Arkiv | självförsvar RSS feed for this section

I övermorgon händer det

4 Apr

Ibland blir jag överfallen av mina egna tankar. På hemväg i dag, till exempel såg jag mig själv cykla lite slarvigt i en korsning, nästan kände lastbilen träffa mig och några ben knäckas. Så insåg jag att om det hände skulle jag inte kunna åka till Påsklägret, saktade ner och cyklade mycket försiktigt i korsningen. Ingenting hände. Precis som alla andra gånger när jag cyklat där. I min fantasi var jag mos, i verkligheten cyklade jag på en fridfull liten gata i ett villaområde.

Långt innan jag började träna ju-jutsu kai såg jag scenarior framför mig på vad som skulle kunna hända och hur jag i så fall borde agera.

Exempel:

Jag cyklar sent på kvällen på en cykelbana med stora buskar alldeles intill.

Tanke: Tänk om någon hoppar ut från buskarna och tänker råna mig/misshandla mig/våldta mig.

Rysning

Tanke: Då kickar jag till den personen rejält i bröstet och cyklar vidare. Jag har både höjd och fart på min sida.

Resultat: Oavsett om handlingsplanen var realistisk eller inte blev jag mindre rädd och mer beredd.

På påsklägret ska kompendiet Personligt skydd presenteras och där betonas den mentala förberedelsen. Även om man inte blir utsatt för något är det värt att fundera igenom vad man ska göra i olika situationer just för att mota bort rädslan och ta kontrollen över sina tankar och handlingar.

Annonser

Så roligt att det nog vore olagligt

29 Feb

Tänk om det gick att ha ju-jutsu som jobb på riktigt! Men det skulle nog vara så roligt att det vore olagligt.

I dag efter jobbet åkte jag till Härlanda församling för att träffa en ungdomsgrupp och prata om självförsvar och ju-jutsu kai. Några enkla tekniker fick de också lära sig. Det var _så_ roligt!

Jag mixade skratt och allvar och det var en fartig duttfajt i början där alla skrattade och gjorde sitt bästa för att dutta varandra på axlar, mage och lår. Mellan övningarna på att ta sig loss från några olika greppattacker gick vi snabbt igenom nödvärnsrätt, funderade över vapen och deras farlighet, pratade om obehagliga, hotfulla och farliga situationer och hur man kan undvika dem eller agera om man hamnar i dem.  När vi skulle avsluta bad ledaren mig prata lite om våldtäkt. Det var svårt, men jag tror att det blev okej.

Det jag tycker är svårt är att lyckas förmedla _både_

1. Det är inte den som blir våldtagens fel att det händer

2. Det finns beteenden som gör att man blir ett lättare offer.

Svår balansgång där. Jag drog parallellen till en plånbok med mycket pengar i. Den lämnar man inte hur som helst, för då underlättar man för någon annan att ta den. På samma sätt behandlar man inte den värefulla personen man är på ett sätt som gör att man uppfattas som ett ”lätt offer”. Fortfarande är det gärningsmannen som gör fel, men varför ska jag utsätta mig för risker?

Det var rätt tung stämning i rummet när vi var klara med detta, men jag tror att det landade bra. Det kändes som att de uppskattade att vi inte väjde för det som är svårt.

De flesta i gruppen var tjejer i gymnasieåldern och efteråt var flera av dem intresserade av att börja träna hos oss.

Jag lovade att jag skulle gå med dem till nybörjargruppen om de ville, så nu har ett antal tonåringar i Härlanda mitt mobilnummer så de kan messa mig om de vill ha sällskap upp till dojon en torsdag kväll.

Awesome, skulle min dotter ha sagt. Eller möjligen Oh! My! Gad!

 

Risk för mardrömmar

5 Feb

Nu börjar jag få abstinens. Normalt sett tränar jag bara varannan vecka eftersom träningstiderna inte går så bra ihop med mina barns läggningstider. Veckan som gick var jag förkyld och tränade inte själv, jag höll bara mitt pass för nybörjarbarnen. Denna vecka är barnen här och någon ju-jutsuträning för egen del blir det inte.

Det kanske i och för sig är bra, för jag är fortfarande inte helt ok i halsen. Problemet är att jag brukar få helt sjuka drömmar när jag inte tränar ju-jutsu. Det börjar med att någon ger sig på mig, ofta med vapen. Som av en händelse har jag en kniv eller yxa till hands, och när jag är klar med den som attackerade är det bara småbitar kvar av honom. Analysera det, ni!

Jag är glad att jag oftast slipper de här drömmarna. Det är inte det enda eller bästa skälet till att jag tränar, men det är klart att det bidrar till att jag mår så bra när jag får ge järnet och jobba mig riktigt trött på mattan.

Gråt och skratt på självförsvarskurs

3 Nov

I dag höll jag och en kollega en kurs i praktiskt självförsvar i en av Göteborgs 30 församlingar inom Svenska kyrkan. Lite försiktigt tassade arbetslaget med präster, diakoner, musiker, administrativ personal och vaktmästare in i den stora salen. Min kollega tränar en karatestil som heter wado kai och vi hade fått möjlighet att få hålla kursen i jobbet trots att han egentligen jobbar med sociala medier och jag som informatör. Självförsvarskurser ligger inte riktigt i våra arbetsbeskrivningar.

Det blev en lite försiktig start där kollegan pratade om olika sorters våld och målet med det. Sedan ville vi sätta fart på gruppen så de fick köra en kort duttfajt två och två. Ringar och olämpliga skor åkte av och med liv och lust klappades det på lår och axlar.

Efter en ”uppvisningsfajt” när vi pucklade på varandra lite lätt fortsatte vi kursen.

Sedan inventerade vi i vilka situationer deltagarna kände obehag, upplevde som riskfyllda eller rentav farliga. En i gruppen hade blivit knivhotad på arbetsplatsen. Vi hade förberett några enkla frigörningstekniker mot olika typer av angrepp och gruppen fick pröva teknikerna en och en.

Glädjen i att få lära sig nya saker och röra på sig gick inte att ta miste på. Att strypa chefen var också väldigt populärt 🙂

När vi pratade om vapen brände det till och kom lite för nära för mannen som blivit knivhotad. Han insåg ännu tydligare än tidigare vilken tur han haft som kommit undan helskinnad, började gråta, och behövde en stund på sig för att samla sig igen.

Efter pausen visade vi ytterligare några tekniker och diskuterade vad som är lämpligt och inte att göra i vilka situationer. Att vara mentalt förberedd, kolla lokaler noga och placera sig smart i dem var andra saker vi tog upp.

När kursen var klar såg jag många leenden bland dem som varit med. Minst en av dem som varit med var klart sugen på att börja träna självförsvar. Jag hoppas också att de förstod att det vi kunde ge dem i dag bara är enkla, grundläggande tekniker och att man hela tiden måste öva för att det ska funka i ett skarpt läge.

Jag tror att vi kommer att få fler förfrågningar om att hålla i kurser, men då får det ske på ledig tid.