Tag Archives: Vårmonet

Eller också är det inte alls svårt, bara man tänker efter

25 Mar

Det gick bra! Knattarna fick göra tekniker till 2 dan, 2 kyu och 4 mon, eller andra svarta bältet, blått vuxenbälte och orange barnbälte för er som inte förstod 😉

Jag tog i rejält, men med tekniker som passar knattar och deras närhet till golvet. Det var så pass nytt och annorlunda att de var tvungna att skärpa sig. Det blev mycket mindre flax och stök i dag. De hann helt enkelt inte.

Även nybörjarbarnen fick höja sig ett snäpp när vi körde fyra tekniker i serie med gulbältena och fyra tekniker med randori på slutet med vitbältena. Jag hade hand om de gula och insåg snabbt att vi måste jobba mycket med o goshi för att den ska funka. Pedagogiska tricks och metodik mottages tacksamt!

Jag använde en övning jag snott från en sensei i Kalmar också. Ta av bältet, vik ihop det och kläm fast det med huvudet mot axeln. Gör sen ett framåtfall och rulla på den fria axeln. Tadaa! Ingen hade huvudet i vägen för rullandet. Många blev frustrerade för att de ändå tappade bältet eller det kom i oordning. Det var en ny och ovan övning, med andra ord. Men den funkade bra, och ännu bättre på bakåtfallen.

Minst två nya övningar hade jag alltså med mig hem från Vårmonet, det är riktigt bra!

Ingen träning, men jag har andats dojoluft i alla fall

20 Mar

Efter en tuff start på veckan jobbmässigt har det nu rätat på sig rejält. Tyvärr samarbetar inte förkylningen, utan den envisas med att bita sig fast, så det blev ingen träning i kväll. Jag kunde ändå inte hålla mig borta från dojon, utan följde dottern uppför backen till träningen. Dels för att lämna diplom till de barn som var med på Vårmonet, men inte fick diplomen direkt, och dels för att säga hej ch umgås lite. Andas lite dojoluft och småprata lite om påsklägret. Det är nästan en månad kvar, men vi är alla väldigt fokuserade på det och hur det ska bli. Skönt att det är så många läger varje år, så slipper man gå och längta orimligt länge innan det är dags igen.

Jag var på utbildning i jobbet i eftermiddags, och där pratade vi bland annat om hur stora nätverk kan vara beroende på relationer i nätverket. Tydligen finns det nån psykologisk teori om att en naturlig mänsklig grupp kan vara cirka 150 personer med rätt täta relationer. Vi fick diskutera hur våra nätverk ser ut och hamnade i familj, släkt, arbete. Jag tänkte på mitt stora Ju-jutsu Kai-nätverk och att jag nog faktiskt till stora delar ser det som ett släktnätverk.

Jag har brorsor och systrar  lite varstans i Sverige, kusiner och kanske ibland nån farbror. Och alla barn jag genom åren varit instruktör för, de är ju mina barn. Allihop. Inte för inte heter bloggen Jujutsumorsan…

Magisk nybörjargrupp

19 Mar

I går var jag hjälpinstruktör på knattepasset och höll i nybörjarbarnens pass. Den egna träningen fick jag hoppas över eftersom jag är redigt förkyld.

Nybörjargruppen detta läsår har varit magisk. De är aldrig jämnt antal, vilket innebär att det blir träning parvis och en tre-konstellation. Igår var de i alla fall 15 barn, så då testade jag att bara låta dem träna tre och tre för att vänja dem vid att det inte behöver innebära lågt tempo. Jag snodde helt sonika en metod från en Nybro-instruktör. I helgen drillade han barnen på Vårmonet i att göra tekniker tre och tre så att två anfaller och en försvarar sig hela tiden tills han sa till att de kunde byta. Tanken är att de två anfallarna ska vara snabba och inte låta den som försvarar sig få någon paus alls.

