Arkiv | konditionsträning RSS feed for this section

Jag tog slut

8 Okt

Det har hänt ett par gånger nu. Jag tar bara slut. Plötsligt känner jag att det inte funkar längre. Det hände igår på svartbälteskursen på Bosön. När eftermiddagens första pass pågått ungefär halva tiden var det enda jag ville att kura ihop mig i ett hörn och sova. Huvudet och kroppen var såååå tunga och jag fick kliva av. Jag vill inte skada mig eller någon annan, så det var bara att lyssna på kroppen. Sist det hände var på Alingsåslägret för nåt år sedan. Då låg tårarna på lur och sprutade på Lille Skutt-vis när det gjorde lite ont. Så brukar jag inte vara. Oftast kopplar jag på mitt studsiga läger-mode och det, tillsammans med envishet och pannben brukar hålla hela vägen.

Det är dags att skärpa till träningen här hemmavid så att orken finns när den behövs. Jag är ändå glad att jag lyssnade på kroppen och klev av, för i dag efter naprapaten tittat på mig var jag rejält groggy. Och då var han ändå inte på nacken alls. Han skakade mest på huvudet när jag erkände att jag inte väljer träningspartner så strategiskt alltid. Jag gillar ju att leka med de stora grabbarna och blir jätteglad när jag får det. Men viktskillnader på runt 30 kilo märks i kroppen efteråt.

I morgon instruerar jag nybörjarbarn och sedan ska Monica och jag graderingsträna. Hoppas att kropp och huvud vaknat tills dess. Annars får vi köra ett pass i lågt tempo (moahahaha) och fokusera på detaljer.

Annonser

Nya springskor :-)

22 Mar
Barfotaspringskor

Snart ska vi ut i spåret, mina nya skor och jag.

Förra året hittade jag jättesköna skor från Merrell som jag gick i jämt. I år hittade jag liknande, men gjorda för löpning. Samma tanke som skorna med tår, men mina små stackars lilltår skulle aldrig passa i såna skor, så det här är det närmaste jag kommer. Gick lite i dem i går. Snart dags för en längre promenad och sen – springa!

Springrunda enligt jujutsumorsan…

6 Aug

Så här ser ett typiskt löppass ut för mig och min sambo Dan.

Jag sitter länge vid datorn, Dan byter om.

Dan väntar i hallen, jag byter om.

Jag måste ha keps, iPod och mobil, och ibland vattenflaska. Dan ser till att dörren blir låst och har alltid med sig vatten.

Vi går uppför de branta backarna till elljusspåret och ser det som en uppvärmning.

När spåret börjat tar Dan högervarv och jag vänstervarv. På så vis ses vi fyra gånger på de två varven. Hade vi sprungit åt samma håll hade jag sett ryggen på honom ett tag och sedan ingenting.

På fem kilometer är han ungefär tre minuter snabbare än mig, alltid. När han förbättrar sin tid gör även jag det.

Tiden mäter jag på enklast möjliga sätt – jag har alltid melodifestivallåtar i lurarna. Eftersom de alltid är tre minuter långa så vet jag hur länge jag srpungit när jag ser hur många låtar jag hunnit lyssna på. Busenkelt!

När vi ses efter två varv har Dan hunnit stretcha i tre minuter och vi knallar hem nerför backarna. Sen stretchar jag på jutsumattan i vardagsrummet.

I dag hade vi sällskap av min syster som är på besök. Hon gick med barnvagn ett varv medan vi sprang två. Mitt mål var att komma ifatt henne innan hon hunnit runt, men det lyckades jag inte med. Hennes knän tyckte spåret var alldeles för kuperat, så nästa runda, på måndag, får vi göra utan henne, hon får ta en plattare runda.

