Tag Archives: stretching

Och så lite efter läger-träning på det…

22 Apr

Tisdag är som vanligt dojokväll, även om det råkar vara tisdagen efter påsklägret. Så i dag var jag hjälpinstruktör på knattepasset och instruktör på nybörjarbarnens pass. Kroppen och knoppen har varit sega hela dagen, men det blev ett helt okej pass. Sedan stannade jag på den gemensamma träningen för oss vuxna, mest för att jag kände att jag hade en del träningsvärk och behövde röra på mig för att få igång cirkulationen ordentligt. Och stretcha. För under lägret ska jag erkänna att jag prioriterade helt andra saker än stretching.

Det var klart obra och inget jag rekommenderar. Det var bara så roligt att vara social.

Naprapaten var inte imponerad…

22 Maj

Inte helt oväntat var naprapaten inte imponerad. Med rätta. Att gå från att träna tre till fyra gånger i veckan och stretcha noggrant efter varje tillfälle till att bara instruera och aldrig stretcha var kanske inte det smartaste draget. Träningen var jag inte redo för, men det finns ingen ursäkt för att jag inte stretchat. Kanske lär jag mig nåt. Troligen inte.
I morgon är det träning i dojon, men jag får stå över om inte jag fått ordning på rumpan till dess. Naprapatens order var korta promenader, stretching och vila. Och en rejäl varning att om jag inte får ordning på detta kommer ryggskottet som ett brev på posten. Det är en ny erfarenhet jag inte har lust att göra, så jag får böja mig.
Jag vill ju vara okej när jag ska instruera på barnsommarlägret och själv kunna träna för fullt under sommarlägret.
Planen är att lufsa runt uppe i skogen några rundor innan det är dags för lägren, vi får se vad som är möjligt och vad som hinns med.

Long time no see

20 Maj

Efter sju sorger och åtta bedrövelser är det dags. Dags att blogga och dags att ställa mig på mattan som elev. I morgon stannar jag efter att jag instruerat barnen och tränar själv. Om kroppen håller…
Träningsuppehållet på två veckor har också inneburit ett två veckors uppehåll på stretchingen. Det tycker inte min kropp om och därför strejkar nu en väldigt stor muskel som jag sitter på. Under hela helgen har jag vaggat omkring, när jag kunnat gå, och i dag är det lite bättre. Panodiltabletter och iprengel, det har räddat mig från total kollaps.
Fast i fredags skulle ni ha varit med. Då tänkte jag att jag skulle häva smärtan och krampen med att stretcha på träningsmattan inne i vardagsrummet. Ner på rygg kom jag. Jag kunde sätta upp höger fot på vänster knä, men att dra till mig det vänstra knät var omöjligt. Jag låg så ett tag och bestämde mig sedan för att det kunde räcka. Så jag sänkte ner benen igen. Det skulle jag inte gjort! Smärtan skar till rejält och på något sätt hamnade jag på mage. Där låg jag och kom ingenstans.
Det hjälpte inte hur mycket jag berättade för mig själv att jag inte var trasig, att det bara var smärta och att det nog skulle gå att överleva den. Min kropp trodde inte på mig och vägrade röra sig. Jag ska inte gå inte på fler detaljer, men efter ungefär en halvtimme med indragen kudde under magen, iprengel, massage och stöd av sambon tog jag mig upp på fötter igen. Jag tror att jag ska sluta slarva med stretchingen, 😉
Mentalt känner jag mig redo att ställa mig på mattan igen som elev. Monsterlägret i Köping gjorde sitt till för att komma ihåg att jag älskar att träna ju-jutsu.
Men viktigast av allt var att när jag var som mest deppad fanns det någon som lyssnade, peppade och gav mig perspektiv. ”Jorden har inte gått under, hundar kissar inte på dig och du har fortfarande folk som tycker om dig.”
Och när jag blev för tonårsdramatisk, självdestruktiv eller bara tyckte att det var allmänt skönt att tycka synd om mig själv sa han till mig att skärpa mig.
Tack för allt stöd, M, du är guld värd!
Så, om bara rumpan håller är jag tillbaka på mattan i morgon.
Vi ses där!

Äntligen en runda utan vilsespring!

15 Jun

Yes! Jag har lyckats! Jag sprang en runda vid dotterns stall, sprang inte vilse på hela rundan och var tillbaka i god tid innan lektionen slutade. Det var nästan lite tråkigt…

Insikt 1: Det är roligare och lättare att springa om man inte är kissnödig.

Insikt 2: Det är lättare att försvinna bort i musiken om båda lurarna är hela.

Insikt 3: Det är dags att skaffa nya löparskor.

Insikt 4: Jag måste komma ut oftare så att det inte känns så segt.

Nu har jag stretchat och tränat lite styrka så att ryggen ska sluta trilskas. För naturligtvis taggade jag ner stretchingen när jag nått målet att ta första dan. Och naturligtvis vaknade jag 4.20 i går morse av en krampande rygg. Att det ska vara så svårt att fatta vad som krävs för att kroppen ska funka.

Tacksamhetsskulden till naprapaten

23 Maj

Nu har jag surfat på den härliga känslan i nästan två dagar. Jag behåller den inom mig nu, men börjar skifta fokus. Flera gånger under helgen har jag tänkt med tacksamhet på min naprapat. Jag går till honom en gång i månaden och utan hans behandlingar och råd skulle jag inte ha legat och gosat med mitt svarta bälte de två senaste nätterna.

I slutet av november i fjol var jag på en B-instruktörskurs i Kalmar. Då kunde jag inte sova på luftmadrassen, utan satt i en soffa och sov för att ryggen krampade annars. Stretching, styrketräning av rätt muskler och en hårdhänt naprapat rådde bot på detta. Och naturligtvis min egen envishet och målmedvetenhet.

Denna vecka bjuder på en del ju-jutsu, framför allt fredag och lördag. På fredag ska jag hälsa på barnen i Göteborgs ju-jutsuklubb för att vi ska kunna samarbeta mer när det gäller träning och framför allt läger. Lördag är det dags för klubbgraderingarna. I lördags insåg jag plötsligt att den här gången kommer alla examinatörer att ha svart bälte. Det blir nog lite högtidligare, i alla fall för barnen.

Det var nåt med balans…

12 Maj

Det är svårt med balansen så här på upploppet. Inte den fysiska, men att hitta den mentala balansen i nervositeten är svårt. Jag vill inte vara för kaxig, men inte heller osäker. Jag vill gå in på mattan med attityd, men vill samtidigt inte ta ut något i förskott.

”Nu är det nervoträning” sa Monica i dag.

Och så är det. Tillsammans la vi upp en plan för det som återstår fram till dagen D, så jag får frångå min egen träningsplan en aning. Fast i morgon står det VILA på min plan, och det tänker jag hålla. Lite stretching bara, för att hålla ryggen på gott humör. Nu var det länge sen den var vresig, faktiskt. Det kan hända att min naprapat vet vad han pratar om… 😉

I kväll hade vi ytterligare en provgradering, nu för avancebarnen och alla vuxna. Och så kom tidningen Ju-jutsu kai-Nytt hem till oss, så nu kan vi göra i ordning anmälningslappar till både vuxna och barn inför sommarlägren. Det ska bli så roligt! (att åka dit alltså, inte att göra lapparna)

Jag börjar bli väldigt nyfiken på er som läser bloggen. Det vore roligt att veta vilka jag skriver för. Jag skulle bli jätteglad om ni ville kommentera i alla fall ett inlägg. Please, please, please, with lots of sugar on top 😉

Vi hörs, hoppas jag!