Tre dagar kvar…

I dag höll jag ett lite annorlunda nybörjarpass för barnen. Oftast tränar vi teknikerna utan några större krusiduller, men i dag hade jag satt ihop en serie av gula och orangea montekniker. Vi lekte filminspelning eftersom det bara är där man får slåss och för att de skulle veta att de inte skulle göra ”slagsmålet” på riktigt. De var jätteduktiga och det blev lite mer tempo än vanligt.

Sedan en tid tillbaka har jag ett system med en av mina elever som har svårt att sköta sig på mattan. Han får fem chanser och jag visar med handen när han har förbrukat dem. I dag var första gången på fyra veckor som han gjorde det. Han brände alla sina fem chanser och ett par till som jag lät passera utan markering. Så uppställningen på slutet fick han tillbringa på bänken. Det tog, för han ville gärna vara med, så jag hoppas att det går bättre nästa träning.

För barnen var det dags att anmäla sig till monlägret i Alingsås i slutet av april, så några tog hem lappar för att sen ringa in sin nmälan om det blir så att de åker. De hade glömt att anmäla sig i tid. Vid niotiden i dag gör jag i ordning anmälan och som det verkar blir det färre barn än vanligt. Til Monsterlägret i maj har jag än så länge fem anmälningar, men där borde det droppa in fler efter påsk.

I morgon ska gin jag använde i dag tvättas så att alla fyra gierna är fräscha tills påsklägret börjar. Det blir mitt första påskläger i svartbältesgruppen, så jag utgår från att det kommer att bli intensivt.

Om sex dagar…

… börjar påsklägret. I dag har jag tränat grepp med högerhanden och att sitta i seiza. Jag har jobbat i trädgården, alltså. Beskära buskar = träna grepp. Stå på knä och rensa rabatter = seiza-träning. Mycket bra. Balans på stege har jag också tränat. När man nu behöver det i ju-jutsu-världen. Och att äta popcorn framför en film. Fast just det, den färdigheten krävs inte förrän på Monsterlägret med barnen. 😉

Om det är några som läser detta och som aldrig varit på ett påskläger men ska dit i år får ni härmed en lista på sju saker man inte får glömma

1. Sempai, Sensei, Shihan, Soke – skönt att kunna det, annars, undvik att stå längst ut till höger.

2. Packa ner mer än en gi. Det blir svårt redan andra dagen att hitta träningskompis i annat fall.

3. Ta med vapen om du har. Kniv, pål och pistol.

4. Ladda med massor av energi och gott humör!

5. Ät så fort du kommer åt

6. Drick vatten hela tiden

7. Stretcha!

Vi ses!

Lägerlängtan

Nu börjar vår- och sommarprogrammet för barnläger klarna. Jag vet att jag inte har möjlighet att åka på Vårmonet, det är nog det enda återkommande barnläger jag aldrig varit på. Jag måste få till det nån gång…

Alingsåsklubben planerar för ett barnläger dit Shindo blir inbjudna under våren och självklart planerar vi för att åka till Köping under Kristi Himmelsfärdshelgen och Oxelösund i slutet av juni.

Jag älskar verkligen att åka på läger. Det spelar ingen roll om jag åker som klubbledare eller elev. Jag har alltid älskat den där känslan av att allt är möjligt, att normala vardagliga regler och rutiner upphävs. Som liten innebar det att det var helt okej att äta socker som pålägg på vitt bröd med mycket smör på. Som vuxen innebär det att någon annan står för en stor del av det praktiska runt omkring. Jag behöver inte alltid laga mat, det finns inget ogräs att rensa, ingen städning som behöver göras (utom i slutet av lägret) och en massa vänner att prata med och träna med.

Som det ser ut nu inleds lägervåren med påsklägret, sen Alingsåsbarnläger, sen bältesläger i Skåne, Monsterläger, sommarläger för barn och sedan för vuxna.

Sex läger på tre månader… Tjoho!

Jag hoppas att vi ses på några av dem!

Resfeber

Pannkakorna är klara, packningen står i hallen och tåget går om en och en halv timme. Sedan blir det en helg fylld av barn och ju-jutsu i Köping. Det blir flera av barnens första större läger och de flesta i gruppen åker stolta till monsterlägret med ett nytt bälte i bagaget. Det här har vi sett fram emot länge nu, så det är skönt att vi snart, snart, snart kommer iväg.

Jag blir alltid så rastlös den sista timmen före vi ska åka. Eftersom jag alltid är klar i god tid finns det inte mycket att göra på slutet. Resfebern kickar in och fjärilarna börjar röra på sig i magtrakten. Kan det vara så att jag missat något väsentligt? Har vi med oss allt vi behöver?

