jag utsätta mig för risker?

Det var rätt tung stämning i rummet när vi var klara med detta, men jag tror att det landade bra. Det kändes som att de uppskattade att vi inte väjde för det som är svårt.

De flesta i gruppen var tjejer i gymnasieåldern och efteråt var flera av dem intresserade av att börja träna hos oss.

Jag lovade att jag skulle gå med dem till nybörjargruppen om de ville, så nu har ett antal tonåringar i Härlanda mitt mobilnummer så de kan messa mig om de vill ha sällskap upp till dojon en torsdag kväll.

Awesome, skulle min dotter ha sagt. Eller möjligen Oh! My! Gad!

 

En del gick bra på riktigt

14 Feb

Nu är vi på gång! I dag tränade Monica och jag det första seriösa passet med sikte på andra dan. Och så bra det gick för oss. Vi förstod nästan hur vi skulle göra nästan alla tekniker. 😉

En del gick bra på riktigt, men det är klart att de tekniker man aldrig gjort och aldrig blivit visad hur man ska göra är lite mariga. Ett tag lyckades vi också hålla nere tempot så att vi hann med att förstå vad det var vi gjorde. Det är lite knepigt att det krävs ett så lågt tempo för att teknikerna överhuvudtaget ska gå att göra i graderingstempo senare.

Eftersom Monicas axel nu bestämt sig för att den behöver uppmärksamhet och vi inte riktigt vet när vi kan träna tillsammans blev vi glatt överraskade när vi upptäckte att vi även kommer att träna på torsdag och lördag förmiddag! Det gäller att passa på när båda är friska och har möjlighet att träna, så nu kör vi!

Ikväll blev det också verkligt att om vi ska ta nästa grad på minimitid så innebär det att vi graderar i maj nästa år. Det kändes plötsligt väldigt snart. Tur att vi hinner åka på några läger innan dess.

I dag kom också den första förbundstidning jag gjort i brevlådan. Det kändes bra att ha gått i mål med det första numret, men det finns en del att förbättra redan till nästa nummer. Jag hade en idé att spegla påsklägret genom att träna i alla bältesgrupper, men jag tror att jag hoppar det den här gången. Det händer oerhört mycket nu på våren och nummer 2 kommer att bli ett späckat nummer hur jag än gör. Jag kan spara den idén till en annan påsk.

Men jag ska definitivt genomföra idén med tipslåda. Ska kolla om det finns någon brevlåda någonstans i förbundets förråd, annars fixar jag en ny och en affisch som jag sätter upp så alla på påsklägret får möjlighet att tipsa om personer eller företeelser som borde vara med i tdningen.

Lägerlängtan

9 Feb

Nu börjar vår- och sommarprogrammet för barnläger klarna. Jag vet att jag inte har möjlighet att åka på Vårmonet, det är nog det enda återkommande barnläger jag aldrig varit på. Jag måste få till det nån gång…

Alingsåsklubben planerar för ett barnläger dit Shindo blir inbjudna under våren och självklart planerar vi för att åka till Köping under Kristi Himmelsfärdshelgen och Oxelösund i slutet av juni.

Jag älskar verkligen att åka på läger. Det spelar ingen roll om jag åker som klubbledare eller elev. Jag har alltid älskat den där känslan av att allt är möjligt, att normala vardagliga regler och rutiner upphävs. Som liten innebar det att det var helt okej att äta socker som pålägg på vitt bröd med mycket smör på. Som vuxen innebär det att någon annan står för en stor del av det praktiska runt omkring. Jag behöver inte alltid laga mat, det finns inget ogräs att rensa, ingen städning som behöver göras (utom i slutet av lägret) och en massa vänner att prata med och träna med.

Som det ser ut nu inleds lägervåren med påsklägret, sen Alingsåsbarnläger, sen bältesläger i Skåne, Monsterläger, sommarläger för barn och sedan för vuxna.

Sex läger på tre månader… Tjoho!

Jag hoppas att vi ses på några av dem!

Risk för mardrömmar

5 Feb

Nu börjar jag få abstinens. Normalt sett tränar jag bara varannan vecka eftersom träningstiderna inte går så bra ihop med mina barns läggningstider. Veckan som gick var jag förkyld och tränade inte själv, jag höll bara mitt pass för nybörjarbarnen. Denna vecka är barnen här och någon ju-jutsuträning för egen del blir det inte.

Det kanske i och för sig är bra, för jag är fortfarande inte helt ok i halsen. Problemet är att jag brukar få helt sjuka drömmar när jag inte tränar ju-jutsu. Det börjar med att någon ger sig på mig, ofta med vapen. Som av en händelse har jag en kniv eller yxa till hands, och när jag är klar med den som attackerade är det bara småbitar kvar av honom. Analysera det, ni!

Jag är glad att jag oftast slipper de här drömmarna. Det är inte det enda eller bästa skälet till att jag tränar, men det är klart att det bidrar till att jag mår så bra när jag får ge järnet och jobba mig riktigt trött på mattan.