Arkiv | april, 2013

Lägerförberedelser

19 Apr

Det tar tid att handla till ett barnläger. I kassan undrade de om jag skulle klara mig eller om jag behövde hjälp med att få ut allting till bilen. Självklart tackade jag nej till hjälp.
I morgon har vi ett tajt schema. Upp vid 7, fixa det sista inför lägret, möta resten av lägergänget vid dojon klockan 9, skicka iväg all mat med dem, köra dottern och en kompis till ungdomslägret i Göteborg, säkra sonen när han klättrar klockan 10-11, ta med honom och ett barn till till Ödenäslägret efteråt. Det blir nog lite vilsamt att vara på lägret även om det bara är jag och en annan instruktör där. Som tur är har vi ett gäng föräldrar där som stöttar praktiskt.

Japp.

18 Apr

All jigo waza det bara krävdes två personer för körde vi ikväll. På söndag kör vi dem ännu bättre och i högre tempo. 16 dagar kvar. Sen ska det bara smälla till när vi får tekniknamnen upplästa. Det kommer det att göra.

Min chef tror på mig

18 Apr

Min chef vill bara vara tydlig med att hon tror på mig. Och _om_ det nu inte skulle gå vägen den 5 maj så tror hon att jag blir arg snarare än bryter ihop.
Så. Alla eventuella misstolkningar av gårdagens inlägg är därmed undanröjda.

Planering och kort träning

17 Apr

Det är mycket på jobbet just nu och fram till semestern. I dag satte chefen och jag oss och planerade lite när och hur jag ska göra allt. Det var bra.
Jag ringade in 5 maj i jobbkalendern och sa att bara jag graderat så skulle hon ha mitt fulla fokus.
”Ja, eller också bryter du ihop”, var hennes svar.
Medan sonen var på scouterna gjorde Monica och jag vårt bästa för att graderingen ska gå bra. Vi tränade kata, uke och atemi waza i dojon här hemma. Det är lite lurigt med katan för då måste man lägga ut två extra mattor in i köket för att få till de sex mattors längd som krävs.
Men det är ändå smidigt att kunna träna en timme när det passar och inte behöva tränga sig på under andras träningstider i riktiga dojon.
I morgon blir det jigo waza. Förhoppningsvis hinner vi dra igenom hela.

Arga tanten på besök

16 Apr

Ikväll var det sedvanlig tisdagsdojomaraton. Barnen fick träna renraku och överöstes med lägerinformation. Vi åker på ett läger på lördag, nästa vecka är sista anmälan till Monsterlägret i Köping och i dag fick de också en anmälningslapp till sommarlägret i Oxelösund. Det är mycket nu.
Till mitt eget träningspass kom en sen och stressad graderingspartner. Efter vår uppvärmning kom vi fram till att vi ville köra kansetsu waza. Vi fick sex mattor i ett hörn att hålla till på. Intill, med 15 mattor till sitt förfogande, övade tre andra svartbälten randori mot två motståndare. Gång på gång rusade eller föll de in på våra mattor så att vi till slut försökte hålla oss till en matta och helst inte ligga ner längre än en sekund för att undvika att bli överkörda.
Då plockade jag fram arga tanten och sa ifrån. Alla måste ju få plats!
Två blåbälten i närheten stannade upp helt i sin träning när arga tantens röst skar i dojon.

Inventering i dojon

14 Apr

I dag tränade jag inte själv, men en sväng till dojon blev det ändå. Tur att vi bor nära… På förmiddagen skulle en annan andra dan-aspirant dra igenom allt tillsammans med min sambo och den andra uken. Jag läste teknikerna så att det skulle gå smidigt. Under uppvärmningen passade jag på att inventera i skåpet så att vi ha alla pass och diplom vi behöver till graderingen på klubben i slutet av maj. Det hade vi inte.
Frågan är bara hur många systemböcker vi tror att vi säljer den dagen. Vi hade inte många kvar av varken mon- eller vuxenboken i ju-jutsu.
Det går väl iväg en stor beställning till kansliet vilken dag som helst från BK Shindo.
I veckan satsar vi på att träna tisdag på vanlig träningstid, en kortis på onsdag när mina barn är på scouter, torsdag vanlig träningstid och eventuellt söndag eftermiddag. Det sista beror på hur pigg jag är när jag kommer hem från barnlägret i Ödenäs på söndag eftermiddag. Det kan ju hända att jag är lite mosig.