Två mål som krockar med min personlighet

2 Aug

Just nu har jag två mål. Att bli lite lättare och att få bättre kondition. Eftersom jag dessutom har en personlighet som ibland, eller i ärlighetens namn ganska ofta, kräver quick fixes krockar mina två mål. Det går inte bra att springa med för lite energi i kroppen, helt enkelt. Det upplevde jag mycket tydligt i lördags när jag fick gå uppför sista halvan av mördarbacken. Det behövde jag inte göra i dag. Däremot har målet att bli lättare inte uppfyllts i gengäld. Tiden för min runda förbättras i alla fall.

Trots att jag helst av allt skulle vilja ha nått båda mina mål i förrgår får jag göra det som är det enda som fungerar – äta lite mindre än vanligt, inte mycket mindre, och röra på mig mer. Och ta det där viktminskningsmålet i små etapper. Det är ju bara såååå tråkigt!

Om ungefär tre veckor börjar ju-jutsun igen för hösten och då ska jag vara i bättre form än jag är nu. Håller vi oss till planen med att springa tre gånger i veckan ska det mycket till om vi ska missa det målet.

Jag och min keps

27 Jul

Det finns vissa saker jag måste ha för att jag ska få flyt när jag springer. Förutom de självklara som skor och träningskläder så ingår iPod och keps i min utrustning. Musiken måste jag ha för att tycka att det är roligt och kepsen fungerar som skygglapp. I uppförsbackarna ser jag inte mer än ett par steg framför mig om jag tittar snett neråt. Resten skyms av skärmen. I mördarbacken kan jag inte titta hela vägen upp och fortfarande orka. Med kepsen klarar jag den. Båda varven. Jag vet att när jag kommer till en liten stenhäll i stigen så är jag nästan uppe och jag kommer att fixa det.

I dag var jag sju procent snabbare än i måndags på exakt samma sträcka. Det är helt okej. Något särskilt mål har jag inte, men det är roligt att se att det blir bättre och går lättare allt eftersom.

Dags för skärpning

26 Jul

Nystarten börjar tidigt i år. Varje år efter semestern brukar jag sluta äta godis och skärpa till mig när det gäller vad och hur mycket jag äter. Jag är inne på min sista semestervecka nu, men började skärpningen i går. Två varv i skogen hjälpte också till att ge min kropp intrycket av att nu är det färdiglekt.

Förra veckan tillbringade vi på Kreta och förutom slöa simturer för att snorkla innehöll den veckan ingen träning utom en armhävning på solsängen och en o soto otoshi i vattnet. Det stänkte för mycket, så vi kunde inte utföra fler ju-jutsutekniker eftersom italienarna i närheten rynkade på näsan åt oss.

Fast vi promenerade ju faktiskt de fem minutrarna ner till stranden varje dag. Fram och tillbaka två gånger om dagen eftersom restaurangerna som vi åt på på kvällarna också låg där. Det var en go’ vecka men nu är det dags att sätta igång så att det finns lite styrka och kondition i kroppen när ju-jutsuterminen startar den 22 augusti.

Som vanligt tittar vi framåt i kalendern och ser ju-jutsu överallt.

Drivkrafter

18 Jun

Att dra och baxa två barn runt ett spår som är 2,5 kilometer tar på krafterna. När jag skulle springa mitt varv i eget tempo gick jag uppför sista delen av mördarbacken. Det kändes så där, men jag hade hållit ett högre tempo än vanligt, jag känner att jag mest lunkar runt annars. Det börjar vara dags att utmana mig själv lite mer.

Trots min coachande attityd sprang inte barnen hela varvet, de påstår att de a) inte behöver orka b) orkar när de vill c) har klarat skoljoggen och att det nu inte är en tävling längre.

Ingen tävling? Jag tror de vansläktas! När jag är på det humöret kan jag skutta upp från sängen på morgonen och ropa YES! med armarna rakt upp i luften. Då vet Dan att det var en tävling den morgonen om vem som klev upp ur sängen först. Allt kan vara en tävling, och det är lättare att vinna om det bara är jag som vet det 😉

Jag vet vad som driver mig framåt, nu måste jag försöka hitta det som driver dottern och sonen. Och som inte är godis. Hmmmm. Kan bli tufft.