Tag Archives: dojo

Motivation

26 Mar

Ibland känner jag mig trött som instruktör och funderar på vad jag kan ha att ge eleverna just den dagen. Det är inte varje tisdag som jag glatt skuttar uppför backen till dojon vid femtiden för att tillbringa hela kvällen på mattan.

Men när jag kommer in i dojon, när mattorna är utlagda och passet börjar vet jag varför jag fortsätter i alla fall. Det ger så oerhört mycket tillbaka.

Att se en elev förstå med kroppen hur en teknik ska kännas, att se en blyg liten människa skrika ”Stopp!” med eftertryck när skurken kommer mot honom eller henne och att få lämna över glada entusiaster till nästa grupp – det är några av de saker som motiverar mig.

Sen ska jag ju inte sticka under stol med att kommentaren jag fick på gårdagens inlägg gjorde mig både rörd och lite mallig. Bekräftelse och beröm är inte fel!

Ingen träning, men jag har andats dojoluft i alla fall

20 Mar

Efter en tuff start på veckan jobbmässigt har det nu rätat på sig rejält. Tyvärr samarbetar inte förkylningen, utan den envisas med att bita sig fast, så det blev ingen träning i kväll. Jag kunde ändå inte hålla mig borta från dojon, utan följde dottern uppför backen till träningen. Dels för att lämna diplom till de barn som var med på Vårmonet, men inte fick diplomen direkt, och dels för att säga hej ch umgås lite. Andas lite dojoluft och småprata lite om påsklägret. Det är nästan en månad kvar, men vi är alla väldigt fokuserade på det och hur det ska bli. Skönt att det är så många läger varje år, så slipper man gå och längta orimligt länge innan det är dags igen.

Jag var på utbildning i jobbet i eftermiddags, och där pratade vi bland annat om hur stora nätverk kan vara beroende på relationer i nätverket. Tydligen finns det nån psykologisk teori om att en naturlig mänsklig grupp kan vara cirka 150 personer med rätt täta relationer. Vi fick diskutera hur våra nätverk ser ut och hamnade i familj, släkt, arbete. Jag tänkte på mitt stora Ju-jutsu Kai-nätverk och att jag nog faktiskt till stora delar ser det som ett släktnätverk.

Jag har brorsor och systrar  lite varstans i Sverige, kusiner och kanske ibland nån farbror. Och alla barn jag genom åren varit instruktör för, de är ju mina barn. Allihop. Inte för inte heter bloggen Jujutsumorsan…

Kort träning

6 Mar

I dag kom dottern och jag sist till passet och gick först av alla. Hon mådde inte så bra, så vi bröt och gick hem i stället. Men det var skönt att få köra lite grann i alla fall, och dotterns humör var i alla fall gott när vi traskade hemåt. Det var det inte när vi stretade uppför backen till dojon.

Nästa helg är det Vårmonet, då hinner jag förhoppningsvis träna lite själv, vara lite hjälpis och instruera några pass. Det ska bli så roligt att komma iväg på läger. För flera av mina elever blir det deras första läger och jag hoppas att de ska få en riktigt bra upplevelse.

Planer på flytt

4 Mar

Klubben planerar för en flytt till nya lokaler. Vi vet vart vi vill, men det återstår mycket innan vi är där. Lokalerna vi vill använda är tomma, men saknar också mycket av det vi behöver för att kunna ha en fungerande dojo. Kontraktet är inte skrivet och finansieringen av att ställa i ordning lokalen är inte löst. Kort sagt har vi en lång väg att vandra innan vi kan lämna vår nuvarande lokal och tvånget att bära mattor före och efter varje träningskväll.

BK Shindo har gjort en flytt tidigare, men då hade inte jag börjat träna. Att flytta kommer att innebära stora förändringar för klubben som helhet och för mig personligen. 

I klubben kommer vi slippa bära mattor, men vi måste hitta rutiner för att hålla rent och snyggt i alla utrymmen. Vi flyttar från uppförsbacken från spårvagnshållplatsen. Vi lämnar det givna rekryteringsunderlag det innebär att befinna sig i en skolas lokaler, men vi flyttar till en plats dit fler ryms.

Och det är just det. I våra nuvarande lokaler kan klubben inte växa så värst mycket mer. På vissa pass är det redan för trångt på mattan i vissa lägen. Med egna och större lokaler skulle vi kunna lägga fler pass parallellt och på så sätt tajta ihop klubben mer, så att fler sågs i dojon.

Så för klubben finns många fördelar och stora utvecklingsmöjligheter. För mig, personligen, innebär flytten att jag inte längre kommer att ha lyxen att kunna gå till och från träningen på rimlig tid. Å andra sidan är det inte längre än att jag kommer kunna cykla. Det går visst bussar också, har jag hört, för de där kalla regniga dagarna när cykeln inte känns som ett vettigt alternativ 😉

Än så länge är vi bara på planeringsstadiet, men längre fram i vår kommer planerna att bli mer konkreta och i sommar räknar vi med att behöva lägga rätt mycket jobb på att göra i ordning i lokalen. Vi vet att vi har många som brinner för Shindo och gärna ställer upp i många sammanhang. Det ska bli spännande att se om det är samma personer som kommer att stå med pensel och hammare i händerna i sommar eller om det kliver fram nya förmågor.

