Arkiv | juni, 2012

Första dagen går mot sitt slut

30 Jun

Middag kvällen före sommarlägretNu har det startat. Sommarlägret är igång och så även grillningen på kvällarna. I går var vi ett gäng kursare som grillade tillsammans.

A-kursen är snart slut, men i dag ingick det att titta på 3 dan-graderingen och göra bedömningar av teknikerna. Svårt, men intressant. En av dagens lärdomar är att jag inte behöver vara jättenervös för att gradera. Med hård bedömning på klubbnivå är man redo. RGK är snällare.

I kväll fick jag också hjälp med axlar och rygg av två fantastiska människor. Det tog ett tag innan den värsta snurrigheten lades sig efter att de jobbat med hela mig.

Så nu är det dags. Jag är slut för i dag. Vi hörs i morgon, då är jag förhoppningsvis A-instruktör.

 

Annonser

Morgonmys

29 Jun

Ulrik och PhilipI går kväll snurrade mycket i huvudet och det var svårt att somna. I morse vaknade jag och började dagen med att fota dessa goda vänner som delar madrass. Nej, Ulrik har inte tummen i munnen även om det ser ut så på bilden.

Dagen har bjudit på föreläsning av kusin Calle om neuropsykiatriska funktionshinder, dojotid, kostföreläsning och mer dojotid. Sedan började sommarlägerdeltagare droppa in och nu är Shindorummet fullt av luftmadrasser. Vi får se hur vi styr upp det i natt.

Snart är det grillning och jag kommer nog att somna ovaggad i natt, så jag passar på att blogga innan dess.

I morgon ska vi på A-kursen sitta och fundera över hur vi skulle ha bedömt dem som prövar till 3 dan. Det kan bli intressant. I dag bad för övrigt stilchefen oss höja nivån till 3 dan på mattan. En aning svårt när man är rätt färsk 1 dan:are.

Frukostdilemma och autografer

28 Jun

Dagens första dilemma kom vid frukosten. Skulle jag ansluta till A-kursens eller Shindos bord? Så många barnsommarläger jag suttit och sneglat på de ouppnåeliga svartbältena som gick A-kursen och tänkt att ”Dit kommer jag aldrig.” I dag valde jag det bordet, och frukosten smakade likadant som tidigare.

På eftermiddagen fick jag hasta iväg till Nyköping för att hämta morgondagens föreläsare. En siffra som fallit bort i ett mobilnummer gjorde att vi inte haft kontakt med varandra, så när vi äntligen fick det hade han väntat vid stationen en timme. Skönt att det går rätt fort att ta sig dit härifrån…

Annars var nog dagens milstolpe att jag fick skriva min autograf på två av barnens lägerfoton. Jag som inte ens var med på kortet! 🙂

Kursstart och lite identitetskris

27 Jun

Ända sedan min dotter och jag började träna ju-jutsu har vi varit på barnsommarlägret tillsammans. Vi åkte första gången sommaren 2007 när jag var orangebälte och hon fortfarande knatte. I år började det som vanligt, vi var båda på barnsommarlägret, men i dag bytte jag roll. Från klubbledare och mamma till A-kursdeltagare. Det känns väldigt kluvet och konstigt, men ändå ganska bra att ta nästa steg i instruktörsstegen.

Jag var duktigt nervös inför kursstarten och hade inte alls ro att titta igenom tidigare kurshäften för att vara uppdaterad och påläst. Jag vankade runt och tog bilder på barnlägerdeltagarna i stället och repeterade deras namn för mig själv. Till väldigt liten nytta, eftersom jag inte kommer att vara med nåt mer. Det kändes lite vemodigt.

Barnträning på sommarläger i OxelösundVäl på A-kursen gick det bra, och det är god stämning i gruppen. De flesta har jag träffat förut, men ett par nya bekantskaper finns det.

I morgon ska min grupp berätta för de andra om skador och hur man ska hålla i det avsnittet på D-kursen. Det känns overkligt att jag efter den här veckan kommer att ha rätt att hålla kurser, det är ju sånt som andra gör…

Nu är klockan mycket och det är dags att smyga in i Shindorummet för kvällen.

Så var vi igång!

