Tag Archives: randori

Sju dagar kvar

27 Apr

Nu ser vi slutet. Vi tränade i hemmadojon idag och det gick riktigt bra. Det blev randori mot två motståndare, resten av tremannateknikerna, nage waza och de kasten vi har i jigo wazan.
I morgon gör vi det sista stora träningspasset. Sen ska vi mest vila, bara köra ett par korta kastpass så vi inte glömmer att vi är goda vänner med mattan.

Annonser

Nu väntar vi på Brevet

8 Apr

Jag har lite ont i kroppen i dag efter insatsen igår, men eftersom det känns så oerhört mentalt bra så gör det inget. Nu väntar vi bara på brevet från riksgraderingskommitténs ordförande som talar om för oss vilken dag och tid det är som gäller.
Det kan ju vara bra att veta.
Jag ska slänga iväg ett mail till honom också så att han vet att våra planer på uke nummer två har ändrats.

Saker som gick riktigt bra på provgraderingen igår:

  • Randorin när man ligger ner när attackerna kommer – så roligt!
  • Randorin mot två motståndare – vi lyckades ha det taktiska uppträdandet som krävs!
  • Katan!
  • Fokuset

Saker som gick lite mindre bra:

  • Teknikerna där det var tre personer iblandade – vi hade inte övat tillräckligt med den extra uke vi hade igår.
  • Fasthållningarna 😦
  • Ett knippe jigo waza-tekniker

 

Randoripass med nybörjarbarnen

2 Apr

Elva tappra vitbälten kom till barnpasset i kväll. Randori stod på schemat, men vi byggde upp den steg för steg. Hela jigo wazan till gult mon fräschades upp två eller tre tekniker i taget. För varje genomgång ökade antalet tekniker som barnen fick använda. När passet var klart sa flera av barnen att det varit så roligt att de inte tänkt på att tiden gick. Nöjd instruktör!

Påskläger 2013 dag 3

31 Mar

I dag var den tuffaste dagen. Vi var på funktionärsmiddag i går kväll, så det blev sent, tappade en timme i natt eftersom det blev sommartid och skulle dessutom träna fyra pass under dagen, det första klockan 9.
Men det blev också en rolig dag med ju-jutsu på stengolv i Katedralskolan, träning med lite andra förutsättningar när attacken startade (obalans/blunda/okänd angripare), barninstruktörspass och till sist randori mot en angripare som ger sig på en med påk. En bra blandning. Gårdagen bjöd på randori mot två motståndare, träning i tävlingsform och ett specialpass för A-instruktörer.
Det har funkat över förväntan det här lägret och hittills har jag tränat alla pass. I morgon ska vi ha två pass, men vi har sovmorgon, så vi börjar träningenklockan 10. Det känns skönt. Kroppen börjar trots allt uppvisa många olika nyanser av brunt, blått och lila. Träningsvärken har nått nästan varje vrå, men jag har varken ont i näsa eller öron. Än.
Som vanligt känns det både skönt och sorgligt att vi ska åka hem i morgon. Trist att lämna alla vänner och skönt att komma hem till normala träningsdoser igen.
En av vännerna från Skåne sa igår att vi borde ordna läger utan träning så att vi hann prata klart med alla vi vill prata med. På ett sätt håller jag med. Fast det är ju träningen vi svetsas samman genom.
Sommarlägret är den perfekta kombon av träning och social happening. Där hinner vi umgås mer, men får ändå riktigt bra träning.
Tur att det inte är så långt dit.

I kväll gick startskottet på riktigt

3 Okt

Medan mina barn var på scouterna tränade Monica och jag i hemmadojon. Först repeterade vi de liggande teknikerna i systemet så att vi sedan kunde köra randori där uke anfaller någon som ligger ner. Det blev en ganska flamsig och tramsig variant med mycket skratt och inte så bra tekniker. Kanske berodde det på att vi när vi repeterade teknikerna hämtade en smörkniv att hota varandra med i stället för den vanliga gummikniven. ”Dödshot med smörkniv dekorerad med blomster” kändes inte så allvarligt.

