Tag Archives: Linköping

Glad påsk!

17 Apr

image

I morgon börjar påsklägret i Linköping!

Annonser

Komprimerat påskfirande

31 Mar

Innan jag åkte på påsklägret första gången hade jag svårt att förstå hur man kunde lägga hela påskhelgen på att träna. Nu har jag svårt att tänka mig en påsk utan läger. I år ska barnen och jag fira komprimerad påsk på skärtorsdag. Jag har tagit ledigt och vi ska måla ägg och gömma påskägg och hinna bli irriterade på varandra så där som man blir när allt ska hinnas med på kort tid.
Sen, på långfredags morgon, bär det av mot Linköping för mig och dottern.
Jag förstår precis hur konstigt det verkar för alla er som ännu inte varit där, men det är en av årets höjdpunkter.

Tre veckor kvar

28 Mar

Om tre veckor är jag i Linköping. Kroppen är så där skönt trött efter två eller tre pass på mattan och ungefär nu, vid sjutiden på kvällen, börjar jag fundera på om jag ska börja tugga på kompisen intill eller om det finns en annan lösning på hungerproblemet.

Påsklägret brukar ge massor av bra träning, så mycket att det motsvarar en halv termins träning på klubben. För att inte tala om hur mysigt det är att träffa kompisar från alla håll och kanter.

I år är det dotterns andra påskläger, det första med grad i vuxensystemet. I fjol fick hon och ett par andra barngraderade shindoiter välmenande klappar på huvudet av vuxna med nybörjarbälten. Det var inte poppis. De ångade av ilska över hur någon kunde understå sig att visa dem hur en ude osae skulle göras. ”Vi har tränat längre än honom! Vi har tränat sen vi var sju och nu är vi nästan fjorton!”

Förhoppningsvis slipper hon de typerna nu.

Det här påsklägret blir mitt första som 2 dan:are. Det ska bli kul, men känns också lite nervöst. Några känner jag väl redan, vi är några som följts åt i graderna, men några har jag ingen aning om hur de är att träna med. Och jag försöker lära mig att välja träningskompis med omsorg så att jag håller och inte skadar mig. Får försöka ta det lugnt och kolla av vilka som är roliga och säkra att träna med. Hur det nu ska gå till för mig att ta det lugnt när jag är i lägermode. Då är det ju full fart som gäller, tills jag stupar i säng på hotellet.

Jag längtar!

Påskläger om bara några dagar och ett uppnått mål

25 Mar

Nu tror jag att jag vilat klart. I morgon kör vi så det ryker efter att jag instruerat barnen. Och på fredag bär det av mot Linköping och massor av riktigt bra träning.
I dag fick jag frågan om jag ville instruera på barnens sommarläger. Självklart ville jag det!
Stolt struttade jag hemåt med nyheten om att jag ska få instruera på ett förbundsläger! Det ska bli roligt och spännande. Jag har varit på sommarlägret för barn varje år sedan 2007, så detta bli mitt sjunde. Men jag har aldrig instruerat på något av dem. Hjälpinstruktör och allmän ordningshållare på passen, men inte huvudinstruktör.
I fjol var jag inte med så mycket, eftersom jag gick A-instruktörskursen samtidigt. I år blir det inga kurser, men nästan två veckor på luftmadrass ändå.
Det känns stort att få förtroendet och också stort att nå ett av mina mål inom ju-jutsun.

Jag är glad att vi är lite bekväma och sover på hotell på påsklägret, men just i år känns det lite mindre bra. De flesta Shindosar ska sova i skolan och vi blir bara fyra på hotellet. Det känns lite märkligt. Vi kanske får hänga med de andra om vi är snälla…
Jag ser så mycket fram emot att kliva in i Vasahallen i Linköping och träffa alla pyjamasklädda vänner igen. Vi brukar inte hinna ta av oss skorna innan den första kramen är utdelad och sedan hinner vi träffa hur många goa människor som helst innan vi har kämpat oss upp på läktaren och mutat in Camp Shindo. Och sen börjar det. Träning, gradering, tävling, årsmöte och styrelsemöte. Och träning och träning och mat och kramar och prat och vatten och ibland kommer jag ihåg att stretcha.
Förhoppningsvis orkar jag blogga från lägret, men vi får se hur det blir.

