Tag Archives: randori

Påsklägret dag tre

20 Apr

Det kändes lite trögt att gå upp i morse, och jag undrade hur jag skulle komma igång. Sen gick vi till Vasahallen och fick köra ett vansinnigt roligt pass med liggande tekniker och randori på dem. Efteråt var jag så slut!
Dagens andra pass var med stilchefen och efter det var det ett specialpass för barninstruktörer. Som tur var var det sånt vi gått igenom på barninstruktörsträffen i Mölndal för två veckor sedan, så jag kunde med gott samvete hoppa över det. Det hade blivit tre pass utan rast annars, och jag orkade inte det. Dagens sista pass jobbade vi med två motståndare. Svårt, men roligt.
Det konstiga är att i morgon är lägret slut. Vi har längtat så länge efter det och sedan är det så kort…
I morgon har jag två pass, med en timmes rast mellan. Det är perfekt. Så ska vi bara se var pokalen för aktivast klubb och alla medaljer för aktivast elev hamnar.

Annonser

Kanske är det nu det lossnar

8 Okt

Det har känts så otroligt trögt, det här med att ladda om och förbereda sig för en ny gradering. Jag tränade mycket i sommar, men under hösten har skador och andra saker jag måste göra lagt hinder i vägen. Jag har känt mig missmodig och tyckt att jag inte kan nånting. Alla tekniker har dekonstruerats och plågsamt långsamt satts ihop igen. I dag gav det resultat. Kvällens träning var den mest fokuserade på länge, jag gjorde tre tekniker som jag haft svårt för och jag gjorde dem bra, i högt tempo. Kanske är det nu det lossnar. Kanske är det nu all den kunskap jag har och all den träning jag lagt ner rinner ut i händer och fötter så att hjärnan inte är involverad, utan jag bara gör.

Även randorin mot två motståndare kändes bra, och den liggande randorin också. Nu är det full fart framåt till provgraderingen. Eller -arna. Troligen blir det en den 25 oktober och en den 28. Inte optimalt, men det är för två olika personer som kan komma med olika infallsvinklar. Vid det första tillfället kommer jag kanske inte att kunna visa de teknikerna där jag har två motståndare.

Jag behövde inte ens använda nynnandet som knep för att koppla bort hjärnan. Med John som motståndare går det fort. Då hinner jag inte tänka. Det är bra.

Mer match på mattan

25 Sep

Min son tränar inte Ju-jutsu Kai. Jag har länge tyckt att det är tråkigt, han hänger ju ändå med på ett och annat barnläger och skulle väl lika gärna kunna träna?

Nu har jag börjat uppskatta det. Inte så att han inte skulle vara välkommen upp på mattan om han ändrade sig, men genom honom har jag fått ta del av många andra idrotter och aktiviteter. Det var fotboll, taido, fäktning, breakdance, klättring och nu senast badminton.

Under hans fotbollsträningar spelade föräldrar match mot barnen i slutet av varje träning. Där lärde jag mig att det var meningen att vi inte skulle ge järnet, utan att barnen alltid skulle få vinna. Jag var med och spelade en gång. Det var inte för mig. Jag lärde mig också hur viktigt det är att se varje barn och se till så att alla vet vad de ska göra. Det funkade inte så bra i hans lag, och det var en av anledningarna till att han lämnade fotbollen efter en termin.

Taidon var jag inte så engagerad i, förutom att jag körde honom dit och såg till att han kom till graderingen i slutet av den första och enda terminen. Men jag lärde mig i alla fall vad en träningstid klockan 16.30 innebär för föräldrarna som måste se till att barnet ätit något och hinner dit i tid. I BK Shindo börjar inga träningar före 17.30 på vardagar.

Från fäktningen har jag snott ett roligt sätt att träna ställningar och steg. Jag har lagt in ju-jutsuövningar i stället och vips blev det en ”lek” som barnen kan hålla på med  l ä n g e.

