Arkiv | information RSS feed for this section

Sådärja!

1 Maj

Jaaaa! Det är inte mycket som slår känslan att gå i mål med ett projekt. Förbundstidningen är lämnad till stilchefen. Det tog hela dagen, men nu är den klar.

I morgon gäller det

30 Apr

Imorgon är jag uppe med tuppen och fixar i ordning förbundstidningen. Det mesta materialet är inne, jag ska skriva ett par texter, bara, och så ska jag trolla ihop tidningen. Imorgon kommer det att gå undan!

Nähä, inte i dag heller

25 Apr

Materialet till tidningen börjar trilla in, men jag har inte jobbat särskilt mycket med den i kväll. Men i morgon, då…

Jag åker till Stockholm på söndag morgon på konferens, så då får datorn följa med. Kanske kan jag få till nån sida under tågresan och om jag blir rastlös på kvällarna.

Annars vet jag precis vad jag gör den 1 maj, eftersom tidningen ska vara klar på eftermiddagen den dan.

Tidningsmakeri

24 Apr

Dags igen att göra ju-jutsutidning. Idag har jag inventerat materialet och frågat efter det jag ännu inte fått. I morgon ska jag skriva två texter och börja med layouten.

Vilodag

23 Apr

Det är fruktansvärt mycket pollen i luften i år. I fall ni inte märkt det. För mig innebär det att allergimedicinen inte riktigt orkar hela vägen. Ögonen kliar och jag är trött som en ödla i stort sett hela dagen.

I kväll har jag inte tränat, bara klippt gräset och gjort en telefonintervju till tidningen Ju-jutsu Kai. Jag får verkligen säga till mig själv på skarpen för att jag ska ringa upp folk. Som tur är hade vi avtalat att jag skulle ringa just i dag, så då blir det lättare att göra det och svårare att skjuta upp det. Man lär sig med åren vad som krävs…

Skulle jobbat lite till med tidningen i kväll, men orken fanns inte. Jag hoppas att den finns i morgon och på fredag i stället.

Föräldramöte

9 Mar

Så var vårterminens föräldramöte avklarat. Rätt många föräldrar var med när vi berättade om klubben, hur grupperna fungerar och hur det funkar när vi åker på läger.
Det blev en del frågor också, både om åldersgränser och och mer om läger.
Vi är rätt flexibla vid övergångar mellan knatte och mon och mellan mon och vuxengruppen, det finns ju inga regler för vid vilken ålder man får träna i olika grupper.
Däremot tänjer vi inte på åldersgränserna när det gäller graderingar. Vi ordnar hellre en extra gradering efter halva terminen.
Och jag berättade att som förälder i Shindo behöver man inte sälja lotter, underkläder, kakor eller godis, utan det enda vi begär av dem är att de följer med på läger nån gång om de skickar sina barn på läger. När jag berättade det satt alla och nickade. Det såg ut som att de tyckte att det var en rimlig insats att göra.
I morgon blir det graderingsträning med Monica på eftermiddagen, vi får se vad vi håller för. Ljumsken känns sådär och axeln försöker jag nonchalera så gott jag kan.
Men, ska det bli nåt nytt bälte får man bita ihop ibland…

Kort fredag kväll

8 Mar

I dag blev det jobb lite för länge. Efter middqgen var det inte så mycket kväll kvar. Medan bastun blev varm planerade jag föräldramötet vi har i morgon efter knattepasset. Jag hoppas att även nybörjarnas föräldrar kommer. De är många och det gäller att introducera dem i klubben på ett bra sätt.
Men först på schemat i morron står som vanligt klättring med sonen. Eller rättare – han klättrar och jag säkrar.
Det blir en ganska späckad lördag, men rätt mycket vila också.

Fyra nya i kväll

5 Mar

Tisdag efter tisdag fortsätter barngruppen att växa. I dag kom fyra nya barn som haft vår vikarierande Shindo-gympalärare i skolan.
Först var gulbältena bara två, sedan blev de tre, så alla fick öva samma tekniker. I dag blev det försvar mot stryptag och kravattgrepp. Vi provade att försvara oss både mot attacker som inte fullbordades och attacker som satt. Till slut hade vi byggt upp en repertoar med fyra tekniker som vi körde randori på på slutet.
Fast barnen hade ingen aning om att de körde randori.
Det är lurigt när det kommer nya hela tiden. Roligt, förstås, men lurigt att hinna ta grunderna och ändå ge dem som tränat ett tag det de behöver.
Vi ”lekte” Sempai säger också. Snart måste jag börja göra en annan teknik än den jag säger för att kunna lura dem, de är grymt fokuserade och det är väldigt få som gör tekniken om jag inte säger Sempai säger före.
Jag är nöjd i vilket fall, för de tränar ju på kamae, steg och fall utan att de tänker på det.
I kväll fick jag hjälp av tre hjälpisar, så det gick ruskigt bra trots att det var över 20 barn på mattan.
På lördag är det föräldramöte, och det ska bli spännande att se vilka som dyker upp. Det ligger direkt efter knatteträningen, så de flesta knatteföräldrar borde i alla fall komma.
Jag hoppas att de flesta av nybörjarbarnens föräldrar också kommer, det är viktigt att få veta hur vi tänker, var ju-jutsu är och hur klubben fungerar. Vi berättar ju också alltid hur vi jobbar när det gäller läger så att de vet att vi förväntar oss ett visst föräldraengagemang om man skickar sina barn på läger.
Jag har lovat en förälder att skriva lite kort på hemsidan om det vi tar upp på föräldramötet för han hade inte möjlighet att komma. På så sätt når vi några till i alla fall.

