Arkiv | mars, 2014

Komprimerat påskfirande

31 Mar

Innan jag åkte på påsklägret första gången hade jag svårt att förstå hur man kunde lägga hela påskhelgen på att träna. Nu har jag svårt att tänka mig en påsk utan läger. I år ska barnen och jag fira komprimerad påsk på skärtorsdag. Jag har tagit ledigt och vi ska måla ägg och gömma påskägg och hinna bli irriterade på varandra så där som man blir när allt ska hinnas med på kort tid.
Sen, på långfredags morgon, bär det av mot Linköping för mig och dottern.
Jag förstår precis hur konstigt det verkar för alla er som ännu inte varit där, men det är en av årets höjdpunkter.

Nu räcker det!

30 Mar

Nu får det vara bra. Härmed bestämmer jag att jag är frisk. Snuvan och den reflexmässiga hostan kan dra nåt gammalt över sig!

Jag är trött på detta och tänker dra igång träningen igen. Det är helt enkelt för tråkigt att inte träna!

Så, nu får vi se om ren vilja räcker så långt som jag hoppas…

Vilodag

29 Mar

Vila kan man göra på olika sätt. I dag har jag vilat genom att titta på Iaido. Det var rätt långa instruktioner, mycket detaljer, många vinklar och krävde en hel del fantasi och tålamod, men det såg bitvis riktigt roligt ut. Jag kommer ändå även i fortsättningen att hålla mig till Ju-jutsu Kai. Det får inte plats så mycket mer budo i mitt liv just nu.

Tre veckor kvar

28 Mar

Om tre veckor är jag i Linköping. Kroppen är så där skönt trött efter två eller tre pass på mattan och ungefär nu, vid sjutiden på kvällen, börjar jag fundera på om jag ska börja tugga på kompisen intill eller om det finns en annan lösning på hungerproblemet.

Påsklägret brukar ge massor av bra träning, så mycket att det motsvarar en halv termins träning på klubben. För att inte tala om hur mysigt det är att träffa kompisar från alla håll och kanter.

I år är det dotterns andra påskläger, det första med grad i vuxensystemet. I fjol fick hon och ett par andra barngraderade shindoiter välmenande klappar på huvudet av vuxna med nybörjarbälten. Det var inte poppis. De ångade av ilska över hur någon kunde understå sig att visa dem hur en ude osae skulle göras. ”Vi har tränat längre än honom! Vi har tränat sen vi var sju och nu är vi nästan fjorton!”

Förhoppningsvis slipper hon de typerna nu.

Det här påsklägret blir mitt första som 2 dan:are. Det ska bli kul, men känns också lite nervöst. Några känner jag väl redan, vi är några som följts åt i graderna, men några har jag ingen aning om hur de är att träna med. Och jag försöker lära mig att välja träningskompis med omsorg så att jag håller och inte skadar mig. Får försöka ta det lugnt och kolla av vilka som är roliga och säkra att träna med. Hur det nu ska gå till för mig att ta det lugnt när jag är i lägermode. Då är det ju full fart som gäller, tills jag stupar i säng på hotellet.

Jag längtar!

Ändrade lördagsplaner

27 Mar

Nej, det blir ingen tokträning på lördag. Det är bara att inse att min kropp inte vill. Hostan släpper inte, halsen gör lite småont och snuvan tar aldrig riktigt slut.

Jag är rätt dålig på att lyssna på min kropp, så jag antar att den måste skrika samtidigt som den gör extremt tydliga teckenspråkstecken och textar alltihop.

Okej, okej, jag har fattat. VILA, säger du. Ska bli. I alla fall på lördag. Jag vill ju bli helt frisk!

Motivation

26 Mar

Ibland känner jag mig trött som instruktör och funderar på vad jag kan ha att ge eleverna just den dagen. Det är inte varje tisdag som jag glatt skuttar uppför backen till dojon vid femtiden för att tillbringa hela kvällen på mattan.

Men när jag kommer in i dojon, när mattorna är utlagda och passet börjar vet jag varför jag fortsätter i alla fall. Det ger så oerhört mycket tillbaka.

