Tag Archives: graderingar

Funderingar på graderingar

1 Mar

Det här med graderingar. Det verkar som att det kan vara svårt att förstå hur stor vikt vi lägger vid dem om man inte själv utövar någon kampsport där de finns.

  • Under våren, fram till graderingen, när allt fokus låg på träning och den stundande graderingen.
  • I våras, när jag kuggade på min gradering till andra dan och knappt gick att prata med på jobbet utan att jag bröt ihop.
  • Under sommar och höst när jag laddade om för att satsa på att klara andra dan.
  • I december, när jag jublande kom till jobbet med ny grad.

Hela tiden fanns det folk omkring mig som undrade varför det var så viktigt, varför jag ville vidare. Jag hade ju svart bälte redan… Var det verkligen värt det?

Det är svårt att förklara, och jag tror att det är lite olika vad som driver oss. För mig handlar det självklart om att vinnarskallen i mig vill vidare mot nya mål. Men det handlar också om att fortsätta utvecklas som utövare, att fatta lite till av hur vår stil, vårt system är uppbyggt. Och som vanligt, när det gäller mig, så handlar det om att vilja vara med när de stora grabbarna leker. Och i den gruppen är jag inte än. Jag närmar mig, men jag är inte där. Frågan är om den gränsen flyttas om och när jag lyckas erövra tredje dan…

Jag har inte bestämt mig för om jag verkligen vill göra den satsningen, men som tur är finns det ingen maximitid mellan graderna. Det som är tydligt är dock att ju längre man stannar på en grad desto troligare är det att man inte tar nästa steg.

Jag ska bara känna efter om det vore okej för mig. Att stanna och inte försöka ta nästa steg. Nån gång tar det stopp, det inser jag ju, frågan är bara när det gör det.

Just nu har jag flera vänner som siktar på en högre grad denna termin eller i sommar. Det är spännande att följa deras träning. Alla är i olika faser i sina förberedelser. Några skulle nog kunna gradera i morgon, medan andra är inne i fasen där man tvivlar på sig själv och sin förmåga. För mig var den fasen så stark ett tag under hösten att jag inte ville instruera vuxna alls. Jag kände att jag inte hade något att ge. All min ju-jutsu var demonterad och höll på att byggas ihop igen, på ett lite annat sätt.

Det är en känslig fas, självförtroendet är lågt och humöret likaså. Men det är också en fas som gör att omgivningen också börjar tycka att det ska bli skönt när den kommande graderingen är över. ”Ska du inte gradera snart, så du slutar vara så sur”, fick jag höra av en kollega.

Sen. När allt faller på plats och allt man kämpat med bara flyter, då vet man att det var väl värt allt slit och alla dalar.

Annonser

Nervös och otålig väntan

4 Maj

I morgon smäller det. Jag känner att jag redan börjar gå in i bubblan. Tanken i dag är att åka till Bosön och titta på graderingarna, vara social och sen ta det lugnt på hotellet. Det ska bli roligt att träffa alla, men som sagt, bubblan börjar slutas kring mig…

Föräldramöte

9 Mar

Så var vårterminens föräldramöte avklarat. Rätt många föräldrar var med när vi berättade om klubben, hur grupperna fungerar och hur det funkar när vi åker på läger.
Det blev en del frågor också, både om åldersgränser och och mer om läger.
Vi är rätt flexibla vid övergångar mellan knatte och mon och mellan mon och vuxengruppen, det finns ju inga regler för vid vilken ålder man får träna i olika grupper.
Däremot tänjer vi inte på åldersgränserna när det gäller graderingar. Vi ordnar hellre en extra gradering efter halva terminen.
Och jag berättade att som förälder i Shindo behöver man inte sälja lotter, underkläder, kakor eller godis, utan det enda vi begär av dem är att de följer med på läger nån gång om de skickar sina barn på läger. När jag berättade det satt alla och nickade. Det såg ut som att de tyckte att det var en rimlig insats att göra.
I morgon blir det graderingsträning med Monica på eftermiddagen, vi får se vad vi håller för. Ljumsken känns sådär och axeln försöker jag nonchalera så gott jag kan.
Men, ska det bli nåt nytt bälte får man bita ihop ibland…