Tag Archives: naprapat

Naprapaten var inte imponerad…

22 Maj

Inte helt oväntat var naprapaten inte imponerad. Med rätta. Att gå från att träna tre till fyra gånger i veckan och stretcha noggrant efter varje tillfälle till att bara instruera och aldrig stretcha var kanske inte det smartaste draget. Träningen var jag inte redo för, men det finns ingen ursäkt för att jag inte stretchat. Kanske lär jag mig nåt. Troligen inte.
I morgon är det träning i dojon, men jag får stå över om inte jag fått ordning på rumpan till dess. Naprapatens order var korta promenader, stretching och vila. Och en rejäl varning att om jag inte får ordning på detta kommer ryggskottet som ett brev på posten. Det är en ny erfarenhet jag inte har lust att göra, så jag får böja mig.
Jag vill ju vara okej när jag ska instruera på barnsommarlägret och själv kunna träna för fullt under sommarlägret.
Planen är att lufsa runt uppe i skogen några rundor innan det är dags för lägren, vi får se vad som är möjligt och vad som hinns med.

Jag tog slut

8 Okt

Det har hänt ett par gånger nu. Jag tar bara slut. Plötsligt känner jag att det inte funkar längre. Det hände igår på svartbälteskursen på Bosön. När eftermiddagens första pass pågått ungefär halva tiden var det enda jag ville att kura ihop mig i ett hörn och sova. Huvudet och kroppen var såååå tunga och jag fick kliva av. Jag vill inte skada mig eller någon annan, så det var bara att lyssna på kroppen. Sist det hände var på Alingsåslägret för nåt år sedan. Då låg tårarna på lur och sprutade på Lille Skutt-vis när det gjorde lite ont. Så brukar jag inte vara. Oftast kopplar jag på mitt studsiga läger-mode och det, tillsammans med envishet och pannben brukar hålla hela vägen.

Det är dags att skärpa till träningen här hemmavid så att orken finns när den behövs. Jag är ändå glad att jag lyssnade på kroppen och klev av, för i dag efter naprapaten tittat på mig var jag rejält groggy. Och då var han ändå inte på nacken alls. Han skakade mest på huvudet när jag erkände att jag inte väljer träningspartner så strategiskt alltid. Jag gillar ju att leka med de stora grabbarna och blir jätteglad när jag får det. Men viktskillnader på runt 30 kilo märks i kroppen efteråt.

I morgon instruerar jag nybörjarbarn och sedan ska Monica och jag graderingsträna. Hoppas att kropp och huvud vaknat tills dess. Annars får vi köra ett pass i lågt tempo (moahahaha) och fokusera på detaljer.

Tacksamhetsskulden till naprapaten

23 Maj

Nu har jag surfat på den härliga känslan i nästan två dagar. Jag behåller den inom mig nu, men börjar skifta fokus. Flera gånger under helgen har jag tänkt med tacksamhet på min naprapat. Jag går till honom en gång i månaden och utan hans behandlingar och råd skulle jag inte ha legat och gosat med mitt svarta bälte de två senaste nätterna.

I slutet av november i fjol var jag på en B-instruktörskurs i Kalmar. Då kunde jag inte sova på luftmadrassen, utan satt i en soffa och sov för att ryggen krampade annars. Stretching, styrketräning av rätt muskler och en hårdhänt naprapat rådde bot på detta. Och naturligtvis min egen envishet och målmedvetenhet.

Denna vecka bjuder på en del ju-jutsu, framför allt fredag och lördag. På fredag ska jag hälsa på barnen i Göteborgs ju-jutsuklubb för att vi ska kunna samarbeta mer när det gäller träning och framför allt läger. Lördag är det dags för klubbgraderingarna. I lördags insåg jag plötsligt att den här gången kommer alla examinatörer att ha svart bälte. Det blir nog lite högtidligare, i alla fall för barnen.

Det var nåt med balans…

12 Maj

Det är svårt med balansen så här på upploppet. Inte den fysiska, men att hitta den mentala balansen i nervositeten är svårt. Jag vill inte vara för kaxig, men inte heller osäker. Jag vill gå in på mattan med attityd, men vill samtidigt inte ta ut något i förskott.

”Nu är det nervoträning” sa Monica i dag.

Och så är det. Tillsammans la vi upp en plan för det som återstår fram till dagen D, så jag får frångå min egen träningsplan en aning. Fast i morgon står det VILA på min plan, och det tänker jag hålla. Lite stretching bara, för att hålla ryggen på gott humör. Nu var det länge sen den var vresig, faktiskt. Det kan hända att min naprapat vet vad han pratar om… 😉

I kväll hade vi ytterligare en provgradering, nu för avancebarnen och alla vuxna. Och så kom tidningen Ju-jutsu kai-Nytt hem till oss, så nu kan vi göra i ordning anmälningslappar till både vuxna och barn inför sommarlägren. Det ska bli så roligt! (att åka dit alltså, inte att göra lapparna)

Jag börjar bli väldigt nyfiken på er som läser bloggen. Det vore roligt att veta vilka jag skriver för. Jag skulle bli jätteglad om ni ville kommentera i alla fall ett inlägg. Please, please, please, with lots of sugar on top 😉

Vi hörs, hoppas jag!