Tag Archives: funktionshinder

En ren tillfällighet, eller?

16 Maj

Jag satt med ett namn och mobilnummer framför mig. Uppdraget var att boka en ambassadör från kampanjen Hjärnkoll till sommarens kurser. Jag vet inte hur många gånger jag skjutit upp samtalet för att jag har svårt för att ringa upp främmande människor, men nu skulle det bli av.

Som tur är hamnar jag i en telefonsvarare. Skönt. Nu kan han ringa tillbaka när det passar honom. Jag talar in ett formellt meddelande med mitt namn och att jag ringer från Svenska Ju-jutsuförbundet och mitt ärende. Sedan lägger jag på.

Och så börjar de små kuggarna att tagga i varandra. Jag kollar upp killen på Eniro, ser att han kommer från en liten stad i Dalarna och vilken dag han är född.

Jag ringer ett kollsamtal till min mamma och ringer sedan upp ambassadören igen för att be om ursäkt för det formella meddelandet. Det är ju lite onödigt med allt det formella inom släkten.

Han ringer upp lite senare och så konstaterar vi att, ja, vi är kusiner.

Vi har inte setts på några år, så vi har en del att ta igen, förutom det rent praktiska kring bokningen av föreläsningen.

Efteråt är jag lite tagen. Det känns som en helt otrolig tillfällighet att den ambassadör jag fått tips om via Hjärnkoll skulle vara en släkting.

Så tänker jag efter igen. Hjärnkoll har visserligen bara 200 ambassadörer som är ute och berättar om psykisk ohälsa i någon form. Uppdraget är att höja kunskapen om både diagnoser som ADHD och Aspergers syndrom, likaväl som om depressioner.

Chansen att jag skulle känna just någon av dessa är kanske inte så stor, men personer med psykisk ohälsa finns nära oss alla. De är våra mammor, pappor, kompisar, brorsöner, grannar, fastrar och elever. Och i mitt fall – min kusin.

Annonser

Det rör på sig på många fronter

2 Dec

Det är inte brist på ämnen som gjort att jag inte varit så aktiv den senaste tiden. Tvärtom. I klubben snurrar det på som vanligt med graderingsträning för barnen. I tisdags var de jätteduktiga, alla utom tre som av olika skäl valde att sitta bredvid. En ska inte gradera och de andra två börjar jag tvivla på. De har lite för högt självförtroende när det gäller sin kunskap jämfört med vad de faktiskt kan. Vi får se hur det går. Oftast skärper ju barnen till sig och överraskar på graderingsdagen.

De andra barnen fick en rejäl dos egoboost i tisdags. Vi övade några tekniker och efter varje teknik upprepade jag namnet på tekniken och sa ”När ni hör detta på graderingen kan ni tänka att ‘det här kan jag’ ”. De växte för varje teknik vi kunde avsluta på det sättet.

Jag och tränarkollegan M var på kurs i går i Idrott Online. Vi tycker att vi har ganska bra snurr på administrationen i Shindo, men det fanns mycket mer att lära sig. Nu ska det bli av att lägga in medlemmarna i det digitala medlemsregistret. Sen ska LOK-stödsansökningarna gå så mycket snabbare än de gjort de senaste gångerna.

Och på förbundsnivå, vad kan jag säga, det rör på sig ordentligt! Jag ska släppa områdesansvaret för funktionshinder och i stället vara förbundets informationsansvarige. Det är spännande och lite läskigt. Tidningen landade i mitt knä, vilket förmodligen innebär att jag måste köpa en dator med lite mer kräm än jag har i dag. Fast sånt är ju också lite roligt.

För en vecka sedan åkte jag upp till Lidingö för att få en genomgång av vad styrelsen förväntade sig av mig som informationsansvarig och vilka förutsättningar som fanns för mitt jobb. Jag vet ännu inte hur budgeten för tidningen kommer att se ut 2012…

Men visioner har jag. Och tips tar jag tacksamt emot. Både på vad ni vill läsa om och vad ni skulle vilja bidra med.

Vi hörs!

Leva, andas, prata, drömma ju-jutsu

11 Maj

Det händer då och då att vi pratar om något annat än ju-jutsu hemma vid köksbordet. Så här nära graderingar och terminsslut blir det alltmer sällan.

