Tag Archives: springa

Nya springskor :-)

22 Mar
Barfotaspringskor

Snart ska vi ut i spåret, mina nya skor och jag.

Förra året hittade jag jättesköna skor från Merrell som jag gick i jämt. I år hittade jag liknande, men gjorda för löpning. Samma tanke som skorna med tår, men mina små stackars lilltår skulle aldrig passa i såna skor, så det här är det närmaste jag kommer. Gick lite i dem i går. Snart dags för en längre promenad och sen – springa!

Drivkrafter

18 Jun

Att dra och baxa två barn runt ett spår som är 2,5 kilometer tar på krafterna. När jag skulle springa mitt varv i eget tempo gick jag uppför sista delen av mördarbacken. Det kändes så där, men jag hade hållit ett högre tempo än vanligt, jag känner att jag mest lunkar runt annars. Det börjar vara dags att utmana mig själv lite mer.

Trots min coachande attityd sprang inte barnen hela varvet, de påstår att de a) inte behöver orka b) orkar när de vill c) har klarat skoljoggen och att det nu inte är en tävling längre.

Ingen tävling? Jag tror de vansläktas! När jag är på det humöret kan jag skutta upp från sängen på morgonen och ropa YES! med armarna rakt upp i luften. Då vet Dan att det var en tävling den morgonen om vem som klev upp ur sängen först. Allt kan vara en tävling, och det är lättare att vinna om det bara är jag som vet det 😉

Jag vet vad som driver mig framåt, nu måste jag försöka hitta det som driver dottern och sonen. Och som inte är godis. Hmmmm. Kan bli tufft.

Nedräkningen fortsätter

17 Maj

Sista ordinarie träningen före graderingen i dag, både för mina nybörjarbarn och mig och Monica. För barnen fokuserade vi på ett par tekniker som inte sett så bra ut på provgraderingen plus att vi tränade randori. Uppenbarligen hade vi inte förklarat tillräckligt bra hur randori ska gå till. Så lekte vi en av barnens favoritlekar ”sempai säger”. Eftersom det är en lek kan jag vara sempai även om jag inte har svart bälte än. Barnen står på rad och när jag säger ”sempai säger kamae beredd” ska de göra som jag säger. Om jag bara säger ”kamae beredd” ska de inte göra det. En ju-jutsuvariant på ”gör si, gör så” eller ”Simon says”, med andra ord.

På så sätt kan barnen träna grundställningar, grundsteg och lite falltekniker nästan oändligt länge.

Mitt och Monicas pass blev 45 minuter som planerat, och vi har också reviderat vår träningsplan så att vi inte ska träna något pass på torsdag som vi tänkt, utan i stället vila oss i form. När en instruktör med femte dan rekommenderar ett träningsupplägg så gör man förmodligen klokt i att lyssna.

Han rekommenderade också att jag skulle ta ett konditionspass på torsdag för att få ur mig lite energi, men det tar jag i morgon. Då ska jag testa att springa vid dotterns stall igen. Jag tror jag ska hålla mig vid den stora vägen den här gången…

Hemmaträning contra uteträning

6 Maj

Tre fördelar med att cykla träningscykel i stället för att springa

1. Man vet exakt hur lång tid cykelturen tar.

2. Det går inte att hamna vilse.

3. Man kan stretcha under Så ska det låta.

Så rätt du tänkt…

6 Apr

Plan: köra dottern till ridhuset, springa 25 minuter åt ett håll, vända och springa tillbaka samma väg, vara tillbaka lagom till lektionens slut.

Genomförande:

Köra dottern till ridhuset – jepp

Springa 25 minuter åt ett håll – jepp. Men vänta, där dök det upp en trevlig avtagsväg till ett bostadsområde, den tar jag och följer.

Vända – nepp – jag har så bra lokalsinne, jag rundar bostadsområdet i stället och kommer ut till stora vägen igen.

Så jag sprang. Och sprang. Och sprang. Och sen sprang jag lite till. Sen passerade jag några människor jag hade kunnat fråga om vägen, men eftersom jag tydligen har lite för mycket manliga drag tänkte jag att det var pinsamt att fråga. Så jag sprang lite till. När jag till slut frågade visade det sig att jag hela tiden sprungit längre bort. Kvinnan jag frågade såg förskräckt ut när jag sa vart jag skulle, pekade åt det håll jag kommit och sa ”Det är minst sex kilometer dit… Lycka till!”

Vara tillbaka lagom till lektionens slut – nepp. En halvtimme försenad plågade jag mig in på stallbacken för att hämta min tålmodiga dotter.

Resultat av genomförandet: blåsor på fötterna, minst en mils löprunda och fömodligen en ganska elak träningsvärk i morgon. Samt en dotter som satt i bilen på vägen hem, klappade mig tillgivet på benet och sa med mjuk stämma: ”Lilla klantarsle”.