Tag Archives: luftmadrass

Talangjakt, stiltävling och lyckliga barn

20 Maj

Tänk att orken räcker precis tills hemresan påbörjas från ett läger…
Oavsett om lägret är en dag, en helg, tre, fyra eller sju dagar så håller jag ångan uppe under själva lägret. Jag pratar, skrattar, tränar, nattar barn, letar borttappade saker, dricker vatten, sover 4-5 timmar per natt och går brandvakt. Sen går luften ur mig och det gjorde den med besked i dag. Huvudet susar och helst hade jag sovit hela tågresan hem. Men det hade nog inte varit en så bra idé, så jag lät bli.
Monsterlägret var som vanligt en succé med ett gäng oerhört nöjda barn från Shindo som resultat. En kom hem som vinnare av stiltävlingen, en annan som tvåa i talangjakten. Resten som lyckliga elever som blivit flera snäpp bättre på ju-jutsu under de här tre dagarna.
Det kändes lite konstigt när lägret inleddes med en ledarsamling där vi ombads att inte vara hjälpinstruktörer, utan i stället träna själva på passen. Det brukar vara svårt att hålla ordning på knattarna utan hjälpisar, men okej.
Under två pass på lördagen fick jag vara hjälpis till Emma-Johan och det var jätteroligt!
Nu pratar barnen redan om att åka till sommarlägret i Oxelösund!
Till dess ska vi ha köpt en ny luftmadrass i stället för den som nu tjänat ut och vilar någonstans i ett soprum i Köping.

Snart ska jag få sova i min vanliga säng, så mycket mer uppskattad efter en helg på delad lufmadrass…

Fyra…

2 Apr

I fjol skrev jag ett inlägg om att det sjöd  i mitt Facebookflöde. Det har inte riktigt börjat ännu. Allt som finns är en försiktig förfrågan om att låna luftmadrass som svar på infon om när och varifrån Shindo åker på fredag. Men det kommer. Jag vet att det snart börjar bubbla. För oavsett om vi är 14 eller 50+ så längtar vi till lägren. I alla fall jag längtar efter den där känslan när energin bara flödar genom kroppen och det altid går att ta i lite till, även om benen och armarna känns blytunga. Den där energin som bara finns där entusiaster samlas. Entusiaster som åker mil efter mil för att få träna för landets bästa instruktörer, träffa vänner från hela Sverige och utvecklas.

Jag kan vara lite rastlös till vardags, men den där energin är direkt kanaliserad till mig. Jag kan inte stå still på mattan strax innan lägret ska starta. Eller sen heller, för den delen. Den förbindelsen med energin, den där konstanta kicken. Det är den jag vill åt.

Många nya bälten i klubben

29 Maj

I helgen har många i klubben bytt till ett bälte i mörkare kulör. Sju nya gula monbältare, fyra nya orangea monbältare, tre nya gröna mon och tre nya blå mon. Och sen ett par nya vuxna orangebälten, tre nya gröna, fyra blå och ett par brunbälten ovanpå det. Helt fantastiskt! Med förra helgens fyra nya svartbälten har Shindo nu 12 svartbälten som är någorlunda aktiva.

Vi har kommit en bra bit på vägen, men vi har problem med nybörjartillströmningen på vuxensidan. Den här terminen var det ingen som graderade till gult. Vi får se hur vi lyckas med rekryteringen under hösten. ett par pappor har lovat att börja och ytterligare en går och funderar fortfarande. Dags att börja bearbeta mammorna igen…

Det var roligt att se barnen jobba och göra sitt bästa igår, även om en del ansikten var mer än nödvändigt spända. Visst är det högtidligt och spännande att gradera, men jag vill att det också ska vara roligt. Vi tränar ju ju-jutsu för att det är så otroligt roligt och då är det ju bra om det märks även på graderingen.

Annars studsar jag mest runt här hemma och gottar mig åt att jag snart ska få åka på läger med barnen. Luftmadrasserna är testade om de håller luften, och i dag bestämde jag mig för att även städa dem lite. Det känns liksom bättre att lägga sig på en madrass som inte är full med de senaste lägrens bôs. Särskilt med tanke på att det ofta innehåller någon form av popcornspill.

Tacksamhetsskulden till naprapaten

23 Maj

Nu har jag surfat på den härliga känslan i nästan två dagar. Jag behåller den inom mig nu, men börjar skifta fokus. Flera gånger under helgen har jag tänkt med tacksamhet på min naprapat. Jag går till honom en gång i månaden och utan hans behandlingar och råd skulle jag inte ha legat och gosat med mitt svarta bälte de två senaste nätterna.

I slutet av november i fjol var jag på en B-instruktörskurs i Kalmar. Då kunde jag inte sova på luftmadrassen, utan satt i en soffa och sov för att ryggen krampade annars. Stretching, styrketräning av rätt muskler och en hårdhänt naprapat rådde bot på detta. Och naturligtvis min egen envishet och målmedvetenhet.

Denna vecka bjuder på en del ju-jutsu, framför allt fredag och lördag. På fredag ska jag hälsa på barnen i Göteborgs ju-jutsuklubb för att vi ska kunna samarbeta mer när det gäller träning och framför allt läger. Lördag är det dags för klubbgraderingarna. I lördags insåg jag plötsligt att den här gången kommer alla examinatörer att ha svart bälte. Det blir nog lite högtidligare, i alla fall för barnen.

En gång till!

28 Mar

– Hur många härinne vill ta hela lägret en gång till, nu på en gång?

– Jaa!

Närmare 40 barn ropar  så att rutorna skallrar i Tallåsens gård i Ödenäs utanför Alingsås. Det är söndag eftermiddag och sedan lördag morgon har de tränat sju pass ju-jutsu för instruktörer från Alingsås ju-jutsuklubb och Budoklubben Shindo. Efter en natt på luftmadrass eller liggunderlag är de trötta, men åka hem vill de inte. Jag förstår dem.

Visst är man trött efter ett intensivt läger, men jag har också stått där när lägret är slut och tänkt ”En gång till, en gång till!” Att lämna den där mysiga lägerkänslan och åka hem känns inte alls aktuellt.

Så vid uppställningen när barnen ville ta om lägret direkt klev jag fram och gjorde reklam för de två stora läger som hålls under våren och sommaren; Monsterlägret i Köping och sommarlägret i Oxelösund. Om vi på två klubbar får ihop ett läger med nästan 40 barn borde de två lägren kunna bli hur stora som helst…

Jag tror också att det många av barnen kommer att komma ihåg från årets monläger i Alingsås är att polisen kom på lördagskvällen. Pappan till ett av barnen jobbar som polis och helikopterpilot. När polishelikoptern landade nära Tallåsen stod barnen klistrade vid rutorna med gapande munnar. När de förstod att det var okej att gå ut och titta närmare kastade de på sig jackor och skor och omringade de två poliserna.

De som ville fick prova att sitta i helikopterns baksäte och mobilkamerorna gick varma.

Nu längtar nog de allra flesta till nästa läger och det gör jag också. För mig är det påsklägret i Linköping. Fast då lämnar jag luftmadrassen hemma 😉