Klättringen är vi fortfarande kvar på, och där krävs rejält med föräldraengagemang. Det har gjort att jag med större självförtroende kan berätta för ju-jutsuföräldrarna om de få förväntningar vi har på dem.

Både breakdance (som han slutade med efter den första terminen) och badminton (som han går i nu) har lärt mig en del om hur man dödar glädje och lust. Båda aktiviteterna fokuserar på teknik. Inte på att röra sig till musik eller att spela badminton.

På badmintonträningarna förekommer dessutom tävlingar där det förlorande laget blir straffat, kollektiv bestraffning om någon i laget går i stället för att springa och oändliga instruktioner av övningar där sedan barnen är aktiva ett och ett medan resten står och väntar. Jag slog mig lite för bröstet och tänkte att så gör inte vi. Och det gör vi inte när det gäller straffen och kanske inte heller övningar där ett barn i taget är aktivt, men de oändliga instruktionerna… Där är jag skyldig till ett och annat.

Jag vill att de träningar jag håller ska vara roliga och att barnen ska lära sig något. Men oftast hamnar jag i att fokusera på att barnen lär sig något och att de har roligt på köpet.

Ju-jutsu Kais motsvarighet till match är kanske randorin. Eftersom jag tycker att det vore vettigt att på badmintonträningarna lägga merparten av tiden på att faktiskt spela badminton och en mindre del på att traggla tekniska detaljer, ska jag jobba mer med randori.

Nu instruerar jag barn. Mer specifikt nybörjarbarn. Därför kan det ju inte bli fråga om att släppa dem lösa, men jag ska satsa mer på att träna randori och tekniker i serie i fortsättningen. Det blir mer tempo och det är vad barnen faktiskt vill göra. De tekniker de behöver kunna till nästa bälte lär de sig på vägen genom att jag plockar ihop vettiga serier och styr randorin på ett smart sätt.

Barnsommarläger, sista dagen

28 Jun

Det har varit _så_ roligt, men nu är det slut. I dag strax efter två åkte barnen hem efter en jätterolig dag. Jag började min dag med ett randoripass med den lägre graderade gruppen. Jag styrde väldigt mycket, så det blev mest stryptag. Först fick barnen hjälpas åt att komma på vilka försvar de kunde mot den attacken och sen fick de köra ett par gånger. Ny genomgång, fokus på balansbrytning, ut och kör igen. Ny genomgång, fokus på snabba starter. Nu fick den som anföll uppgiften att räkna tyst och långsamt till tre. Om inte den som försvarar sig påbörjat tekniken då, fick de låta NÖÖÖÖ, som en tuta. Förtjusta miner bland barnen och så ut igen. Inte en enda gång hörde jag nåt tut, alla var supersnabba i teknikstarterna.

Sedan släppte jag både angrepp och försvar helt fria, fast med samma fokus på balansbrytning och snabba starter. Det var lyckliga barn som ställde upp efter passet.

Sen var det dags för tävlingen. Vi hade valt helt rätt tävlingsledare, det blev en välorganiserad tävling med två pooler. A.kursarna dömde och John höll i domare, tävlande och coacher med fast hand. Riktigt bra!

Efter lunchen, som blev lite kort, fick jag hålla i det sista passet för lägret. Det var ett gemensamt pass för båda grupperna där jag lät dem träna en serie med två motståndare. Det blev jubel när den sista tekniken innebar att skurk nummer ett lades tvärs över skurk två.

Teknikerna var lite basala, men jag räknade med att barnen skulle bli stressade av de två motståndarna. Det blev de inte. De tyckte mest att det var roligt.

Det tyckte jag med. Och så var lägret plötsligt slut och alla försvann.

Och lugnet infann sig i Breviksskolan i Oxelösund.

Nu har vi haft den lugna grillkvällen mellan lägren och det var riktigt mysigt och gott.

I morgon förmiddag drar jag och några av de barn som är kvar här till Bodaborg för att lägga två intensiva timmar på problemlösning, balansakter och klättring.