Smalnande fokus

13 Apr

Vi var länge i dojon i dag. Trix och fix med uke wazan, kasten och de jigo waza-tekniker vi hade kvar att slipa extra på utifrån provgraderingens kommentarer stod på programmet. Men först löste coachen boendet för de andra. Vi hade bokat på ett hotell nära Bosön, så det gjorde de också. Vi vill ju inte att en trafikstockning ska stressa eller hindra oss från att komma i tid.
Jag känner hur mitt fokus smalnar allt mer. Visst gör jag det jag ska på jobbet, men det är lite som när jag väntade mitt första barn. Den prövning som ligger framför kräver så stort fokus att mycket annat känns mindre viktigt än vanligt.
Vi planerar våra veckor efter när det funkar att träna och inte och när jobb eller annat tvingar oss att bryta träningsschemat uppskattas det inte.
Det är till och med så att det läger vi har tillsammans med en grannklubb nästa helg inte riktigt finns i mitt fokus just nu. Det får liksom lösa sig när vi närmar oss.

I dag kom Brevet

11 Apr

image

Nu ãr det ännu mer på riktigt.

Nu väntar vi på Brevet

8 Apr

Jag har lite ont i kroppen i dag efter insatsen igår, men eftersom det känns så oerhört mentalt bra så gör det inget. Nu väntar vi bara på brevet från riksgraderingskommitténs ordförande som talar om för oss vilken dag och tid det är som gäller.
Det kan ju vara bra att veta.
Jag ska slänga iväg ett mail till honom också så att han vet att våra planer på uke nummer två har ändrats.

Saker som gick riktigt bra på provgraderingen igår:

  • Randorin när man ligger ner när attackerna kommer – så roligt!
  • Randorin mot två motståndare – vi lyckades ha det taktiska uppträdandet som krävs!
  • Katan!
  • Fokuset

Saker som gick lite mindre bra:

  • Teknikerna där det var tre personer iblandade – vi hade inte övat tillräckligt med den extra uke vi hade igår.
  • Fasthållningarna 😦
  • Ett knippe jigo waza-tekniker

 

Slut på åskmolnsdagarna

7 Apr

De senaste dagarna har det varit strålande sol ute, men hemma hos oss har vi haft ett eget vandrande åskmoln. Mitt humör har haft någon slags blodtrycksfall och det har varit lätt att få uppfattningen att världen står och faller med hur det skulle gå på den här provgraderingen. Inte blev jag vänligare inställd till min omgivning för att det var sambon som skulle hålla provgraderingen heller.
Kulmen (förhoppningsvis) kom i går när jag i stort sett var redo att byta ut allt i mitt liv. Det var fel på det mesta, men mest fel var det på mig. Eftersom jag ändå inte går att leva med skulle sambon bort. Då sålde jag även huset i tankarna och det var ytterst nära att barnens far fått ta allt ansvar för dem, för var jag en så lämplig mamma när allt kom omkring? Åskmolnsdagen avslutades när jag till slut, stel som en pinne och inlindad i mitt täcke somnade med tårar på kinderna. Det där om att jag inte är så lätt att leva med kanske jag inte ska stryka utan vidare…
I dag vaknade jag sammanbiten, men med hopp om livet efter uppmuntrande ord på Facebook. Men något mer än enstaviga svar kunde familjen inte vänta sig.
Så äntligen var klockan 11 och det var dags för urladdningen i dojon. Fortfarande sammanbiten, men också fast besluten att inte ge upp hoppet om gradering i maj förrän någon höll upp en stor skylt med STOPP på framför mig.
Fysiskt har jag varit i bättre form och mentalt låg jag ännu sämre till. De tekniker vi brukar ha problem med hade vi fortfarande problem med. Det som ibland har skitit sig på träning sket sig även nu. Det var med andra ord en dålig dag. Och ändå. När allt var klart fick vi ingen stoppskylt, utan ett protokoll med långt fler ettor än nollor. Nu har vi att göra den närmaste månaden och åskmolnet kan lämna Krokslätt. Jag har inte tid att tjura, jag ska ta andra dan i Ju-jutsu Kai i maj. För om provgraderingen en riktig skitdag som den här var okej, då fixar vi det här!