12, 26, 48, 62, 68, 114 och 118

12 dagar kvar till innan vi åker med 15 barn och ett antal vuxna till Vårmonet i Nybro. Det blir mitt första Vårmon och det ska bli jätteroligt!
26 dagar kvar innan påsklägret börjar och 18 shindosar glider in i Vasahallen i Linköping. Förhoppningen är att vi lämnar lägret med en pokal och minst en medalj i bagaget.
48 dagar kvar till barnlägret vi anordnar tillsammans med Alingsås Ju-jutsuklubb. Hur många Shindo-barn som åker på det vet vi inte än. Max 40 får plats att sova i lokalen, så vi får väl 20 av de platserna och Alingsåsklubben 20 platser.
62 dagar kvar till graderingshelgen på Bosön. Dit åker fyra som graderar plus ett gäng som hejar på. Nu växlar vi upp ytterligare ett snäpp!
68 dagar kvar till Monsterlägret i Köping. Förhoppningsvis får jag och dottern med oss ett stort gäng dit. Vi åker i vilket fall.
114 dagar kvar till sommarlägret för barn börjar i Oxelösund. Det mest utmanande brukar vara logistiken dit och hem.
118 dagar kvar till sommarlägret för vuxna börjar i Oxelösund. Jag ska inte gå någon kurs i år, vilket känns bra. Jag ska också försöka undvika att bli förkyld eller skadad.

Nedräkning till lite av varje

Det pågår alltid minst en ju-jutsu-relaterad nedräkning i min hjärna. Nu är det bara två veckor kvar till Vårmonet, vilket innebär att det är en månad kvar till påsklägret. Längre än så tar vi det inte i kväll, men i april ligger ett lokalt läger för barnen, i maj väntar gradering och Monsterläger och i juni/juli skimrar sommarlägren. Det finns alltid något att se fram emot!
Jag borde nog testa så luftmadrasserna håller luften…

Fem sätt att vårda och utveckla lägerkulturen

Ganska ofta får jag frågan hur man skapar en kultur i klubben där det är naturligt att många barn åker på läger. Mitt svar har ofta varit att när jag började klev jag in i en lägerglad klubb, så jag vet egentligen inte. Men jag vet hur man vårdar och utvecklar en lägerkultur och här kommer receptet.

1. Det måste finnas information om lägren i god tid och den måste nå både barn och föräldrar. Det låter självklart, men verkar inte vara det. Jag tar reda på vilka datum som gäller för de läger som brukar hållas så tidigt som möjligt och låter föräldrarna få veta datumen. På så sätt får de överblick och kan fundera på vilket eller vilka läger deras telning kan åka på.

2. Det måste finnas minst en instruktör i klubben som tycker att det är roligt att åka på läger. Om det är instruktören i nybörjargruppen är det bra, för det innebär att alla barn känner den ledaren. Om det finns en ledare som talar entusiastiskt för läger blir chansen större att barnen tycker att det verkar roligt. Jag är också tydlig med att jag tänker åka.

3. Föräldrarna måste vilja åka med, i alla fall ibland. I Shindo har vi valt att ha föräldramöten en gång per termin och där presenterar vi vad vi som klubb förväntar oss av dem. De behöver inte baka till basarer, köpa lotter varje vecka eller försöka kränga underkläder till arbetskamrater. De behöver bara följa med på läger någon gång per år om de vill att deras barn ska kunna åka på läger. Det är en begränsad insats som det visat sig att många kan tänka sig att göra.

4. Det blir lättare om man jämnar marken och gör det lätt för barn och föräldrar att åka med. Jag samordnar resorna och när vi kan åker vi tåg. Det innebär att jag traskar iväg och beställer biljetter för 22 personer när vi ska åka till Monsterlägret. Alla hamnar förhoppningsvis i samma vagn och resan blir en rolig del av lägret för barnen. Även vi vuxna kan slappna av under resan och lära känna både barn och andra vuxna bättre. Klubben skjuter till pengar till resan för det antal vuxna som krävs för att kunna komma iväg, vilket för oss innebär en vuxen per fyra barn. Det känns lagom, men oftast har vi fler vuxna med oss än så.

5. Barnen är de bästa reklampelarna. Med en riktigt bra lägerupplevelse färskt i minnet blir snacket i omklädningsrummen viktigt i rekryteringen inför nästa läger. Det här är svårt att göra något åt, men byter man själv om tillsammans med barnen kan man alltid bolla över ett bra upplägg till någon lägerentusiast så att snacket går igång.

Det finns säkert fler sätt att jobba på, men det här är vad jag kom på att vi gör i min klubb för att få barnen och föräldrarna att tycka att det är en bra idé att åka på läger.

Talangjakt, stiltävling och lyckliga barn

Tänk att orken räcker precis tills hemresan påbörjas från ett läger…
Oavsett om lägret är en dag, en helg, tre, fyra eller sju dagar så håller jag ångan uppe under själva lägret. Jag pratar, skrattar, tränar, nattar barn, letar borttappade saker, dricker vatten, sover 4-5 timmar per natt och går brandvakt. Sen går luften ur mig och det gjorde den med besked i dag. Huvudet susar och helst hade jag sovit hela tågresan hem. Men det hade nog inte varit en så bra idé, så jag lät bli.
Monsterlägret var som vanligt en succé med ett gäng oerhört nöjda barn från Shindo som resultat. En kom hem som vinnare av stiltävlingen, en annan som tvåa i talangjakten. Resten som lyckliga elever som blivit flera snäpp bättre på ju-jutsu under de här tre dagarna.
Det kändes lite konstigt när lägret inleddes med en ledarsamling där vi ombads att inte vara hjälpinstruktörer, utan i stället träna själva på passen. Det brukar vara svårt att hålla ordning på knattarna utan hjälpisar, men okej.
Under två pass på lördagen fick jag vara hjälpis till Emma-Johan och det var jätteroligt!
Nu pratar barnen redan om att åka till sommarlägret i Oxelösund!
Till dess ska vi ha köpt en ny luftmadrass i stället för den som nu tjänat ut och vilar någonstans i ett soprum i Köping.

Snart ska jag få sova i min vanliga säng, så mycket mer uppskattad efter en helg på delad lufmadrass…

Ju-jutsumorsa till 100 procent

I dag blev det frukost på stående fot medan jag stekte ett ton pannkakor till matsäck på tåget. Inspektionen av barnens föreslagna packning utföll till belåtenhet och allt stuvades ner i rullbara väskor. På köksön står vårt enorma berg av ätbara saker vi ska ha med oss på tåget. Bredvid stå min 30-liters ryggsäck där allt ska få plats. Det kan hända att det inte går ihop.

Sonen kanske måste ta hand om sin ostbollspåse själv…

Om en stund blir det lunch och sedan drar vi iväg med spårvagnen in till stan och tåget som ska ta oss till Köping och Monsterlägret!

Rätt många barn (och även vuxna) i Shindogruppen har aldrig varit på ett så stort läger förut, så det ska bli spännande att se hur det går. Det kan hända att vi har lägrets gladaste barn med oss. Vi har i alla fall med oss barn i alla monfärger utom brunt.

Digga digga digga ding ding ding – här glider Shindo in!