Mors dag i dojon

26 Maj

Tio barn i knattegruppen, 14 barn i nybörjargruppen, 2 barn i avancegruppen och 11 vuxna i avancegruppen har erövrat en ny grad i dag  i Ju-jutsu kai.

Glädje, kunnande och beslutsamhet strålade från dem som prövade till nästa grad. Runt mattan tjoades och hejades från oss andra. Jag har kort sagt haft en heldag i dojon fylld av kärlek och respekt.

Som ju-jutsumorsa finns det inget bättre sätt att fira mors dag!

Hjärtats klubb

13 Dec

I söndags hade vi graderingsdag i Shindo. Det var kallt i dojon, men många saker värmde oss. Där fanns åtminstone tre barn som är det tredje syskonet i sin familj som graderade i ju-jutsu kai. Där fanns pappan som tog gult bälte med sin dotter som kastdocka samtidigt som mamman tog orange bälte. Hennes graderingspartner var en annan mamma vars dotter skippade sitt sjuårskalas för att få träna sitt första ju-jutsupass. Nu tog dottern brunt monbälte. Där fanns också 40+mamman som graderade till blått. Hennes tonårige son tittade på och hojtade ”Bra, mamma!” när hon gjorde något bra. Sonen har själv grönt bälte. Och där fanns 60+pappan som var kastdocka till en tonåring (inte hans egen) som tog orange.
Trådarna och relationerna löper kors och tvärs i klubben och ni får ursäkta känslosamheten, men det är fint. På riktigt.
Jag tror att det ser ut på liknande sätt i fler klubbar, men i mitt hjärta är vår klubb unik.
Shindo kan betyda både hjärtats och själens väg och båda betydelserna är lika sanna.

Graderingsdag med grillning under tak

10 Jun

Det susar lite i huvudet. Jag är trött, men nöjd med dagen. Det enda som inte funkade som det var tänkt var vädret och en miss i administrationen kring en vuxengradering.

Dagen började vid 7 när jag insåg att även utan solsken blir det ljust i sovrummet om man inte dragit ner rullgardinerna kvällen innan. Jag lyckades snooza mig själv och gick sen upp vid halv åtta. Dusch, frukost och matsäcksfix klarades av innan jag gjorde en blixtvisit på Ica Maxi för att komplettera matsäcken.

Klockan nio kom M och M med bil för att hjälpa till att få upp bord, stolar, grillkol och annat som hör en terminsavslutning till till dojon. Sambon packade sin bil full med dykgrejer i fredags och åkte iväg över helgen.

Vl uppe i dojon gick graderingarna i ett. Knattarna var söta som vanligt och kryllade överallt. Och nästa termn får jag ett par av dem till min grupp! Tio knattar erövrade nya streck till sina bälten – en tog sitt tredje knattestreck.

Sedan var det dags för min egen grupp att visa vad de gick för. Sex stycken prövade till gult monbälte och fem till orange. Jag skulle coacha. Till en början satt jag närmast de vita, men sedan insåg jag att de inte hade några problem att klara sig själva och i stället koncentrerade jag mig på de gula. Där behövdes lite pepp. När graderingen var färdig lämnade alla elva barnen mattan med nya bälten runt magen. Stolta!

Så var det min tur att sätta mig som examinator, men nu var det bara tre som skulle gå från orange till grönt monbälte. Två av tjejerna går inte så bra ihop, så den tredje fick vara uke till båda plus att hon själv skulle utföra teknikerna. Hon gjorde ett fantastiskt jobb!

Under de vuxnas gradering till gult hann jag stoppa i mig lite mellanmål och hojta lite glatt till dem när det gjorde bra tekniker. När bälten och diplom skulle delas ut påstår examinatorn att de graderats till 5 mon. Och mycket riktigt var det mondiplom hon skrivit på. Oooops. Gör om, gör rätt! Till slut fick alla sex sina kyu-diplom. De var nöjda och stolta, men det kan hända att M får höra detta några gånger… Jag borde ha städat undan det de inte behövde innan vuxengraderingen startade.

Dagens sista gradering var till grönt vuxenbälte. Våra fyra före detta brunmonisar skulle nu ta det gröna bältet de längtat efter. Här och var märktes nervositeten, men under randorin glänste de! Nu ska de träna i avancegruppen.

När alla fått diplom och bälte packade vi ihop och insåg att planerna på brännboll var alltför optimistiska, men att det nog skulle å att grilla under ett litet tak som finns vid skolan. Sagt och gjort. Bärbara grillar ställdes upp och korvar och annat grillades. Några kunde inte släppa tanken på brännboll och gjorde ett försök på asfaltsplanen, men det var lite väl halt.

Vid det laget hade mitt huvud och min kropp bestämt sig för att stänga för dagen, så det blev inget spel för min del.

Men nu är terminen slut och nu ska bara logistiken kring kurser och sommarläger lösas.

Vi ses i Oxelösund!