Tag Archives: jigo waza

Japp.

18 Apr

All jigo waza det bara krävdes två personer för körde vi ikväll. På söndag kör vi dem ännu bättre och i högre tempo. 16 dagar kvar. Sen ska det bara smälla till när vi får tekniknamnen upplästa. Det kommer det att göra.

Nu väntar vi på Brevet

8 Apr

Jag har lite ont i kroppen i dag efter insatsen igår, men eftersom det känns så oerhört mentalt bra så gör det inget. Nu väntar vi bara på brevet från riksgraderingskommitténs ordförande som talar om för oss vilken dag och tid det är som gäller.
Det kan ju vara bra att veta.
Jag ska slänga iväg ett mail till honom också så att han vet att våra planer på uke nummer två har ändrats.

Saker som gick riktigt bra på provgraderingen igår:

  • Randorin när man ligger ner när attackerna kommer – så roligt!
  • Randorin mot två motståndare – vi lyckades ha det taktiska uppträdandet som krävs!
  • Katan!
  • Fokuset

Saker som gick lite mindre bra:

  • Teknikerna där det var tre personer iblandade – vi hade inte övat tillräckligt med den extra uke vi hade igår.
  • Fasthållningarna 😦
  • Ett knippe jigo waza-tekniker

 

I kväll gick startskottet på riktigt

3 Okt

Medan mina barn var på scouterna tränade Monica och jag i hemmadojon. Först repeterade vi de liggande teknikerna i systemet så att vi sedan kunde köra randori där uke anfaller någon som ligger ner. Det blev en ganska flamsig och tramsig variant med mycket skratt och inte så bra tekniker. Kanske berodde det på att vi när vi repeterade teknikerna hämtade en smörkniv att hota varandra med i stället för den vanliga gummikniven. ”Dödshot med smörkniv dekorerad med blomster” kändes inte så allvarligt.

Sambons leende var inte stolt, direkt. Snarare lite uppgivet.

Men sen bestämde vi oss för att öva katan som avslutning på passet. Vi har inte övat den tillsammans på länge, kanske inte nån gång efter graderingen. Den första halvan sitter hyfsat och den andra gick också rätt bra. Nu log sambon lite mer stolt än uppgivet. Helt plötsligt hade han sett något som inte alls var tramsigt eller flamsigt. Riktga attacker, snabba försvar med bra tekniker och två koncentrerade ju-jutsukas.

Gör katan i början av varje pass, var hans råd, då skärper ni till er och sätter tonen för träningspasset.

Förmodligen ett bra råd även av andra skäl. På tisdag tränar vi tillsammans igen. Till dess ska vi ha valt ut de två jigo waza-tekniker till 2 dan som vi känner oss osäkrast på just nu. De fyra teknikerna kommer vi sen att öva direkt efter uppvärmningen eller kanske till och med som uppvärmning tills vi känner oss säkra på dem. Då tar vi fyra nya tekniker. I början kanske vi inte hinner mycket mer än de fyra teknikerna, men då gnuggar vi dem.

Det känns bra, vi är på väg. Vi siktar mot gradering i maj nästa år, men i januari utvärderar vi och ser om vi har kommit så långt som vi vill för att vara redo. Nån provgradering bör vi hinna med längs vägen.

Provgradering med nybörjarbarnen

10 Maj

I kväll hade vi provgradering med vita och gula bälten i barngruppen. Det började bedrövligt och J och jag bara tittade på varandra och undrade hur vi egentligen skött oss som intruktörer. Som tur var tog det sig allt eftersom. Gulbältenas jigo waza var riktigt bra och några vitbälten var jag riktigt stolt över. De övriga får vi jobba lite med innan det är dags. Några av pratkvarnarna hade svårt att hålla tyst även om vi försökte vara stränga och hålla oss till graderingsformen.

Till gult bör det inte vara något problem för de flesta, men några behöver troligen längre tid än en termin till sitt nästa bälte sen. Och det är väl gott så.

Hittills har vi fått in anmälningar på åtta barn till Monsterlägret. Sex föräldrar vill följa med. Det är helt fantastiskt vilken uppslutning vi har! Jag är så glad över att de vill vara med. Det innebär ju också att jag kommer att kunna ägna mycket tid på mattan för att få inspiration och bli en bättre instruktör.

Efter barnens pass tränade Monica och jag. Det är konstigt hur man tränar och tränar tills man blir nöjd med något. Sen tränar man på de saker man känner inte sitter så bra och när man sen går tillbaka till de första grejerna, då har man tappat på dem. Det är lite tröttsamt, faktiskt. Men, lördag den 21 kommer naturligtvis allt att sitta som en smäck. 😉

Något oroande dök en ny smärta upp i Monicas axel. Knäna är hon ju van vid, men det här var inte bra. Det är helt enkelt inte nyttigt att graderingsträna. Som tur är ser vi slutet nu, så det är bara att bita ihop.