Sommarlägret för barn, dag 3

27 Jun

I morgon är lägret slut. Det känns alltid lika konstigt när något man sett fram emot och planerat för så länge helt plötsligt är slut.

Men jag har två pass kvar att instruera och vi har en tävling att rådda. Som tur är har vi valt en suverän tävlingsledare med stor tävlingserfarenhet och känsla för rättvisa och tydlighet. Naturligtvis kommer han från Shindo, vad trodde ni?

I dag hade jag de två första passen på morgonen. Med den avancerade gruppen körde jag ett randoripass där vi började med liggande randori och sedan gick över på stående. Först styrde jag så att det bara var stryptagsangrepp, sedan blev det bara kravattgrepp och sedan släppte jag allt fritt, både angrepp och försvar. Barnen fick själva ge förslag på tekniker och berätta hur de skulle utföras.

Nästa pass blev nybörjargruppens tävlingsträningspass, och när det var klart anmälde sig ytterligare två par till tävlingen.

På eftermiddagen höll jag ett pass med motsatsen till randori – kata. Vi hann precis i mål innan de femtio minuterna var slut.

Nu är barnen ute och badar och jag fick en välbehövlig paus.

Att lägret tar slut i morron innebär i och för sig att vuxenlägret snart börjar, så lite bra är det. Och kvällen mellan de båda lägren är en av sommarens höjdpunkter. De som går kurs är kvar, vi som stannar efter barnlägret är kvar och några som ska vara med på vuxenlägret dräller in. Det är en kväll att andas ut på, att umgås avslappnat och bara ladda om.

Sommarläger för barn, dag 2

26 Jun

Så var debuten som instruktör på ett förbundsläger avklarad. I dag har jag haft två pass, ett med tävlingsteknikerna och ett med liggande tekniker. Utan de tre hjälpisarna på tävlingsträningspasset hade jag varit rökt. Nu blev det bra.

De liggande teknikernas pass fick namnet Vila – vessla. Först får man ligga och vila, sen måste man bli snabb som en vessla med försvaret. Det passet var båda grupperna med på och vi avslutade med ett par omgångar liggande randori. Det kändes som att de var nöjda när de gick av mattan. Jag var det definitivt.

Nu är det läggdags, så det är dags at leta upp sonen och se till att han kommer i säng. Igår gick det som en dans, vi får se hur det funkar idag.

I morgon är det bara Martin och jag som instruerar, så det blir en intensiv dag. Jag börjar redan klockan nio och så har jag två pass på raken.

En annan sak som är roligt är att se dottern på mattan i rollen som klubbledare och hjälpis. Hon har kungligt roligt och tar plats på mattan på ett bra sätt. *stolt*

Styrfart och lite till

16 Jun

I dag började resan till andra dan om igen. Vi har tränat ett par gånger tidigare, min nya uke och jag, men i dag kändes det som att vi fick lite mer tempo och attityd.

Det är mycket jag måste justera. Rätt många tekniker har Monica och jag anpassat så att de funkade för just oss, men nu ska jag in i huvudfåran igen. Det är många små detaljer som ska rättas in i ledet, men nu är vi på väg.

Vi började träningspasset med liggande randori, det är roligt och man blir varm. Randori är lite av en trygghetszon och det är tur eftersom min uke är rätt busig med sina attacker. Man vet verkligen inte vad som kommer, så det är bara att följa med.

Katan gick över förväntan, trots att vi faktiskt inte tränat den tillsammans förut. Vi har ju båda gjort den många gånger med andra.

Sedan jobbade vi med grundteknikerna. Gnuggade, justerade och fixade. Nu gäller det bara att jag kommer ihåg alla detaljer nästa gång det är dags.

Och viktigast av allt: Det var roligt! Riktigt roligt.

Nu är jag redo för sommarlägret, och det är ju tur eftersom det inte är så länge kvar.

Oxelösund, här kommer jag!