Arkiv | träningstankar RSS feed for this section

Ny fart

15 Okt

Nästan direkt efter att jag graderat till 2 dan började folk fråga om hur jag tänkte när det gällde 3 dan. Jag har legat lågt.  Svarat att jag ska njuta av att ha gjort en bra gradering och ha roligt på mattan. Mumlat nåt om att jag inte vet om jag har det i mig.
Helgen som gick var jag på svartbälteskurs på Bosön och där fick vi bland annat jobba med att komma på tekniker till 4 och 5 dan. Det  var ruskigt roligt och jag kände att det vill jag göra.
På väg hem i bilen pratade vi om helgen och jag berättade att jag inte kände att jag hade någon given kastdocka till 3 dan. John satsar på 4 dan. Men han tyckte han kunde!
Nu ska jag börja fokusera på att förbättra alla mina grundtekniker och ta en rejäl titt på katan.
Framåt!

Middag i stället för ju-jutsu

28 Apr

Ikväll är det träning i Kista. Där kommer jag inte att vara, trots glada rop från sensei där. I stället sitter jag på konferenshotellet i Upplands Väsby och äter middag med kolleger från hela landet. Det känns helt okej, även om träningen också hade varit väldigt rolig. Det får bli en annan gång.

På mattan ser vi likadana ut

26 Apr

En fråga som ”Vad jobbar du med?” är rätt vanlig i livet utanför dojon. I dojon eller på mattan är den inte särskilt relevant. Det spelar ingen roll om du har doktorerat eller sitter i kassan på Ica Maxi. Det är hur du beter dig på mattan som räknas. I våra vita dräkter ser vi alla likadana ut, det är bara bältesfärgen som skiljer. Det händer rätt ofta att jag inser att jag har krälat runt på mattan tillsammans med någon jag tycker att jag känner väl, men jag har ingen aning om vad personen gör i livet utanför dojon.

Vissa personer går man bra ihop med på träningen, andra inte. Kön, ålder eller sysselsättning har inget med saken att göra. För mig handlar det mer om storlek och attityd. Jag älskar att träna med lagom stora människor som, liksom jag, vill ge järnet utan att för den skull göra den andra illa. Allt eftersom åren går lär man sig vilka dessa är, och under påsken upptäckte jag nya favoriter, eftersom jag bytte grupp och fick träna med lite nya människor.

Det roligaste är när man kan träna riktigt fokuserat och hårt tillsammans, men ändå kan lägga av ett riktigt gapskratt mellan varven. Då studsar jag alltid lite extra.

Nu räcker det!

30 Mar

Nu får det vara bra. Härmed bestämmer jag att jag är frisk. Snuvan och den reflexmässiga hostan kan dra nåt gammalt över sig!

Jag är trött på detta och tänker dra igång träningen igen. Det är helt enkelt för tråkigt att inte träna!

Så, nu får vi se om ren vilja räcker så långt som jag hoppas…

Nya mål

13 Mar

”Vad har du för mål nu?”, undrade en av mina klubbkompisar i dag.

Jag kom inte på nåt där och då, annat än att jag inte vet om jag siktar på någon gradering i en avlägsen framtid.

Sen under passet klarnade det. Mitt mål just nu är att bli en bättre uke. Jag vill jobba på att göra bra attacker, falla bra och slappna av på mattan. Fast ändå köra järnet, liksom. Kan jag lyckas coacha nån annan längs vägen så är det fantastiskt.

Sen vill jag alltid utvecklas som instruktör, bli bättre på att se alla barn och förstå hur de lär sig så jag kan hjälpa dem förstå ännu lite mer ju-jutsu kai.

Det är mina mål. Jag kan jobba ett tag på dem, tror jag.

När jag har som minst lust behöver jag det mest

11 Mar

I dag ville jag verkligen inte träna. Hade jag inte haft ansvar för föräldramötet vet jag inte om jag hade gått till dojon ens. Jo, kanske, eftersom jag peppar dottern att gå dit även när hon inte har lust.

Men jag ville verkligen inte. Det är väldigt mycket på jobbet just nu och jag kände mest för att bara vara hemma och vila kropp och hjärna. Men jag gick ändå. Och fick ett väldigt bra pass nere på mattan. Liggande tekniker, mosa, kavla ut den andra med kroppen, göra det allmänt obekvämt för den som haft den dåliga smaken att ge sig på mig. Det var så roligt. Och i en och en halv timme var jag helt i nuet. De två stora parallella projekten på jobbet fanns inte. Inga deadlines flåsade mig i nacken, bara min motståndare 😉

Sen ville jag inte gå hem. Efter att vi burit bort mattorna stod vi en lång stund och pratade. Bara för att det är mysigt.

Jag är glad att jag gick till dojon och glad över att jag klev upp på mattan. Att träna ju-jutsu är vila för hjärnan. Jag glömmer det ibland när jag är som mest stressad.

Kort träning

6 Mar

I dag kom dottern och jag sist till passet och gick först av alla. Hon mådde inte så bra, så vi bröt och gick hem i stället. Men det var skönt att få köra lite grann i alla fall, och dotterns humör var i alla fall gott när vi traskade hemåt. Det var det inte när vi stretade uppför backen till dojon.

Nästa helg är det Vårmonet, då hinner jag förhoppningsvis träna lite själv, vara lite hjälpis och instruera några pass. Det ska bli så roligt att komma iväg på läger. För flera av mina elever blir det deras första läger och jag hoppas att de ska få en riktigt bra upplevelse.