Först när alla barn och vuxna sitter på tåget och vi rullar mot Köping kommer jag att slappna av på riktigt. Då börjar lägret och det är bara att hänga med.

Vi är på gång!

Anmälningslistan till sommarlägret fylls på. I nuläget är vi åtta som skrivit upp oss, men vi räknar med fler. Nu när graderingen är passerad är det lägren som hägrar. Först Monsterlägret i Köping – mitt första läger som svartbälte – och sedan båda sommarlägren. Luftmadrasserna ligger pumpade i dotterns rum och de verkar hålla luften även i år. Kanske hinner jag märka dem och rulla ihop dem i kväll. För mig är det nästan lika roligt att förbereda mig inför lägren som att vara där. Lägren blir liksom längre då.

Träningen i går var en glad tillställning med många olika färger på mattan i en gemensam ansträngning att slipa på detaljerna inför klubbgraderingen på lördag. Nu är det upp till bevis, och det kommer att gå så bra. Det är fantastiskt roligt att se människor utvecklas och förstå mer och mer av hur vår ju-jutsu fungerar.

Provgradering med nybörjarbarnen

I kväll hade vi provgradering med vita och gula bälten i barngruppen. Det började bedrövligt och J och jag bara tittade på varandra och undrade hur vi egentligen skött oss som intruktörer. Som tur var tog det sig allt eftersom. Gulbältenas jigo waza var riktigt bra och några vitbälten var jag riktigt stolt över. De övriga får vi jobba lite med innan det är dags. Några av pratkvarnarna hade svårt att hålla tyst även om vi försökte vara stränga och hålla oss till graderingsformen.

Till gult bör det inte vara något problem för de flesta, men några behöver troligen längre tid än en termin till sitt nästa bälte sen. Och det är väl gott så.

Hittills har vi fått in anmälningar på åtta barn till Monsterlägret. Sex föräldrar vill följa med. Det är helt fantastiskt vilken uppslutning vi har! Jag är så glad över att de vill vara med. Det innebär ju också att jag kommer att kunna ägna mycket tid på mattan för att få inspiration och bli en bättre instruktör.

Efter barnens pass tränade Monica och jag. Det är konstigt hur man tränar och tränar tills man blir nöjd med något. Sen tränar man på de saker man känner inte sitter så bra och när man sen går tillbaka till de första grejerna, då har man tappat på dem. Det är lite tröttsamt, faktiskt. Men, lördag den 21 kommer naturligtvis allt att sitta som en smäck. 😉

Något oroande dök en ny smärta upp i Monicas axel. Knäna är hon ju van vid, men det här var inte bra. Det är helt enkelt inte nyttigt att graderingsträna. Som tur är ser vi slutet nu, så det är bara att bita ihop.

En gång till!

– Hur många härinne vill ta hela lägret en gång till, nu på en gång?

– Jaa!

Närmare 40 barn ropar  så att rutorna skallrar i Tallåsens gård i Ödenäs utanför Alingsås. Det är söndag eftermiddag och sedan lördag morgon har de tränat sju pass ju-jutsu för instruktörer från Alingsås ju-jutsuklubb och Budoklubben Shindo. Efter en natt på luftmadrass eller liggunderlag är de trötta, men åka hem vill de inte. Jag förstår dem.

Visst är man trött efter ett intensivt läger, men jag har också stått där när lägret är slut och tänkt ”En gång till, en gång till!” Att lämna den där mysiga lägerkänslan och åka hem känns inte alls aktuellt.

Så vid uppställningen när barnen ville ta om lägret direkt klev jag fram och gjorde reklam för de två stora läger som hålls under våren och sommaren; Monsterlägret i Köping och sommarlägret i Oxelösund. Om vi på två klubbar får ihop ett läger med nästan 40 barn borde de två lägren kunna bli hur stora som helst…

Jag tror också att det många av barnen kommer att komma ihåg från årets monläger i Alingsås är att polisen kom på lördagskvällen. Pappan till ett av barnen jobbar som polis och helikopterpilot. När polishelikoptern landade nära Tallåsen stod barnen klistrade vid rutorna med gapande munnar. När de förstod att det var okej att gå ut och titta närmare kastade de på sig jackor och skor och omringade de två poliserna.

De som ville fick prova att sitta i helikopterns baksäte och mobilkamerorna gick varma.

Nu längtar nog de allra flesta till nästa läger och det gör jag också. För mig är det påsklägret i Linköping. Fast då lämnar jag luftmadrassen hemma 😉