Arkiv | februari, 2013

Nedräkning till lite av varje

28 Feb

Det pågår alltid minst en ju-jutsu-relaterad nedräkning i min hjärna. Nu är det bara två veckor kvar till Vårmonet, vilket innebär att det är en månad kvar till påsklägret. Längre än så tar vi det inte i kväll, men i april ligger ett lokalt läger för barnen, i maj väntar gradering och Monsterläger och i juni/juli skimrar sommarlägren. Det finns alltid något att se fram emot!
Jag borde nog testa så luftmadrasserna håller luften…

Annonser

Tur i Martins otur

27 Feb

Vi siktar fortfarande på gradering i maj. Visserligen gjorde vi en provgradering i januari som inte var särskilt imponerande, men det fanns orsaker till det. Så vi kör.
En viktig orsak till att vi gör det med en tro på att det kommer att gå vägen är att vi nu har en coach. Personlig tränare kan man också kalla det.
Martin skadade sin fot rejält i början av januari (på läger, men inte under träning) och fick lägga sina egna graderingsplaner på hyllan. Det var surt och jobbigt och jag är lessen för hans skull. Men. För mig o Monica har det betytt oerhört mycket att han hjälper oss.
Fokus, uthållighet, tålamod, teknisk färdighet… På alla områden har han hjälpt oss att komma framåt.
Tack!

Försvar mot fegis

26 Feb

Det slår aldrig fel. När jag blandar tekniker mot anfall bakifrån och anfall mot någon som ligger ner och kallar passet försvar mot fegis. Då kan nybörjarbarnen träna tekniker koncentrerat i en timme utan problem.
Idag anföll fegisen med grepp om handlederna, grepp i håret och stryptag. Det var de stående teknikerna. Sedan blev det två olika stryptag där hjälten låg på rygg och ett stryptag med armen när hjälten låg på mage. Sex olika tekniker på lite olika nivåer. 17 barn på mattan, varav 15 har börjat den här terminen. Vi hade jätteroligt!

2006 knackade på dörren

25 Feb

Våren 2006 gick min dotter i förskoleklass och pappan till en av hennes kompisar inledde en kampanj. Kampanjen gick ut på att våra döttrar skulle börja träna ju-jutsu när de började ettan till hösten. Jag var skeptisk, men han hade bra argument.

  • Man tränar efter sina egna förutsättningar
  • Tjejer och killar tränar tillsammans
  • Yngre och äldre tränar tillsammans
  • Självkänslan stärks
  • Man lär sig säga ifrån när något inte känns bra och att respektera när andra säger ifrån

När skolstarten kom gick både tjejerna till sin första träning tillsammans. Jag var där och satt på bänken. Då började nästa kampanj. ”Ska inte du också testa?”

Nu var det mesta motståndet nerbrutet, men jag gjorde några tappra försök:

  • Jag är så ovig
  • Jag får ju nackspärr av minsta lilla
  • Jag är för gammal

Han hade självklart svar på det mesta och behövde inte kampanja särskilt hårt eller länge, det såg ju så roligt ut. Två veckor efter att min dotter börjat stod jag själv på mattan för första gången. Det var ett stenhårt fyspass och jag var helt slut efteråt. Men också rejält utmanad, vilket i mitt fall i princip alltid innebär att jag inte ger upp.

En termin tränade vi i vanliga träningskläder, sedan var det dags att skaffa gi till oss båda. I dag kom dotterns första dräkt hem igen, efter att ha varit utlånad till en annan elev i klubben. Det var storlek 130 på den.

Liten gi

Förra veckan beställde jag två nya gier till henne. Storlek 175…