Det tog ett tag innan de fattat hur jag ville ha det. Eller, det tog ett tag innan jag lyckats förklara hur jag ville ha det. Allt beror på perspektivet…

På slutet gick det undan på riktigt! Vi ska fortsätta träna så då och då, så barnen får upp tempot lite mer.

Vi delade också ut lappar om nästa läger, som är ett miniläger utan övernattning i vår egen dojo. Det blir intressant att se om det kan locka några av dem som inte provat att åka på läger tidigare.

Att komma hem

18 Mar

På barnläger är det aldrig tyst. Om det inte pågår aktivitet på mattan, rör sig barnen ändå nästan alltid. Och tysta är de inte. Inte ens under natten är det tyst. Ventilationen i en sporthall låter en del, ibland pratar barnen i sömnen och det är rätt vanligt att en och annan vuxen ledare snarkar. På ett och annat läger går larmet i lokalen igång, eftersom det sällan sover folk i lokalerna.

Hela tiden är det något som låter.

När jag kom hem i söndags efter Vårmonet var det till ett helt tomt, mörkt och tyst hus. Barnen var hos sin pappa, de inneboende lyste med sin frånvaro. Det var nästan möjligt att ta på tystnaden.

Jag älskar att vara på läger. Men jag älskar också att komma hem till den där påtagliga tystnaden.

Trött…

15 Mar

Nu har lampan släckts och barnen börjar komma till ro. Toppendag på Vårmonet avslutades med goa gonattkramar och lätta barnsnarkningar. Mys!

Kort träning

6 Mar

I dag kom dottern och jag sist till passet och gick först av alla. Hon mådde inte så bra, så vi bröt och gick hem i stället. Men det var skönt att få köra lite grann i alla fall, och dotterns humör var i alla fall gott när vi traskade hemåt. Det var det inte när vi stretade uppför backen till dojon.

Nästa helg är det Vårmonet, då hinner jag förhoppningsvis träna lite själv, vara lite hjälpis och instruera några pass. Det ska bli så roligt att komma iväg på läger. För flera av mina elever blir det deras första läger och jag hoppas att de ska få en riktigt bra upplevelse.

Bara på läger…

2 Mar

Det är snart dags för läger. Den här gången ett barnläger i Nybro – Vårmonet. Nio barn från våra grupper har anmält sig och vi är fem vuxna som också åker.

Redan som liten älskade jag att åka på läger. Det spelade inte så stor roll vilken sorts läger det var. Jag har varit på hajker, vildmarksläger, jättestora scoutläger, musikläger, konfirmandläger, ungdomsläger, och många fler. Och nu på senare år har det blivit många ju-jutsuläger, både som ledare och som deltagare.

På mitt första läger var jag nog sju år. Jag kom på att det inte fanns några vuxna som hade stenkoll på vad man åt till frukost. Perfekt! Det blev fralla med mycket smör och lite socker strösslat ovanpå smöret. Supergott, men inget jag skulle drömma om att försöka med hemma vid frukostbordet. Vissa saker gör man bara på läger. Det där undantagstillståndet är fortfarande en del av tjusningen med att åka iväg.

  • Bara på läger kliver man ogenerat runt bland andra människor i sin pyjamas fram tills dess det är dags att sätta på sig träningskläderna.
  • Bara på läger kan man dela handfat med fem personer man inte känner så väl när det är dags att borsta tänderna.
  • Bara på läger är andra personers snarkningar en del av det mysiga med att alla från klubben sover i samma rum.
  • Bara på läger övervinner jag min trötthet på kvällen bara för att få umgås lite till med resten av gänget.
  • Bara på ett läger finns ett extraförråd med energi för att träna.

Efter ett läger  är jag rätt slut, men också lycklig och nöjd. Jag hoppas att alla nio barn och de andra fyra vuxna ska känna hur roligt och speciellt det är att åka på läger och, precis som jag, aldrig vilja sluta.