Det händer inte så sällan att jag drömmer ju-jutsu. Jag åker på läger, träffar ju-jutsukompisar, eller missar tåg/bussar/flyg till ju-jutsuläger.

Det ska bli skönt när den här terminen är över, inte för att jag ska sluta träna ju-jutsu, men den kanske inte kommer att genomsyra alla aspekter av mitt liv lika intensivt nästa termin. Fast där tvivlar jag lite. Nästa termin är det dags att ta rejäla tag i mitt ansvar som områdesansvarig för funktionshinder. Ska nog börja med att ta reda på vad som efterfrågas i klubbarna.

Ömma handleder och en spark i bröstbenet

3 Apr

Handlederna känner av den nya, effektivare kote geishin nu när vi kommit hem från CBA-kursen i Jönköping. Vi konstaterade när vi kom hem att många av dem som var på kursdagen har vi inte sprungit på i andra ju-jutsu kai-sammanhang. Inte sett på läger, inte gått kurser med. Rätt många hade ordentligt gamla instruktörslicenser. Därför var det ju suveränt att de nya sätten att göra tekniker på gicks igenom.

Det var kanske inte det smartaste att göra inför en gradering, att gå en kurs där många tekniker revideras, men nån gång måste ju det nya in.

Som vanligt var det otroligt roligt att hitta andra ettriga människor att träna tillsammans med, men jag åkte på en riktigt hård spark i bröstbenet. Så går det när man stressar upp sin motståndare…

Jag fick en kort presentation som områdesansvarig för funktionshinder när förbundsinformationen hölls. Som vanligt blev det samtal under rasterna kring ämnet. Det finns mycket kvar att lära och känna till när det gäller vilka erfarenheter som finns i klubbarna!

Lägerkänsla hemma

20 Mar

Nu är barninstruktörskursen slut och ju-jutsu kai har fått tio nya licensierade barninstruktörer. Det kändes oerhört roligt att få vara värd för en kurs. Eftersom kursledaren och två av deltagarna bodde hos oss blev helgen lite som ett läger. Trots att jag själv inte tränat alls i helgen har jag fått mycket inspiration och många bra tips när det gäller barnträning.

Jag fick också möjlighet att prata om funktionshinder under kursen och sprida min vision om ett nätverk där förbundets samlade kunskap om funktionshinder finns och sprids.

Och som den lägerentusiast jag är tror jag att jag i ungefär vartannat inlägg jag gjorde under kursen fick med någon om läger. Det är svårt att låta bli.

En helg när det mesta handlat om ju-jutsu och att se till att det alltid finns varmt vatten till kaffe är slut, men nästa helg blir det läger på riktigt i Alingsås. Tillsammans med 18 tränande Shindobarn ska jag ha en riktigt rolig lägerhelg.

God stämning på läger i Linköping

6 Mar

Varje gång jag åker på något läger eller kurs med ju-jutsu kai blir jag så glad. Det är bra stämning, folk bjuder på sin kunskap, ger konstruktiva råd och peppar varandra. Det gäller inte bara de som är instruktörer för just det lägret, det är ju deras uppdrag, utan även de som tränar intill på mattan.

Lördagens läger hölls i Linköping och trots att det var trångt på mattan funkade det bra. En hel dag med tillgång till Anders och Bertil från Riksgraderingskommittén är en lyx. Monica och jag tränade mest jigo waza, men hann med ett par omgångar randori också. I stort sett känns det bra, men vi insåg också att vi har några tekniker vi måste gnugga varje gång ett tag framöver.

Jag passade också på att fortsätta jobba med nätverket kring funktionshinder. Som områdesansvarig är det omöjligt att kunna allt, men det finns mycket kunskap i klubbarna. Än så länge har jag hittat kunskap och erfarenheter när det gäller synskadade, hörselskadade, autism, aspergers, ADHD, dysmeli (att sakna delar av eller hela armen eller benet) och jag vet att det finns fler som kan dela med sig av vad de kan och vet.

På väg hem körde vi muntlig randori. Den ena sa en attack och den andra svarade med vilket försvar hon gjorde. Det funkar rätt bra för att komma på fler variationer och lära sig att tänka snabbt.

Sen orkade vi inget mer och medan bilen susade hemåt i mörkret somnade vi i baksätet.