Tag Archives: svartbälteskurs

Ny fart

15 Okt

Nästan direkt efter att jag graderat till 2 dan började folk fråga om hur jag tänkte när det gällde 3 dan. Jag har legat lågt.  Svarat att jag ska njuta av att ha gjort en bra gradering och ha roligt på mattan. Mumlat nåt om att jag inte vet om jag har det i mig.
Helgen som gick var jag på svartbälteskurs på Bosön och där fick vi bland annat jobba med att komma på tekniker till 4 och 5 dan. Det  var ruskigt roligt och jag kände att det vill jag göra.
På väg hem i bilen pratade vi om helgen och jag berättade att jag inte kände att jag hade någon given kastdocka till 3 dan. John satsar på 4 dan. Men han tyckte han kunde!
Nu ska jag börja fokusera på att förbättra alla mina grundtekniker och ta en rejäl titt på katan.
Framåt!

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

5 Okt

Idag sitter jag och väntar på att sonens klättring ska börja. På Bosön börjar snart svartbälteskursen.
Förra lördagen tränade jag i Linköping och lyckades stuka tummen så rejält att hela kycklingklubban skiftat i lila hela veckan.
Jag har hållit det pass jag skulle, men inte tränat själv. Känner att tiden rinner iväg lite, men hoppas kunna spurta lite de närmaste veckorna.
Jag har fått en tid för provgradering och det känns bra. Får jag minsta signal om att det inte duger skjuter jag på graderingen. Den här gången tar jag inga risker. Eller det gör jag ju i och för sig genom att prova igen…

Jag tog slut

8 Okt

Det har hänt ett par gånger nu. Jag tar bara slut. Plötsligt känner jag att det inte funkar längre. Det hände igår på svartbälteskursen på Bosön. När eftermiddagens första pass pågått ungefär halva tiden var det enda jag ville att kura ihop mig i ett hörn och sova. Huvudet och kroppen var såååå tunga och jag fick kliva av. Jag vill inte skada mig eller någon annan, så det var bara att lyssna på kroppen. Sist det hände var på Alingsåslägret för nåt år sedan. Då låg tårarna på lur och sprutade på Lille Skutt-vis när det gjorde lite ont. Så brukar jag inte vara. Oftast kopplar jag på mitt studsiga läger-mode och det, tillsammans med envishet och pannben brukar hålla hela vägen.

Det är dags att skärpa till träningen här hemmavid så att orken finns när den behövs. Jag är ändå glad att jag lyssnade på kroppen och klev av, för i dag efter naprapaten tittat på mig var jag rejält groggy. Och då var han ändå inte på nacken alls. Han skakade mest på huvudet när jag erkände att jag inte väljer träningspartner så strategiskt alltid. Jag gillar ju att leka med de stora grabbarna och blir jätteglad när jag får det. Men viktskillnader på runt 30 kilo märks i kroppen efteråt.

I morgon instruerar jag nybörjarbarn och sedan ska Monica och jag graderingsträna. Hoppas att kropp och huvud vaknat tills dess. Annars får vi köra ett pass i lågt tempo (moahahaha) och fokusera på detaljer.

Svartbälteskurs på Bosön

10 Okt

Nu har jag varit på min första svartbälteskurs. Jag var lite nervös eftersom steget upp i svartbältesgruppen på sommarlägret visade sig vara rätt stort. Det var intensivare än jag väntat mig och dessutom fanns det en och annan individ med behov av att hävda sig.

Så var det inte i helgen. Närmare 30 svartbälten samlades helt enkelt för att lära sig mer, tillsammans. även om det var full fart så fanns det tid att reflektera över varför en teknik inte fungerade optimalt och hur man skulle justera den så att den gjorde det. Det var så roligt!

Jag fick också möjlighet att skälla lite på en stor fjärdedan:are från Östersund som i en övning klev rätt in i skottlinjen när jag försökte få ett yrväder från Borlänge att ligga still på golvet och lägga ifrån sig kniven. Östersundaren log lite och verkade förvånad över att en ettrig liten förstadan:are kallade honom knäppo. Jaja, de vänjer sig 😉