Tag Archives: hjälpinstruktör

Modevisning i stället för hjälpinstruktör

4 Mar

Måndagar när barnen är hos mig brukar jag vara hjälpinstruktör på barnens avance-pass. Det är jättebra på många sätt. Dels får jag bättre förståelse för hur de tränar i den grupp mina barn går till när de tagit orange bälte, dels får jag se hur någon annan lägger upp sina pass. Man blir aldrig fullärd, och det är rätt skönt att bara vara stöd och inte ha eget ansvar.
I dag var det ingen träning, för skolan behövde lokalerna för en modevisning som bland andra min sons klass skulle ha. Så jag var i alla fall i lokalen.
Och nu sitter vi vid köksbordet, sonen och jag. Han ska jobba ikapp det som inte blev gjort i dag i skolan och jag bloggar. Med tanke på hans tempo kan det bli ett långt inlägg…
I morgon är det dags för nybörjarbarnens pass och hittills har det inte gått en vecka på den här terminen utan att det dykt upp nya barn. En av klubbens instruktörer jobbar just nu som lärarvikarie, så det kan bli ännu fler barn denna vecka.
Rekordet hittills i år är 19 barn på mattan, varav bara fyra som gick i gruppen förra terminen. Snart är det dags att förstärka med ytterligare vuxna i gruppen, just nu är vi två.
I morgon tror jag att vi ska låta de som har gult bälte träna tekniker till orange bälte, men det beror på hur många de är. Blir de bara två tror jag inte det är värt det, då får alla köra samma tekniker, lite blandat från de två lägsta monbältena. Vi ska se om det går att få till lite tempo på övningarna också. Det kan vara svårt om det hela tiden finns med helt nya barn.
Vi får se i morgon vad det blir, men lite grundträning på steg och fall i ”leken” Sempai säger kan det bli i alla fall.

Kroppen till ju-jutsumorsan: Ta det lugnt!

16 Okt

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland blir det bättre, ibland blir det inte det. I lördags skulle vi ha tränat, men av olika anledningar blev jag i stället hjälpinstruktör på knattepasset. Okej, tänkte jag, men eftersom sambon rehabtränar armbågen så kan ju jag träna tisdag och torsdag på vanliga träningstider.

Tji fick jag. Min kropp sa ifrån och med lätt feber och halsont har jag nu varit hemma från jobbet i två dagar. Min mamma talade strängt till mig i telefon i dag och berättade att man måste ha en helt feberfri dag innan man får gå till jobbet igen. Tänk att man alltid är barn i förhållande till sin mamma… Men, jag får väl lyssna på kroppen och se till att jag är ordentligt frisk innan jag drar igång igen.

Träning på torsdag är kanske inte helt realistiskt. Det är nog bättre att ta det lugnt om nu kroppen bestämt sig för att jag måste sakta ner.

Det är bara så frustrerande.

Talangjakt, stiltävling och lyckliga barn

20 Maj

Tänk att orken räcker precis tills hemresan påbörjas från ett läger…
Oavsett om lägret är en dag, en helg, tre, fyra eller sju dagar så håller jag ångan uppe under själva lägret. Jag pratar, skrattar, tränar, nattar barn, letar borttappade saker, dricker vatten, sover 4-5 timmar per natt och går brandvakt. Sen går luften ur mig och det gjorde den med besked i dag. Huvudet susar och helst hade jag sovit hela tågresan hem. Men det hade nog inte varit en så bra idé, så jag lät bli.
Monsterlägret var som vanligt en succé med ett gäng oerhört nöjda barn från Shindo som resultat. En kom hem som vinnare av stiltävlingen, en annan som tvåa i talangjakten. Resten som lyckliga elever som blivit flera snäpp bättre på ju-jutsu under de här tre dagarna.
Det kändes lite konstigt när lägret inleddes med en ledarsamling där vi ombads att inte vara hjälpinstruktörer, utan i stället träna själva på passen. Det brukar vara svårt att hålla ordning på knattarna utan hjälpisar, men okej.
Under två pass på lördagen fick jag vara hjälpis till Emma-Johan och det var jätteroligt!
Nu pratar barnen redan om att åka till sommarlägret i Oxelösund!
Till dess ska vi ha köpt en ny luftmadrass i stället för den som nu tjänat ut och vilar någonstans i ett soprum i Köping.

Snart ska jag få sova i min vanliga säng, så mycket mer uppskattad efter en helg på delad lufmadrass…

Förlorad hjälpis

20 Sep

Jag tappade min hjälpinstruktör i dag. Tyvärr har hon bytt skola och därmed schema. Det blir omöjligt att hinna till nybörjarträningen för henne. Suck. Som tur var för mig ställde dottern upp som hjälpis ikväll. Tretton förväntansfulla monisar med mycket spring i benen och bus i armarna tränade ude osae så det sjöng om det.

Jag blev själv lite nöjd med passet som hade en röd tråd, varierade attacker, fler detaljer allt eftersom och en avslutande randori.

”Det blev lite tråkigt med samma teknik hela tiden”, sa dottern när vi gick hem.

Ja, ja, kanske lite större variation skulle funka också 😉

Vi provar det nästa vecka.