Tag Archives: gradering

Ny fart

15 Okt

Nästan direkt efter att jag graderat till 2 dan började folk fråga om hur jag tänkte när det gällde 3 dan. Jag har legat lågt.  Svarat att jag ska njuta av att ha gjort en bra gradering och ha roligt på mattan. Mumlat nåt om att jag inte vet om jag har det i mig.
Helgen som gick var jag på svartbälteskurs på Bosön och där fick vi bland annat jobba med att komma på tekniker till 4 och 5 dan. Det  var ruskigt roligt och jag kände att det vill jag göra.
På väg hem i bilen pratade vi om helgen och jag berättade att jag inte kände att jag hade någon given kastdocka till 3 dan. John satsar på 4 dan. Men han tyckte han kunde!
Nu ska jag börja fokusera på att förbättra alla mina grundtekniker och ta en rejäl titt på katan.
Framåt!

Annonser

Koncentrerad eller arg?

23 Mar

I torsdags gick jag en kurs på jobbet. En av sakerna som togs upp var basala ansiktsuttryck och hur man kan välja bilder som förmedlar den känslan man är ute efter att förmedla.

Ansiktet som uttrycker koncentration är oerhört likt det som uttrycker ilska, vilket fick det att gå upp ett ljus för mig.

Helt plötsligt kändes det inte alls konstigt att barnen alltid blir fruktansvärt osäkra under graderingarna. Jag vet att de kan, men de börjar göra fel tekniker, inte göra något alls eller i värsta fall: gråter och lämnar mattan.

Framför dem sitter två eller tre oerhört koncentrerade instruktörer som de inte känner så väl. Instruktörerna anstränger sig till sitt yttersta för att se alla barn och bedöma deras tekniker. Deras ansikten uttrycker djup koncentration. Eller ilska. Hur ska barnen veta?

Dags att öva på att le i alla fall lite grann under koncentration också?

Den här gången nådde jag ända fram

6 Dec

Under hösten har jag varit sparsam med mitt bloggande. Dels kände jag att jag i våras spred ut min energi åt alla håll, dels har jag inte haft tid och ork. Jag har fokuserat min energi inåt till ett stenhårt fokus och min ork och tid på träning.

Och det gav resultat.

Den 30 november graderade jag till 2 dan i Ju-jutsu kai. Känslan är svår att beskriva. Innan allt började var jag rastlös och lättirriterad, ville bara att vi skulle börja. För varje teknik som hoppades över (ungefär 25 procent) kände jag inte lättnad utan snarare ”Nähä, fick jag inte visa upp den?”

John och jag har jobbat stenhårt med att få alla detaljer på plats i teknikerna och det kändes som att jag lyckats pricka in formtoppen till graderingsdagen. Fokus, ork, teknik och flow sammanföll på ett sätt det nog aldrig gjort tidigare. Tummen gjorde inget väsen av sig alls. Den var i och för sig tejpad för stöd och skydd, men ändå.

Och vilket stöd jag kände av klubbkamrater och andra vänner som dök upp på graderingen! Det var helt otroligt och ett av skälen till att det gick så bra.

Nu när jag nått mitt mål för hösten ska jag försöka återuppta bloggandet. Jag har lite tankar på lager 😉

I morgon bär det av till Bosön för att titta på andras graderingar, bland annat prövar John och min före detta sambo på söndagen till 3 dan. Det ska bli roligt att se.

Kanske är det nu det lossnar

8 Okt

Det har känts så otroligt trögt, det här med att ladda om och förbereda sig för en ny gradering. Jag tränade mycket i sommar, men under hösten har skador och andra saker jag måste göra lagt hinder i vägen. Jag har känt mig missmodig och tyckt att jag inte kan nånting. Alla tekniker har dekonstruerats och plågsamt långsamt satts ihop igen. I dag gav det resultat. Kvällens träning var den mest fokuserade på länge, jag gjorde tre tekniker som jag haft svårt för och jag gjorde dem bra, i högt tempo. Kanske är det nu det lossnar. Kanske är det nu all den kunskap jag har och all den träning jag lagt ner rinner ut i händer och fötter så att hjärnan inte är involverad, utan jag bara gör.

Även randorin mot två motståndare kändes bra, och den liggande randorin också. Nu är det full fart framåt till provgraderingen. Eller -arna. Troligen blir det en den 25 oktober och en den 28. Inte optimalt, men det är för två olika personer som kan komma med olika infallsvinklar. Vid det första tillfället kommer jag kanske inte att kunna visa de teknikerna där jag har två motståndare.

Jag behövde inte ens använda nynnandet som knep för att koppla bort hjärnan. Med John som motståndare går det fort. Då hinner jag inte tänka. Det är bra.

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

5 Okt

Idag sitter jag och väntar på att sonens klättring ska börja. På Bosön börjar snart svartbälteskursen.
Förra lördagen tränade jag i Linköping och lyckades stuka tummen så rejält att hela kycklingklubban skiftat i lila hela veckan.
Jag har hållit det pass jag skulle, men inte tränat själv. Känner att tiden rinner iväg lite, men hoppas kunna spurta lite de närmaste veckorna.
Jag har fått en tid för provgradering och det känns bra. Får jag minsta signal om att det inte duger skjuter jag på graderingen. Den här gången tar jag inga risker. Eller det gör jag ju i och för sig genom att prova igen…

Sommarlägret för vuxna, dag 3

1 Jul

Aj på riktigt! Höger hand plus handled lindad. Inte bra. Hann träna två timmar på lunchen för stilchefen för att få feedback på graderingen. Bra. Dottern tog första vuxenbältet med bravur. Jättebra.

Påskläger om bara några dagar och ett uppnått mål

25 Mar

Nu tror jag att jag vilat klart. I morgon kör vi så det ryker efter att jag instruerat barnen. Och på fredag bär det av mot Linköping och massor av riktigt bra träning.
I dag fick jag frågan om jag ville instruera på barnens sommarläger. Självklart ville jag det!
Stolt struttade jag hemåt med nyheten om att jag ska få instruera på ett förbundsläger! Det ska bli roligt och spännande. Jag har varit på sommarlägret för barn varje år sedan 2007, så detta bli mitt sjunde. Men jag har aldrig instruerat på något av dem. Hjälpinstruktör och allmän ordningshållare på passen, men inte huvudinstruktör.
I fjol var jag inte med så mycket, eftersom jag gick A-instruktörskursen samtidigt. I år blir det inga kurser, men nästan två veckor på luftmadrass ändå.
Det känns stort att få förtroendet och också stort att nå ett av mina mål inom ju-jutsun.

Jag är glad att vi är lite bekväma och sover på hotell på påsklägret, men just i år känns det lite mindre bra. De flesta Shindosar ska sova i skolan och vi blir bara fyra på hotellet. Det känns lite märkligt. Vi kanske får hänga med de andra om vi är snälla…
Jag ser så mycket fram emot att kliva in i Vasahallen i Linköping och träffa alla pyjamasklädda vänner igen. Vi brukar inte hinna ta av oss skorna innan den första kramen är utdelad och sedan hinner vi träffa hur många goa människor som helst innan vi har kämpat oss upp på läktaren och mutat in Camp Shindo. Och sen börjar det. Träning, gradering, tävling, årsmöte och styrelsemöte. Och träning och träning och mat och kramar och prat och vatten och ibland kommer jag ihåg att stretcha.
Förhoppningsvis orkar jag blogga från lägret, men vi får se hur det blir.