26 Jun

Skohög på sommarlägret

Så här såg det ut tidigare i dag.

Nu är sommarlägret för barnen igång. Jag fick smyga ut från rummet för att kunna blogga lite snabbt. Alla Shindosar ligger redan i sina sovsäckar.

I dag har jag hamrat in alla barnens namn och jag hoppas att de sitter kvar i huvudet i morgon. Det är lite sport att lära sig alla första dagen. Men med 40 deltagare varav sex stycken är från Shindo är det inte så jättesvårt.

Nu är det dags att smyga in och lägga sig så jag inte får skäll av dottern i morgon…

Go’natt!

Någon hade också ställt skorna i ordning innan alla gick in och lade sig…

 

En kort nedräkning denna gång

25 Jun

I morgon bär det av till Oxelösund för en och en halv vecka Ju-jutsu Kai. Först blir det barnläger, sedan A-instruktörskurs parallellt med både barn- och vuxenläger och sedan hinner jag ansluta till vuxenlägret. Intensivt lär det bli.

Det blir också spännande att se hur vi lyckas packa in oss i de två bilarna som åker från dojon i morgon bitti. Jag har packat in det mesta av mina och dotterns grejer i bilen redan och det ser en aning fullt ut. Och då har jag ändå lyft på botten i bagaget och packar mjuka saker runt reservhjulet.

Nåja, det går säkert bra. Fast det är klart att alla har väl inte med sig en egen brevlåda till lägret. Jag utgår från att jag även denna gång kommer att få en del kommentarer om den…

Här är några andra saker jag inte åker på sommarläger utan, men som kanske inte är självklara för alla andra:

1. Tempurkudde

2. Egenblandade kakmixer så att jag lätt kan sno ihop en kladdkaka eller banankaka

3. Lagom stor bit mörkläggningsgardin för att tejpa fast över fönstret på dörren till klassrummet (75 cm i kvadrat)

4. Buntband för att sätta upp brevlådan

5. Ticket to Ride

Snart, snart, snart rullar vi in på skolgården på Breviksskolan i Oxelösund.

Jag bestämde mig för att växa upp

13 Jun

Igår var jag arg och frustrerad. I dag är jag glad att jag inte bloggade just då, utan i stället spydde ut min frustration i min systers öra via telefon. För i dag ordnade sig allting igen. Det var lite svårt att hänga med i svängarna där ett tag.

Så här var det. Till Ju-jutsu Kais barnsommarläger har vi _en_ förälder som ska med och som sedan ska åka hem när lägret är slut. Vi andra tre vuxna ska stanna på kurser och vuxenläger veckan efter. Alla barn ryms i bilar på väg dit, men planen var att sätta de fyra barn som ska hem efter lägret på ett tåg tillsammans med föräldern. I går ringde hen och sa att hen nog inte skulle kunna åka på lägret eftersom det inte gick att få tag i någon kattvakt. Jag trodde att jag skulle börja spruta eld. Och det kanske jag gjorde också, fast med ord. Jag var inte vidare trevlig när jag förklarade att utan föräldern visste jag inte riktigt hur barnen skulle ta sig hem och om det inte gick att lösa var jag inte säker på att de skulle få tillbaka pengarna för lägret. Jag hade ju redan anmält dem och betalt avgifterna i förvissningen att allt var löst.

Hela dagen i dag har jag ångat irritation över det jag upplevde som ett svek, men när jag kom hem bestämde jag mig för att växa upp. Jag skickade ett sms där jag bad om ursäkt för att jag varit tvär i telefon och berättade att vi verkligen behövde föräldern på lägret och att jag hoppades att det hade löst sig med kattvakten.

Nästan direkt fick jag ett soligt meddelande tillbaka där hen sa att det var okej, kattvakten var löst och att hen såg fram emot att vara med på lägret. Wow! Det här med att uppträda lite moget är kanske underskattat?

Ett par sms senare hade vi bestämt att jag kunde beställa tågbiljetterna till föräldern och de fyra barnen. Så det gjorde jag. Nu ska vi bara bestämma vilken tid vi lämnar Mölndal den 26 juni så kan jag ringa runt till de andra föräldrarna med betydligt trevligare besked än jag trodde i dag vid lunchtid.