Fem sätt att vårda och utveckla lägerkulturen

21 Maj

Ganska ofta får jag frågan hur man skapar en kultur i klubben där det är naturligt att många barn åker på läger. Mitt svar har ofta varit att när jag började klev jag in i en lägerglad klubb, så jag vet egentligen inte. Men jag vet hur man vårdar och utvecklar en lägerkultur och här kommer receptet.

1. Det måste finnas information om lägren i god tid och den måste nå både barn och föräldrar. Det låter självklart, men verkar inte vara det. Jag tar reda på vilka datum som gäller för de läger som brukar hållas så tidigt som möjligt och låter föräldrarna få veta datumen. På så sätt får de överblick och kan fundera på vilket eller vilka läger deras telning kan åka på.

2. Det måste finnas minst en instruktör i klubben som tycker att det är roligt att åka på läger. Om det är instruktören i nybörjargruppen är det bra, för det innebär att alla barn känner den ledaren. Om det finns en ledare som talar entusiastiskt för läger blir chansen större att barnen tycker att det verkar roligt. Jag är också tydlig med att jag tänker åka.

3. Föräldrarna måste vilja åka med, i alla fall ibland. I Shindo har vi valt att ha föräldramöten en gång per termin och där presenterar vi vad vi som klubb förväntar oss av dem. De behöver inte baka till basarer, köpa lotter varje vecka eller försöka kränga underkläder till arbetskamrater. De behöver bara följa med på läger någon gång per år om de vill att deras barn ska kunna åka på läger. Det är en begränsad insats som det visat sig att många kan tänka sig att göra.

4. Det blir lättare om man jämnar marken och gör det lätt för barn och föräldrar att åka med. Jag samordnar resorna och när vi kan åker vi tåg. Det innebär att jag traskar iväg och beställer biljetter för 22 personer när vi ska åka till Monsterlägret. Alla hamnar förhoppningsvis i samma vagn och resan blir en rolig del av lägret för barnen. Även vi vuxna kan slappna av under resan och lära känna både barn och andra vuxna bättre. Klubben skjuter till pengar till resan för det antal vuxna som krävs för att kunna komma iväg, vilket för oss innebär en vuxen per fyra barn. Det känns lagom, men oftast har vi fler vuxna med oss än så.

5. Barnen är de bästa reklampelarna. Med en riktigt bra lägerupplevelse färskt i minnet blir snacket i omklädningsrummen viktigt i rekryteringen inför nästa läger. Det här är svårt att göra något åt, men byter man själv om tillsammans med barnen kan man alltid bolla över ett bra upplägg till någon lägerentusiast så att snacket går igång.

Det finns säkert fler sätt att jobba på, men det här är vad jag kom på att vi gör i min klubb för att få barnen och föräldrarna att tycka att det är en bra idé att åka på läger.

Tidningsjobb

17 Maj

I dag sitter jag och fixar till det sista på förbundstidningen. Jag tänkte att den skulle kunna innehålla även det läger jag ska åka på i helgen, men det går inte. Tidningen är knôkfull redan nu, så jag gör i ordning den så att den kan komma ut lite tidigare än planerat.

Det är roligt att läsa om allt som händer i förbundet, men jag är lite sträng och stryker sånt som handlar om vad man åt till lunch och om det var gott eller inte. Det känns inte som att det tillför så mycket. Vi som inte var på ett specifikt läger vill veta om det är värt att åka dit nästa gång det ordnas eller inte. Visst är det viktigt att få i sig näring, men för mig är träningen viktigare.

Än så länge har jag mest fått glada tillrop för det första numret av tidningen, vi får väl se hur det blir efter detta nummer. Jag har redan börjat fundera på innehållet till nästa nummer som kommer i höst. Några saker är ju givna, som de läger som inte fick plats nu, men jag hoppas at det också ska bli utrymme för lite fler artiklar av allmänt intresse.