Att se en elev förstå med kroppen hur en teknik ska kännas, att se en blyg liten människa skrika ”Stopp!” med eftertryck när skurken kommer mot honom eller henne och att få lämna över glada entusiaster till nästa grupp – det är några av de saker som motiverar mig.

Sen ska jag ju inte sticka under stol med att kommentaren jag fick på gårdagens inlägg gjorde mig både rörd och lite mallig. Bekräftelse och beröm är inte fel!

Eller också är det inte alls svårt, bara man tänker efter

25 Mar

Det gick bra! Knattarna fick göra tekniker till 2 dan, 2 kyu och 4 mon, eller andra svarta bältet, blått vuxenbälte och orange barnbälte för er som inte förstod 😉

Jag tog i rejält, men med tekniker som passar knattar och deras närhet till golvet. Det var så pass nytt och annorlunda att de var tvungna att skärpa sig. Det blev mycket mindre flax och stök i dag. De hann helt enkelt inte.

Även nybörjarbarnen fick höja sig ett snäpp när vi körde fyra tekniker i serie med gulbältena och fyra tekniker med randori på slutet med vitbältena. Jag hade hand om de gula och insåg snabbt att vi måste jobba mycket med o goshi för att den ska funka. Pedagogiska tricks och metodik mottages tacksamt!

Jag använde en övning jag snott från en sensei i Kalmar också. Ta av bältet, vik ihop det och kläm fast det med huvudet mot axeln. Gör sen ett framåtfall och rulla på den fria axeln. Tadaa! Ingen hade huvudet i vägen för rullandet. Många blev frustrerade för att de ändå tappade bältet eller det kom i oordning. Det var en ny och ovan övning, med andra ord. Men den funkade bra, och ännu bättre på bakåtfallen.

Minst två nya övningar hade jag alltså med mig hem från Vårmonet, det är riktigt bra!

Det är svårt med knattar

24 Mar

I morgon ska jag hålla i både knattepasset och nybörjarbarnens pass. Troligen kommer jag inte att träna själv eftersom min förkylning fortfarande inte gett sig. Vi får se hur rösten mår efter de två barnpassen.

Jag tycker det är svårt med knattarna. Några verkar ha fullt sjå bara med att hålla ordning på kroppen när de försöker stå stilla. Andra är superduktiga och vill lära sig så mycket som de bara hinner. Däremellan finns alla varianter. Att då hålla ett pass där alla får vad de behöver i en grupp på närmare 20 barn är svårt. Men, det man tränar på blir man duktig på, brukar en shihan från Linköping säga, så jag får väl fortsätta öva på att instruera knattar…

Nybörjarbarnen ska få lite bältesspecifik träning så att gulbältena känner att de får lite nya tekniker. Kanske råddar jag ihop en teknikserie så att det blir lite tempo. Vi får se vad jag hinner ikväll innan John Blund drar ner rullgardinen.

Koncentrerad eller arg?

23 Mar

I torsdags gick jag en kurs på jobbet. En av sakerna som togs upp var basala ansiktsuttryck och hur man kan välja bilder som förmedlar den känslan man är ute efter att förmedla.

Ansiktet som uttrycker koncentration är oerhört likt det som uttrycker ilska, vilket fick det att gå upp ett ljus för mig.

Helt plötsligt kändes det inte alls konstigt att barnen alltid blir fruktansvärt osäkra under graderingarna. Jag vet att de kan, men de börjar göra fel tekniker, inte göra något alls eller i värsta fall: gråter och lämnar mattan.

Framför dem sitter två eller tre oerhört koncentrerade instruktörer som de inte känner så väl. Instruktörerna anstränger sig till sitt yttersta för att se alla barn och bedöma deras tekniker. Deras ansikten uttrycker djup koncentration. Eller ilska. Hur ska barnen veta?

Dags att öva på att le i alla fall lite grann under koncentration också?

Mer morsa än ju-jutsu

22 Mar

Prio ett i dag var att vila rösten. Det gick rätt bra tills M, A och E dök upp och ville spela Carcassonne. Då blev det svårt att hålla tyst.

Annars har det mest vart en -morsan-dag, nästan ingen ju-jutsu alls. Förutom att jag följt årsmötet i Ju-jutsufederationen på avstånd och fått en rapport i kväll om vilka som blev invalda i styrelsen.