Arkiv | Vägen till andra dan RSS feed for this section

Styrfart och lite till

16 Jun

I dag började resan till andra dan om igen. Vi har tränat ett par gånger tidigare, min nya uke och jag, men i dag kändes det som att vi fick lite mer tempo och attityd.

Det är mycket jag måste justera. Rätt många tekniker har Monica och jag anpassat så att de funkade för just oss, men nu ska jag in i huvudfåran igen. Det är många små detaljer som ska rättas in i ledet, men nu är vi på väg.

Vi började träningspasset med liggande randori, det är roligt och man blir varm. Randori är lite av en trygghetszon och det är tur eftersom min uke är rätt busig med sina attacker. Man vet verkligen inte vad som kommer, så det är bara att följa med.

Katan gick över förväntan, trots att vi faktiskt inte tränat den tillsammans förut. Vi har ju båda gjort den många gånger med andra.

Sedan jobbade vi med grundteknikerna. Gnuggade, justerade och fixade. Nu gäller det bara att jag kommer ihåg alla detaljer nästa gång det är dags.

Och viktigast av allt: Det var roligt! Riktigt roligt.

Nu är jag redo för sommarlägret, och det är ju tur eftersom det inte är så länge kvar.

Oxelösund, här kommer jag!

Tillbaka på mattan, men inte utan smärta

21 Maj

Det gick! Jag tränade hela passet i kväll. Och jag hade roligt! Mycket tack vare J som tog sig an mig. Jag tränade tekniker till andra dan och han till tredje. Det var en utmaning att våga falla på en smärtande skinka, men det funkade okej.
I morgon har jag en tid hos naprapaten och det känns fantastiskt bra. Jag räknar med att få lite skäll för att jag inte skött stretchingen. Det är jag värd.

Long time no see

20 Maj

Efter sju sorger och åtta bedrövelser är det dags. Dags att blogga och dags att ställa mig på mattan som elev. I morgon stannar jag efter att jag instruerat barnen och tränar själv. Om kroppen håller…
Träningsuppehållet på två veckor har också inneburit ett två veckors uppehåll på stretchingen. Det tycker inte min kropp om och därför strejkar nu en väldigt stor muskel som jag sitter på. Under hela helgen har jag vaggat omkring, när jag kunnat gå, och i dag är det lite bättre. Panodiltabletter och iprengel, det har räddat mig från total kollaps.
Fast i fredags skulle ni ha varit med. Då tänkte jag att jag skulle häva smärtan och krampen med att stretcha på träningsmattan inne i vardagsrummet. Ner på rygg kom jag. Jag kunde sätta upp höger fot på vänster knä, men att dra till mig det vänstra knät var omöjligt. Jag låg så ett tag och bestämde mig sedan för att det kunde räcka. Så jag sänkte ner benen igen. Det skulle jag inte gjort! Smärtan skar till rejält och på något sätt hamnade jag på mage. Där låg jag och kom ingenstans.
Det hjälpte inte hur mycket jag berättade för mig själv att jag inte var trasig, att det bara var smärta och att det nog skulle gå att överleva den. Min kropp trodde inte på mig och vägrade röra sig. Jag ska inte gå inte på fler detaljer, men efter ungefär en halvtimme med indragen kudde under magen, iprengel, massage och stöd av sambon tog jag mig upp på fötter igen. Jag tror att jag ska sluta slarva med stretchingen, 😉
Mentalt känner jag mig redo att ställa mig på mattan igen som elev. Monsterlägret i Köping gjorde sitt till för att komma ihåg att jag älskar att träna ju-jutsu.
Men viktigast av allt var att när jag var som mest deppad fanns det någon som lyssnade, peppade och gav mig perspektiv. ”Jorden har inte gått under, hundar kissar inte på dig och du har fortfarande folk som tycker om dig.”
Och när jag blev för tonårsdramatisk, självdestruktiv eller bara tyckte att det var allmänt skönt att tycka synd om mig själv sa han till mig att skärpa mig.
Tack för allt stöd, M, du är guld värd!
Så, om bara rumpan håller är jag tillbaka på mattan i morgon.
Vi ses där!

Morgondagens t-shirt

4 Maj

image

Sysslar lite med målbilder och vardagsmagi. Failure is not an option.
God natt!

Nervös och otålig väntan

4 Maj

I morgon smäller det. Jag känner att jag redan börjar gå in i bubblan. Tanken i dag är att åka till Bosön och titta på graderingarna, vara social och sen ta det lugnt på hotellet. Det ska bli roligt att träffa alla, men som sagt, bubblan börjar slutas kring mig…

Vi måste behålla mattan som vår vän

1 Maj

Efter en lugn och lite långsam dag med promenad och eftermiddagsbio blev det ett kort pass på mattan här hemma. Vi fokuserade på kasten, inte så mycket för att finslipa teknikerna som för att se till att vi inte tappar kontakten med mattan. Det behövs inte många dagar innan vi helt plötsligt inte ser mattan som vår vän längre utan i stället börjar streta emot när vi ska falla. Det vill vi undvika på söndag.
Nu är vi i alla fall på samma ställe, Monica och jag. Nu vill vi gradera. Vi vill visa upp våra tekniker. Vi vill visa hur mycket som hänt med oss sedan vi tog första dan.
Det känns riktigt bra.
En kort hälsa på mattan-träning kvar i morgon och sedan är det allvar.
Gradering. Till andra dan i Ju-jutsu Kai.

Kort träning

29 Apr

I dag blev jag huvudinstruktör på barnpasset jag skulle varit hjälpis på. Som tur var hade han planerat passet, så det var lugnt. Efteråt blev det tremannatekniker med S o S eftersom jag är uke nummer två för dem på söndag.
Kroppen känns seg och lite sliten och jag är glad över att jag ställt in barnpasset i morgon. Vi tränar inte heller i morgon. Skönt!
Jag ska hyra film med mina barn och vila mig i form i soffan.