Efterdyningar och nedräkning

19 Mar

Jag hade varken tid eller ork att skriva under Vårmonet och i går var jag för trött efter jobbet för att sätta mig vid datorn. Det beror i alla fall inte på att jag inte haft något att berätta.
Jag gjorde instruktörsdebut på ett större läger i lördags. Egentligen skulle det ha varit på söndagen, men lite schemaändringar gjorde att jag fick ytterligare ett pass.
Men först fick jag vara hjälpinstruktör till en legendarisk barninstruktör som inte gillar trams på mattan. Det var ett utmanande pass med rejäla attacker och det gällde att hänga med för att hinna försvara sig. Sedan var han min hjälpis i samma grupp en tímme senare. Jag använde det pass jag planerat för en grupp med lägre bälte, men byggde på från det tidigare passet. Det blev jättebra! Jag fick till och med beröm av min hjälpis!
Sen körde vi ytterligare ett pass ihop, han huvudinstruktör och jag hjälpis. Det blev en kanondag!
När all träninge var slut för dagen var det dags att rådda ihop alla barn och tåga till simhallen en liten bit bort. När jag sitter och slappar lite i barnpoolen och håller koll på vår minsta lägerdeltagare kommer ett par tjejer från Nybro och undrar om jag vill gå tillbaka till sporthallen, för alla instruktörer skulle bjudas på middag.
Klart jag ville!
Snabbt upp, duscha, klä på sig, lämna nyckel till en annan vuxen, så att barnet jag delade skåp med kunde få ut sina kläder, och sedan småjogga tillbaka. Det blev en trevlig kväll.
På söndagen var det dags för tävling och två av Shindobarnen tävlade, men inte min dotter. Det var nog första lägret hon inte gjorde det på.
Det gick riktigt bra för våra två och jag slapp vara domare, skönt. Tävlingen drog ut på tiden och när den till slut var klar var det bara 25 minuter kvar av mitt pass med avancegruppen. Det skulle egentligen ha varit 50 minuter. Jag skulle ha en teknikserie, så jag tog bort en teknik och sedan körde vi på järnet. Serien byggde på att det var en korkskalle som anföll – det vill säga han eller hon anföll på samma sätt hela tiden.
Vi hann hela serien och lite till, tempot var grymt!
Min sista insats som instruktör var att hålla mitt pass ”Försvar mot fegis” för lägrets största grupp – de gula. En fegis anfaller bakifrån eller ger sig på någon som ligger ner. Jag var nervös för det här passet, för jag hade varit hjälpis i den tidigare på lägret och sett att de var rätt svåra att få att hålla fokus, men det gick bra. Vi hade till och med tid att uppgradera fegisen ytterligare ett steg så att en ärkeärkefegis anföll tillsammans med en annan ärkeärkefegis, som mest tittade på. Det gällde att hålla koll på fegis nummer två, som s´nabbt blev dubbad till grobian.
Nu sitter jag här med en hals som killar och med lite snuvig näsa – det kanske inte är nyttigt att ligga i dragiga lokaler två nätter? Jag har laddat med honungsvatten och halstabletter och ska lägga mig tidigt i kväll. Det duger inte att bli sjuk så här nära påsklägret. För nu är det bara nio dagar kvar innan vi åker till Linköping!

Tomorrow, tomorrow, I love you tomorrow, you’re only a day away

5 Apr

Tandborsten är laddad, väskan packad, skorna putsade och påskägget fyllt. I morgon åker vi till Linköping.

Tjoho!

Jag har, lite i smyg, anslutit mig till en utmaning som kom till mig via Facebook. Under 2012 är målet att varje vecka göra lika många armhävningar som veckans nummer. Jag insåg snabbt att om det skulle funka när vi kom lite längre in på hösten räcker det inte att göra armhävningar en gång i veckan. Varje kväll sedan nyårsdagen har jag gjort armhävningar. Denna vecka är det 14. Jag brukar göra dem på kvällen, men jag tror att om de ska bli gjorda nu under lägret behöver jag göra dem på morgonen. Får väl prova mig fram om det är bäst att göra dem före eller efter frukost.

Nu borde jag städa, men jag tror jag tar och skiter i det och läser en bok i stället. Dammet finns kvar efter påsk…

Nedräkning till påsklägret

30 Mar

Om en vecka ligger jag och sover i min säng på hotellrummet i Linköping så här dags. Då har redan den första dagen på påsklägret tagit slut och jag kommer att vakna med träningsvärk. Jag längtar redan!

Jag har värmt upp blåmärkesgeneratorerna också inför lägret. I tisdags tränade vi morote jodan uke. Min träningspartner hade beniga armar och gjorde bra blockeringar…

Annars gör jag mest förberedelser som att jag studsar lite extra och går med ett lyckligt flin på läpparna. Snart, snart, snart. Ja, och så fixar jag tipslappar som man kan fylla i för att tipsa om vad jag ska skriva om i tidningen Ju-jutsu kai. Nu ska jag bara fixa till tipslådan, göra en prenumerationsaffisch och kanske även prenumerationslappar. Det ska bli roligt att se de andra passagerarnas miner när vi åker trångt och packar så lite vi kan och jag tar med mig en brevlåda!