Tag Archives: provgradering

Det var nåt med balans…

12 Maj

Det är svårt med balansen så här på upploppet. Inte den fysiska, men att hitta den mentala balansen i nervositeten är svårt. Jag vill inte vara för kaxig, men inte heller osäker. Jag vill gå in på mattan med attityd, men vill samtidigt inte ta ut något i förskott.

”Nu är det nervoträning” sa Monica i dag.

Och så är det. Tillsammans la vi upp en plan för det som återstår fram till dagen D, så jag får frångå min egen träningsplan en aning. Fast i morgon står det VILA på min plan, och det tänker jag hålla. Lite stretching bara, för att hålla ryggen på gott humör. Nu var det länge sen den var vresig, faktiskt. Det kan hända att min naprapat vet vad han pratar om… 😉

I kväll hade vi ytterligare en provgradering, nu för avancebarnen och alla vuxna. Och så kom tidningen Ju-jutsu kai-Nytt hem till oss, så nu kan vi göra i ordning anmälningslappar till både vuxna och barn inför sommarlägren. Det ska bli så roligt! (att åka dit alltså, inte att göra lapparna)

Jag börjar bli väldigt nyfiken på er som läser bloggen. Det vore roligt att veta vilka jag skriver för. Jag skulle bli jätteglad om ni ville kommentera i alla fall ett inlägg. Please, please, please, with lots of sugar on top 😉

Vi hörs, hoppas jag!

Provgradering med nybörjarbarnen

10 Maj

I kväll hade vi provgradering med vita och gula bälten i barngruppen. Det började bedrövligt och J och jag bara tittade på varandra och undrade hur vi egentligen skött oss som intruktörer. Som tur var tog det sig allt eftersom. Gulbältenas jigo waza var riktigt bra och några vitbälten var jag riktigt stolt över. De övriga får vi jobba lite med innan det är dags. Några av pratkvarnarna hade svårt att hålla tyst även om vi försökte vara stränga och hålla oss till graderingsformen.

Till gult bör det inte vara något problem för de flesta, men några behöver troligen längre tid än en termin till sitt nästa bälte sen. Och det är väl gott så.

Hittills har vi fått in anmälningar på åtta barn till Monsterlägret. Sex föräldrar vill följa med. Det är helt fantastiskt vilken uppslutning vi har! Jag är så glad över att de vill vara med. Det innebär ju också att jag kommer att kunna ägna mycket tid på mattan för att få inspiration och bli en bättre instruktör.

Efter barnens pass tränade Monica och jag. Det är konstigt hur man tränar och tränar tills man blir nöjd med något. Sen tränar man på de saker man känner inte sitter så bra och när man sen går tillbaka till de första grejerna, då har man tappat på dem. Det är lite tröttsamt, faktiskt. Men, lördag den 21 kommer naturligtvis allt att sitta som en smäck. 😉

Något oroande dök en ny smärta upp i Monicas axel. Knäna är hon ju van vid, men det här var inte bra. Det är helt enkelt inte nyttigt att graderingsträna. Som tur är ser vi slutet nu, så det är bara att bita ihop.

Jag drunknar i detaljer

11 Apr

Visserligen visste jag ganska väl hur jag fungerar, men jag lyckades ändå inte hålla mig flytande i floden av kommentarer efter provgraderingen i går.

Vi åkte till Alingsås, vi fyra som ska gradera och två kastdockor. Malin lät oss jobba hårt i drygt två timmar levererade sedan en lista på detaljer som vi nu har fem veckor på oss att få till.

Det var vinklar här, fladder där, lite för många steg här och dåliga tempoväxlingar där. Missförstå mig inte, jag är tacksam över den tid och omsorg Malin la på provgraderingen, men jag har svårt att se att allt detta är just detaljer. På kvällen var jag så låg. Jag vet att vi inte kommer vidare utan den kritik och de tips vi fått, det är bara det att det blir så mycket på en gång att jag har svårt att ta till mig allt. Framförallt har jag svårt att höra och ta till mig de berömmande orden som faktiskt ändå fanns där.

Det verkar som att det inte går att komma till en svartgradering utan att passera den här fasen där man känner att man inte har koll alls. Monica ser lite klarare än jag. ”Det måste ju bero på att vi har ökat teknikförståelsen, men inte kan utföra tekniken så bra som vi nu förstår att vi borde.” Tur att vi är två och kan växeldra.

Nu ska vi bara göra katan mindre monoton, jag ska bli snabbare än blixten och sen är bältena våra.

Lätt som en plätt 😉