Arkiv | maj, 2013

Mors dag i dojon

26 Maj

Tio barn i knattegruppen, 14 barn i nybörjargruppen, 2 barn i avancegruppen och 11 vuxna i avancegruppen har erövrat en ny grad i dag  i Ju-jutsu kai.

Glädje, kunnande och beslutsamhet strålade från dem som prövade till nästa grad. Runt mattan tjoades och hejades från oss andra. Jag har kort sagt haft en heldag i dojon fylld av kärlek och respekt.

Som ju-jutsumorsa finns det inget bättre sätt att fira mors dag!

Annonser

Naprapaten var inte imponerad…

22 Maj

Inte helt oväntat var naprapaten inte imponerad. Med rätta. Att gå från att träna tre till fyra gånger i veckan och stretcha noggrant efter varje tillfälle till att bara instruera och aldrig stretcha var kanske inte det smartaste draget. Träningen var jag inte redo för, men det finns ingen ursäkt för att jag inte stretchat. Kanske lär jag mig nåt. Troligen inte.
I morgon är det träning i dojon, men jag får stå över om inte jag fått ordning på rumpan till dess. Naprapatens order var korta promenader, stretching och vila. Och en rejäl varning att om jag inte får ordning på detta kommer ryggskottet som ett brev på posten. Det är en ny erfarenhet jag inte har lust att göra, så jag får böja mig.
Jag vill ju vara okej när jag ska instruera på barnsommarlägret och själv kunna träna för fullt under sommarlägret.
Planen är att lufsa runt uppe i skogen några rundor innan det är dags för lägren, vi får se vad som är möjligt och vad som hinns med.

Tillbaka på mattan, men inte utan smärta

21 Maj

Det gick! Jag tränade hela passet i kväll. Och jag hade roligt! Mycket tack vare J som tog sig an mig. Jag tränade tekniker till andra dan och han till tredje. Det var en utmaning att våga falla på en smärtande skinka, men det funkade okej.
I morgon har jag en tid hos naprapaten och det känns fantastiskt bra. Jag räknar med att få lite skäll för att jag inte skött stretchingen. Det är jag värd.

Long time no see

20 Maj

Efter sju sorger och åtta bedrövelser är det dags. Dags att blogga och dags att ställa mig på mattan som elev. I morgon stannar jag efter att jag instruerat barnen och tränar själv. Om kroppen håller…
Träningsuppehållet på två veckor har också inneburit ett två veckors uppehåll på stretchingen. Det tycker inte min kropp om och därför strejkar nu en väldigt stor muskel som jag sitter på. Under hela helgen har jag vaggat omkring, när jag kunnat gå, och i dag är det lite bättre. Panodiltabletter och iprengel, det har räddat mig från total kollaps.
Fast i fredags skulle ni ha varit med. Då tänkte jag att jag skulle häva smärtan och krampen med att stretcha på träningsmattan inne i vardagsrummet. Ner på rygg kom jag. Jag kunde sätta upp höger fot på vänster knä, men att dra till mig det vänstra knät var omöjligt. Jag låg så ett tag och bestämde mig sedan för att det kunde räcka. Så jag sänkte ner benen igen. Det skulle jag inte gjort! Smärtan skar till rejält och på något sätt hamnade jag på mage. Där låg jag och kom ingenstans.
Det hjälpte inte hur mycket jag berättade för mig själv att jag inte var trasig, att det bara var smärta och att det nog skulle gå att överleva den. Min kropp trodde inte på mig och vägrade röra sig. Jag ska inte gå inte på fler detaljer, men efter ungefär en halvtimme med indragen kudde under magen, iprengel, massage och stöd av sambon tog jag mig upp på fötter igen. Jag tror att jag ska sluta slarva med stretchingen, 😉
Mentalt känner jag mig redo att ställa mig på mattan igen som elev. Monsterlägret i Köping gjorde sitt till för att komma ihåg att jag älskar att träna ju-jutsu.
Men viktigast av allt var att när jag var som mest deppad fanns det någon som lyssnade, peppade och gav mig perspektiv. ”Jorden har inte gått under, hundar kissar inte på dig och du har fortfarande folk som tycker om dig.”
Och när jag blev för tonårsdramatisk, självdestruktiv eller bara tyckte att det var allmänt skönt att tycka synd om mig själv sa han till mig att skärpa mig.
Tack för allt stöd, M, du är guld värd!
Så, om bara rumpan håller är jag tillbaka på mattan i morgon.
Vi ses där!

Svarta tankar

5 Maj

Det har sina sidor att ha hög profil. Jag har bloggat om min träning och mina mål som en extra motivation och ett sätt att se till att jag inte fegar ur i sista stund. I dag blev fallet hårt.
Kanske tar jag en paus med bloggen, kanske orkar jag dela de svarta tankar som just nu bygger bo i mitt huvud. Vi får se.

Morgondagens t-shirt

4 Maj

image

Sysslar lite med målbilder och vardagsmagi. Failure is not an option.
God natt!

Nervös och otålig väntan

4 Maj

I morgon smäller det. Jag känner att jag redan börjar gå in i bubblan. Tanken i dag är att åka till Bosön och titta på graderingarna, vara social och sen ta det lugnt på hotellet. Det ska bli roligt att träffa alla, men som sagt, bubblan börjar slutas kring mig…