Sambons leende var inte stolt, direkt. Snarare lite uppgivet.

Men sen bestämde vi oss för att öva katan som avslutning på passet. Vi har inte övat den tillsammans på länge, kanske inte nån gång efter graderingen. Den första halvan sitter hyfsat och den andra gick också rätt bra. Nu log sambon lite mer stolt än uppgivet. Helt plötsligt hade han sett något som inte alls var tramsigt eller flamsigt. Riktga attacker, snabba försvar med bra tekniker och två koncentrerade ju-jutsukas.

Gör katan i början av varje pass, var hans råd, då skärper ni till er och sätter tonen för träningspasset.

Förmodligen ett bra råd även av andra skäl. På tisdag tränar vi tillsammans igen. Till dess ska vi ha valt ut de två jigo waza-tekniker till 2 dan som vi känner oss osäkrast på just nu. De fyra teknikerna kommer vi sen att öva direkt efter uppvärmningen eller kanske till och med som uppvärmning tills vi känner oss säkra på dem. Då tar vi fyra nya tekniker. I början kanske vi inte hinner mycket mer än de fyra teknikerna, men då gnuggar vi dem.

Det känns bra, vi är på väg. Vi siktar mot gradering i maj nästa år, men i januari utvärderar vi och ser om vi har kommit så långt som vi vill för att vara redo. Nån provgradering bör vi hinna med längs vägen.

En vanlig tisdag kväll på mattan

12 Okt

Gårdagens barnträning var inte precis ju-jutsumorsans finest. Jag har en stökig grupp och jag låter dem prata för mycket. Då blir jag för pratig och så blir det inte så mycket gjort som det hade kunnat bli.

Vi hade en ny kille på passet, så vi började med att gå runt och hälsa på varandra. Den som först hann säga sitt namn när man skakade hand fick krypa mellan den andres ben. Nästa övning fortsatte vi att åla runt för att bli varma och efter ett tag blev det tillåtet att åla över varandra. Efter lite räkor gick vi över till fallträning, både bakåtfall med dämpning och framåtfall. Det är en utmaning bara att få barnen att gå tillbaka längs långsidorna i stället för att gå där kompisarna faller.

Målet var att gå igenom renraku wazan både till gult och orange mon, så vi övade de två teknikerna i kombinationen var för sig och sedan satte vi ihop dem. Fast vi fick ju givetvis bryta för lite mattbrottning för att hålla uppe flås och intresse.

Jag hade tänkt att vi skulle hinna med lite randori också, på de tekniker vi tränat, men det funkade inte. Vi hann inte det.

Det här är en grupp som när de får möjlighet att ställa frågor kan fråga vilken bältesfärg som kommer efter orange, kommentera att jag med kvällens frisyr (fläta) ser ut som en ninja, eller helt enkelt berätta om en gång … och då kan det komma vad som helst.

Jag gillar att vara barninstruktör, mycket för att barnen är så spontana och roliga att jobba med, men det finns lite för många pratkvarnar och strulpellar i den här gruppen. Jag måste jobba mer med mina metoder för att det ska funka, inte göra som jag brukar.

Förlorad hjälpis

20 Sep

Jag tappade min hjälpinstruktör i dag. Tyvärr har hon bytt skola och därmed schema. Det blir omöjligt att hinna till nybörjarträningen för henne. Suck. Som tur var för mig ställde dottern upp som hjälpis ikväll. Tretton förväntansfulla monisar med mycket spring i benen och bus i armarna tränade ude osae så det sjöng om det.

Jag blev själv lite nöjd med passet som hade en röd tråd, varierade attacker, fler detaljer allt eftersom och en avslutande randori.

”Det blev lite tråkigt med samma teknik hela tiden”, sa dottern när vi gick hem.

Ja, ja, kanske lite större variation skulle funka också 😉

Vi provar det nästa vecka.