Att komma hem

18 Mar

På barnläger är det aldrig tyst. Om det inte pågår aktivitet på mattan, rör sig barnen ändå nästan alltid. Och tysta är de inte. Inte ens under natten är det tyst. Ventilationen i en sporthall låter en del, ibland pratar barnen i sömnen och det är rätt vanligt att en och annan vuxen ledare snarkar. På ett och annat läger går larmet i lokalen igång, eftersom det sällan sover folk i lokalerna.

Hela tiden är det något som låter.

När jag kom hem i söndags efter Vårmonet var det till ett helt tomt, mörkt och tyst hus. Barnen var hos sin pappa, de inneboende lyste med sin frånvaro. Det var nästan möjligt att ta på tystnaden.

Jag älskar att vara på läger. Men jag älskar också att komma hem till den där påtagliga tystnaden.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: