Tag Archives: nybörjarbarnen

Modevisning i stället för hjälpinstruktör

4 Mar

Måndagar när barnen är hos mig brukar jag vara hjälpinstruktör på barnens avance-pass. Det är jättebra på många sätt. Dels får jag bättre förståelse för hur de tränar i den grupp mina barn går till när de tagit orange bälte, dels får jag se hur någon annan lägger upp sina pass. Man blir aldrig fullärd, och det är rätt skönt att bara vara stöd och inte ha eget ansvar.
I dag var det ingen träning, för skolan behövde lokalerna för en modevisning som bland andra min sons klass skulle ha. Så jag var i alla fall i lokalen.
Och nu sitter vi vid köksbordet, sonen och jag. Han ska jobba ikapp det som inte blev gjort i dag i skolan och jag bloggar. Med tanke på hans tempo kan det bli ett långt inlägg…
I morgon är det dags för nybörjarbarnens pass och hittills har det inte gått en vecka på den här terminen utan att det dykt upp nya barn. En av klubbens instruktörer jobbar just nu som lärarvikarie, så det kan bli ännu fler barn denna vecka.
Rekordet hittills i år är 19 barn på mattan, varav bara fyra som gick i gruppen förra terminen. Snart är det dags att förstärka med ytterligare vuxna i gruppen, just nu är vi två.
I morgon tror jag att vi ska låta de som har gult bälte träna tekniker till orange bälte, men det beror på hur många de är. Blir de bara två tror jag inte det är värt det, då får alla köra samma tekniker, lite blandat från de två lägsta monbältena. Vi ska se om det går att få till lite tempo på övningarna också. Det kan vara svårt om det hela tiden finns med helt nya barn.
Vi får se i morgon vad det blir, men lite grundträning på steg och fall i ”leken” Sempai säger kan det bli i alla fall.

Risk för mardrömmar

5 Feb

Nu börjar jag få abstinens. Normalt sett tränar jag bara varannan vecka eftersom träningstiderna inte går så bra ihop med mina barns läggningstider. Veckan som gick var jag förkyld och tränade inte själv, jag höll bara mitt pass för nybörjarbarnen. Denna vecka är barnen här och någon ju-jutsuträning för egen del blir det inte.

Det kanske i och för sig är bra, för jag är fortfarande inte helt ok i halsen. Problemet är att jag brukar få helt sjuka drömmar när jag inte tränar ju-jutsu. Det börjar med att någon ger sig på mig, ofta med vapen. Som av en händelse har jag en kniv eller yxa till hands, och när jag är klar med den som attackerade är det bara småbitar kvar av honom. Analysera det, ni!

Jag är glad att jag oftast slipper de här drömmarna. Det är inte det enda eller bästa skälet till att jag tränar, men det är klart att det bidrar till att jag mår så bra när jag får ge järnet och jobba mig riktigt trött på mattan.