Nu ältar jag lite

18 Aug

Om en dryg vecka börjar höstterminens träning och då tänker jag lägga allt mitt fokus på en gradering i slutet av november. Den här gången ska det gå. Känner jag den minsta tveksamhet skjuter jag på den till i vår. Jag ska försöka vara lyhörd för andras eventuella tveksamhet också. Men innan jag skiftar fokus behöver jag få ur mig en sak.

När jag såg den första graderingen till en dangrad där ett av paren misslyckades förfärades jag över att de inte fick veta något förrän bältena plötsligt var slut och de inte fått några. Sedan dess har jag blivit avtrubbad och har inte reagerat lika starkt. Ibland har jag också suttit på bänken bredvid och tänkt att ”de vet nog att det inte går vägen, det måste de veta”.

Nu vet jag att det inte är så enkelt. I flera månader var Monica och jag inbäddade i entusiasm . Vi hade en coach och minst en instruktör som trodde benhårt på oss. Att det inte skulle gå vägen fanns inte. De som tittade på insåg långt innan jag gjorde det själv att vi inte skulle klara oss.

Först när bältena var slut förstod jag.

Så här gör vi inte i vår klubb. Det har hänt att vi varit tvungna att kugga någon till en kyu- eller mongrad, men i de lägena pratar vi alltid med eleven/eleverna innan uppställningen och ger dem ett besked att det inte gått vägen. Efteråt får de graderingsprotokollet och möjlighet att gå igenom exakt vad det var som gjorde att de inte blev godkända.

Jag skulle önska att det vore så även på dangraderingarna. Jag tycker det är viktigt att vi behandlar alla elever med respekt och detta upplever inte jag är respektfullt. Jag hoppas att det på lite sikt går att ändra på det här.

Så. Nytt fokus. Andra dan. November. Kämpa!

 

Annonser

2 svar to “Nu ältar jag lite”

  1. matilda falk augusti 19, 2013 den 05:09 #

    bra att du skriver om det här, troligen ngt som många som kuggats känner igen sig i. Det kanske går att ändra på, men jag är inte så säker. Det där är ju som en ”gammal grej”, i många av stilarna. Jag har åxå stått där en gång, fast på karaten. Jag var inte så förvånad. Jag visste vad jag inte hade gjort bra nog,, men det finns mindre marginaler inom Kyokushin än inom jujutsu kai. Rent praktiskt vet jag inte hur det där skulle kunna göras på ett annat sätt, det är ju som en del av grejen…. presentera ett förslag med konsekvensanalys….. Hur eller hur tror jag att du och Monica kommer att stå där med glädjekänsla i stället vid graderingstillfället!

  2. jemostrom augusti 21, 2013 den 19:49 #

    Tycker det är oerhört svårt själv. På barnsidan försöker vi hantera det snyggare men även om man släpper fram dem till gradering så kan de ta det oerhört hårt.

    På vuxensidan är det också besvärligt, led på sommarlägret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: