Arkiv | information RSS feed for this section

Fyra nya i kväll

5 Mar

Tisdag efter tisdag fortsätter barngruppen att växa. I dag kom fyra nya barn som haft vår vikarierande Shindo-gympalärare i skolan.
Först var gulbältena bara två, sedan blev de tre, så alla fick öva samma tekniker. I dag blev det försvar mot stryptag och kravattgrepp. Vi provade att försvara oss både mot attacker som inte fullbordades och attacker som satt. Till slut hade vi byggt upp en repertoar med fyra tekniker som vi körde randori på på slutet.
Fast barnen hade ingen aning om att de körde randori.
Det är lurigt när det kommer nya hela tiden. Roligt, förstås, men lurigt att hinna ta grunderna och ändå ge dem som tränat ett tag det de behöver.
Vi ”lekte” Sempai säger också. Snart måste jag börja göra en annan teknik än den jag säger för att kunna lura dem, de är grymt fokuserade och det är väldigt få som gör tekniken om jag inte säger Sempai säger före.
Jag är nöjd i vilket fall, för de tränar ju på kamae, steg och fall utan att de tänker på det.
I kväll fick jag hjälp av tre hjälpisar, så det gick ruskigt bra trots att det var över 20 barn på mattan.
På lördag är det föräldramöte, och det ska bli spännande att se vilka som dyker upp. Det ligger direkt efter knatteträningen, så de flesta knatteföräldrar borde i alla fall komma.
Jag hoppas att de flesta av nybörjarbarnens föräldrar också kommer, det är viktigt att få veta hur vi tänker, var ju-jutsu är och hur klubben fungerar. Vi berättar ju också alltid hur vi jobbar när det gäller läger så att de vet att vi förväntar oss ett visst föräldraengagemang om man skickar sina barn på läger.
Jag har lovat en förälder att skriva lite kort på hemsidan om det vi tar upp på föräldramötet för han hade inte möjlighet att komma. På så sätt når vi några till i alla fall.

Fem sätt att vårda och utveckla lägerkulturen

21 Maj

Ganska ofta får jag frågan hur man skapar en kultur i klubben där det är naturligt att många barn åker på läger. Mitt svar har ofta varit att när jag började klev jag in i en lägerglad klubb, så jag vet egentligen inte. Men jag vet hur man vårdar och utvecklar en lägerkultur och här kommer receptet.

1. Det måste finnas information om lägren i god tid och den måste nå både barn och föräldrar. Det låter självklart, men verkar inte vara det. Jag tar reda på vilka datum som gäller för de läger som brukar hållas så tidigt som möjligt och låter föräldrarna få veta datumen. På så sätt får de överblick och kan fundera på vilket eller vilka läger deras telning kan åka på.

2. Det måste finnas minst en instruktör i klubben som tycker att det är roligt att åka på läger. Om det är instruktören i nybörjargruppen är det bra, för det innebär att alla barn känner den ledaren. Om det finns en ledare som talar entusiastiskt för läger blir chansen större att barnen tycker att det verkar roligt. Jag är också tydlig med att jag tänker åka.

3. Föräldrarna måste vilja åka med, i alla fall ibland. I Shindo har vi valt att ha föräldramöten en gång per termin och där presenterar vi vad vi som klubb förväntar oss av dem. De behöver inte baka till basarer, köpa lotter varje vecka eller försöka kränga underkläder till arbetskamrater. De behöver bara följa med på läger någon gång per år om de vill att deras barn ska kunna åka på läger. Det är en begränsad insats som det visat sig att många kan tänka sig att göra.

4. Det blir lättare om man jämnar marken och gör det lätt för barn och föräldrar att åka med. Jag samordnar resorna och när vi kan åker vi tåg. Det innebär att jag traskar iväg och beställer biljetter för 22 personer när vi ska åka till Monsterlägret. Alla hamnar förhoppningsvis i samma vagn och resan blir en rolig del av lägret för barnen. Även vi vuxna kan slappna av under resan och lära känna både barn och andra vuxna bättre. Klubben skjuter till pengar till resan för det antal vuxna som krävs för att kunna komma iväg, vilket för oss innebär en vuxen per fyra barn. Det känns lagom, men oftast har vi fler vuxna med oss än så.

5. Barnen är de bästa reklampelarna. Med en riktigt bra lägerupplevelse färskt i minnet blir snacket i omklädningsrummen viktigt i rekryteringen inför nästa läger. Det här är svårt att göra något åt, men byter man själv om tillsammans med barnen kan man alltid bolla över ett bra upplägg till någon lägerentusiast så att snacket går igång.

Det finns säkert fler sätt att jobba på, men det här är vad jag kom på att vi gör i min klubb för att få barnen och föräldrarna att tycka att det är en bra idé att åka på läger.

Tidningsjobb

17 Maj

I dag sitter jag och fixar till det sista på förbundstidningen. Jag tänkte att den skulle kunna innehålla även det läger jag ska åka på i helgen, men det går inte. Tidningen är knôkfull redan nu, så jag gör i ordning den så att den kan komma ut lite tidigare än planerat.

Det är roligt att läsa om allt som händer i förbundet, men jag är lite sträng och stryker sånt som handlar om vad man åt till lunch och om det var gott eller inte. Det känns inte som att det tillför så mycket. Vi som inte var på ett specifikt läger vill veta om det är värt att åka dit nästa gång det ordnas eller inte. Visst är det viktigt att få i sig näring, men för mig är träningen viktigare.

Än så länge har jag mest fått glada tillrop för det första numret av tidningen, vi får väl se hur det blir efter detta nummer. Jag har redan börjat fundera på innehållet till nästa nummer som kommer i höst. Några saker är ju givna, som de läger som inte fick plats nu, men jag hoppas at det också ska bli utrymme för lite fler artiklar av allmänt intresse.

Vardagsedge

12 Apr

Jag gick ner i källaren och hämtade den torra tvätten. Många träningsdräkter. Sen gick jag två trappor upp till sovrummet med tvättkorgen. Flåsade kraftigt och nös minst tio gånger. Det var ett bra beslut att stanna hemma även i dag. Kroppen är inte redo för arbete och framför allt vill jag inte sprida den här förkylningen till någon annan. Den är min, bara min.

I stället funderar jag på och planerar nästa nummer av Ju-jutsu kai-tidningen. Snart dags att slira loss rejält på att faktiskt skriva artiklarna och göra i ordning sidorna.

Och så vilar jag. Sitter stilla i soffan och tittar tomt rakt ut i luften. Beter mig fullständigt onaturligt, med andra ord.

Nedräkning till påsklägret

30 Mar

Om en vecka ligger jag och sover i min säng på hotellrummet i Linköping så här dags. Då har redan den första dagen på påsklägret tagit slut och jag kommer att vakna med träningsvärk. Jag längtar redan!

Jag har värmt upp blåmärkesgeneratorerna också inför lägret. I tisdags tränade vi morote jodan uke. Min träningspartner hade beniga armar och gjorde bra blockeringar…

Annars gör jag mest förberedelser som att jag studsar lite extra och går med ett lyckligt flin på läpparna. Snart, snart, snart. Ja, och så fixar jag tipslappar som man kan fylla i för att tipsa om vad jag ska skriva om i tidningen Ju-jutsu kai. Nu ska jag bara fixa till tipslådan, göra en prenumerationsaffisch och kanske även prenumerationslappar. Det ska bli roligt att se de andra passagerarnas miner när vi åker trångt och packar så lite vi kan och jag tar med mig en brevlåda!

En del gick bra på riktigt

14 Feb

Nu är vi på gång! I dag tränade Monica och jag det första seriösa passet med sikte på andra dan. Och så bra det gick för oss. Vi förstod nästan hur vi skulle göra nästan alla tekniker. 😉

En del gick bra på riktigt, men det är klart att de tekniker man aldrig gjort och aldrig blivit visad hur man ska göra är lite mariga. Ett tag lyckades vi också hålla nere tempot så att vi hann med att förstå vad det var vi gjorde. Det är lite knepigt att det krävs ett så lågt tempo för att teknikerna överhuvudtaget ska gå att göra i graderingstempo senare.

Eftersom Monicas axel nu bestämt sig för att den behöver uppmärksamhet och vi inte riktigt vet när vi kan träna tillsammans blev vi glatt överraskade när vi upptäckte att vi även kommer att träna på torsdag och lördag förmiddag! Det gäller att passa på när båda är friska och har möjlighet att träna, så nu kör vi!

Ikväll blev det också verkligt att om vi ska ta nästa grad på minimitid så innebär det att vi graderar i maj nästa år. Det kändes plötsligt väldigt snart. Tur att vi hinner åka på några läger innan dess.

I dag kom också den första förbundstidning jag gjort i brevlådan. Det kändes bra att ha gått i mål med det första numret, men det finns en del att förbättra redan till nästa nummer. Jag hade en idé att spegla påsklägret genom att träna i alla bältesgrupper, men jag tror att jag hoppar det den här gången. Det händer oerhört mycket nu på våren och nummer 2 kommer att bli ett späckat nummer hur jag än gör. Jag kan spara den idén till en annan påsk.

Men jag ska definitivt genomföra idén med tipslåda. Ska kolla om det finns någon brevlåda någonstans i förbundets förråd, annars fixar jag en ny och en affisch som jag sätter upp så alla på påsklägret får möjlighet att tipsa om personer eller företeelser som borde vara med i tdningen.

Gradering och förbundstidning

6 Jan

I dag har jag ju-utsujobbat hela dagen. På förmiddagen kom en av mina elever i barngrupper hem till oss och graderade i hemmadojon. Hon var bortrest på den ordinarie terminsgraderingen i julas och terminen börjar på måndag. Eftersom hon byter grupp nu när hon bytt bälte var det bra att hon gör det direkt när terminen börjar.

Det var första graderingen här hemma, tidigare har vi haft provgradering, graderingsträning i mängd och en D-kurs här hemma. Det är väldigt praktiskt att bo i ett ju-jutsuhögkvarter!

Resten av dagen har jag ägnat åt att skriva texter till förbundstidningen och planera hur nästa nummer ska se ut och vad det ska innehålla. Jag tror att jag börjar få fason på det. Nu återstår bara att lägga in allt på sidorna också. Ja, förutom att göra en intervju och att vänta in material som ska komma från andra. Men det ser ljust ut. Och just det, en krönika skulle jag visst tllåta mig själv att skriva också. Nån slags peka ut riktningen-text ska det bli.

Det är spännande att ta över en tidning som någon annan gjort på sitt sätt så länge. Det kommer att ta tid att förändra den, men jag hoppas att läsarna ska märka skillnad redan i det här första numret.

Nu är det snart dags att stänga datorn för kvällen och i stället åka till ju-jutsuvänner och spela spel. En perfekt avslutning på dagen och inledning på helgen!