Efterdyningar och nedräkning

19 Mar

Jag hade varken tid eller ork att skriva under Vårmonet och i går var jag för trött efter jobbet för att sätta mig vid datorn. Det beror i alla fall inte på att jag inte haft något att berätta.
Jag gjorde instruktörsdebut på ett större läger i lördags. Egentligen skulle det ha varit på söndagen, men lite schemaändringar gjorde att jag fick ytterligare ett pass.
Men först fick jag vara hjälpinstruktör till en legendarisk barninstruktör som inte gillar trams på mattan. Det var ett utmanande pass med rejäla attacker och det gällde att hänga med för att hinna försvara sig. Sedan var han min hjälpis i samma grupp en tímme senare. Jag använde det pass jag planerat för en grupp med lägre bälte, men byggde på från det tidigare passet. Det blev jättebra! Jag fick till och med beröm av min hjälpis!
Sen körde vi ytterligare ett pass ihop, han huvudinstruktör och jag hjälpis. Det blev en kanondag!
När all träninge var slut för dagen var det dags att rådda ihop alla barn och tåga till simhallen en liten bit bort. När jag sitter och slappar lite i barnpoolen och håller koll på vår minsta lägerdeltagare kommer ett par tjejer från Nybro och undrar om jag vill gå tillbaka till sporthallen, för alla instruktörer skulle bjudas på middag.
Klart jag ville!
Snabbt upp, duscha, klä på sig, lämna nyckel till en annan vuxen, så att barnet jag delade skåp med kunde få ut sina kläder, och sedan småjogga tillbaka. Det blev en trevlig kväll.
På söndagen var det dags för tävling och två av Shindobarnen tävlade, men inte min dotter. Det var nog första lägret hon inte gjorde det på.
Det gick riktigt bra för våra två och jag slapp vara domare, skönt. Tävlingen drog ut på tiden och när den till slut var klar var det bara 25 minuter kvar av mitt pass med avancegruppen. Det skulle egentligen ha varit 50 minuter. Jag skulle ha en teknikserie, så jag tog bort en teknik och sedan körde vi på järnet. Serien byggde på att det var en korkskalle som anföll – det vill säga han eller hon anföll på samma sätt hela tiden.
Vi hann hela serien och lite till, tempot var grymt!
Min sista insats som instruktör var att hålla mitt pass ”Försvar mot fegis” för lägrets största grupp – de gula. En fegis anfaller bakifrån eller ger sig på någon som ligger ner. Jag var nervös för det här passet, för jag hade varit hjälpis i den tidigare på lägret och sett att de var rätt svåra att få att hålla fokus, men det gick bra. Vi hade till och med tid att uppgradera fegisen ytterligare ett steg så att en ärkeärkefegis anföll tillsammans med en annan ärkeärkefegis, som mest tittade på. Det gällde att hålla koll på fegis nummer två, som s´nabbt blev dubbad till grobian.
Nu sitter jag här med en hals som killar och med lite snuvig näsa – det kanske inte är nyttigt att ligga i dragiga lokaler två nätter? Jag har laddat med honungsvatten och halstabletter och ska lägga mig tidigt i kväll. Det duger inte att bli sjuk så här nära påsklägret. För nu är det bara nio dagar kvar innan vi åker till Linköping!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: