Påsklägret dag fyra

Nu är jag hemma igen och det mest påtagliga är som vanligt efter lägret-tystnaden. Efter fyra dagar i en sporthall med ett ständigt sorl, eller middagar med många runt borden är det en oerhört stor kontrast att komma hem igen. Jag har suttit ute i trädgården och njutit av kvällssolen medan tvättmaskinen jobbat med att göra ett par av helgens dräkter något renare.

I dag hade vi två pass. Båda var roliga och lagom intensiva = vi blev trötta, men skadade oss inte.

Det har varit en helt fantastisk grupp att träna i, med många i lagom storlek för mig, och med samma inställning. Energin har flödat och vi har skrattat så mycket tillsammans. En av mina favoritträningskompisar fick medaljen för aktivast elev i vår grupp och han var stolt som en tupp. Det var han värd!

Hudiksvallsklubben tog hem pokalen för aktivast klubb med 30 procent av klubbens medlemmar på lägret. Bra jobbat! Det som kändes märkligt var att inte en enda shindoit tog hem någon medalj. Det var länge sedan det hände på ett förbundsläger, men vi får väl försöka se till att ta hem någon/några på sommarlägret i stället 😉

Sommarlägret för barn, dag 1

Den här dagen gick så fort! Efter frukost hjälpte jag till att städa rummet som stilchefen ska sova i. Det hade nog inte städats så ofta sen lägret i fjol…
Det tog nästan hela förmiddagen och sen började barnen droppa in. Vi har en deltagare från Shindo i år och min dotter är klubbledare, så jag har fått glida runt lite. Jag behöver bara ha koll på sonen, men han är hjälpreda i cafeterian.
Imorgon ska jag hålla två pass. Det känns roligt, men också lite nervöst.
Idag har vi också planerat tävlingen. Vi valde ut fyra tekniker till varje bältesgrad så slipper barnen välja och det blir lättare att döma. Hoppas att det blir bra.

Styrfart och lite till

I dag började resan till andra dan om igen. Vi har tränat ett par gånger tidigare, min nya uke och jag, men i dag kändes det som att vi fick lite mer tempo och attityd.

Det är mycket jag måste justera. Rätt många tekniker har Monica och jag anpassat så att de funkade för just oss, men nu ska jag in i huvudfåran igen. Det är många små detaljer som ska rättas in i ledet, men nu är vi på väg.

Vi började träningspasset med liggande randori, det är roligt och man blir varm. Randori är lite av en trygghetszon och det är tur eftersom min uke är rätt busig med sina attacker. Man vet verkligen inte vad som kommer, så det är bara att följa med.

Katan gick över förväntan, trots att vi faktiskt inte tränat den tillsammans förut. Vi har ju båda gjort den många gånger med andra.

Sedan jobbade vi med grundteknikerna. Gnuggade, justerade och fixade. Nu gäller det bara att jag kommer ihåg alla detaljer nästa gång det är dags.

Och viktigast av allt: Det var roligt! Riktigt roligt.

Nu är jag redo för sommarlägret, och det är ju tur eftersom det inte är så länge kvar.

Oxelösund, här kommer jag!

Naprapaten var inte imponerad…

Inte helt oväntat var naprapaten inte imponerad. Med rätta. Att gå från att träna tre till fyra gånger i veckan och stretcha noggrant efter varje tillfälle till att bara instruera och aldrig stretcha var kanske inte det smartaste draget. Träningen var jag inte redo för, men det finns ingen ursäkt för att jag inte stretchat. Kanske lär jag mig nåt. Troligen inte.
I morgon är det träning i dojon, men jag får stå över om inte jag fått ordning på rumpan till dess. Naprapatens order var korta promenader, stretching och vila. Och en rejäl varning att om jag inte får ordning på detta kommer ryggskottet som ett brev på posten. Det är en ny erfarenhet jag inte har lust att göra, så jag får böja mig.
Jag vill ju vara okej när jag ska instruera på barnsommarlägret och själv kunna träna för fullt under sommarlägret.
Planen är att lufsa runt uppe i skogen några rundor innan det är dags för lägren, vi får se vad som är möjligt och vad som hinns med.

12, 26, 48, 62, 68, 114 och 118

12 dagar kvar till innan vi åker med 15 barn och ett antal vuxna till Vårmonet i Nybro. Det blir mitt första Vårmon och det ska bli jätteroligt!
26 dagar kvar innan påsklägret börjar och 18 shindosar glider in i Vasahallen i Linköping. Förhoppningen är att vi lämnar lägret med en pokal och minst en medalj i bagaget.
48 dagar kvar till barnlägret vi anordnar tillsammans med Alingsås Ju-jutsuklubb. Hur många Shindo-barn som åker på det vet vi inte än. Max 40 får plats att sova i lokalen, så vi får väl 20 av de platserna och Alingsåsklubben 20 platser.
62 dagar kvar till graderingshelgen på Bosön. Dit åker fyra som graderar plus ett gäng som hejar på. Nu växlar vi upp ytterligare ett snäpp!
68 dagar kvar till Monsterlägret i Köping. Förhoppningsvis får jag och dottern med oss ett stort gäng dit. Vi åker i vilket fall.
114 dagar kvar till sommarlägret för barn börjar i Oxelösund. Det mest utmanande brukar vara logistiken dit och hem.
118 dagar kvar till sommarlägret för vuxna börjar i Oxelösund. Jag ska inte gå någon kurs i år, vilket känns bra. Jag ska också försöka undvika att bli förkyld eller skadad.

Graderings- och avslutningshelg

Det närmar sig terminsslut i klubben. Redan i onsdags graderade fyra barn till nya mongrader eftersom de inte kan komma på graderingen på söndag. Alla vuxna som skulle upp till blått eller brunt har också graderat eftersom vår 2 dan:are med A-licens (min sambo) är och dyker i helgen. Det kommer ändå att bli en del nya grader i klubben på söndag. Knattar, nybörjarbarn, barn som ska ta orange och grönt bälte och vuxna som vill bli gulbälten, orangebälten eller grönbälten.

Sen går vi upp till en äng i skogen, grillar och spelar brännboll. Det blir helt enkelt en uppvärmning inför sommarlägret där grillad mat till middag är standard och brännbollsmatchen mellan dan- och kyu-graderade innehåller spänning, psykningar och många snedslag.

För min del blir söndagen en heldag i klubbens tjänst, för när avslutningen är klar går jag hem och skickar in anmälan till barnsommarlägret. Jag hoppas hoppas hoppas att några fler barn anmäler sig på söndag, gärna med tillhörande förälder med bil.

Redan nu har vi anmält oss till;

• Vuxenlägret: 13 deltagare,
• A-kurs: 2 deltagare,
• B-kurs: 2 deltagare,
• C-kurs: 2 deltagare,
• Personligt skydd-kurs: 2 deltagare

Årets lägerlogistik är mer komplicerad än någonsin, men jag är helt säker på att innan vi är framme i Oxelösund har vi löst den.

… och barnen hade också sommarläger

Sommarlägret för ju-jutsubarnen blev för min del en trött historia. Efter sju dagars idogt tränande trots att kroppen sa ifrån straffade sig. Visst var jag uppe på mattan, visst hjälpte jag till i köket, visst spelade jag brännboll mot barnen, men det var lite luddigt i huvudet medan jag gjorde det.

Ännu har inte luddet försvunnit.

Barnlägret var lite mer laid back än det brukar vara. Vi som var där gjorde lägret tillsammans, fast utan C:s planering och förberedelser hade vår insats inte varit mycket värd.

I slutet av lägret hade vi en samling för ledare och föräldrar där förbundets barnansvarige ville veta hur det funkar ute i landet. Några hade själva hittat lägret efter att ha googlat. Hos oss funkar informationen bättre än på många andra ställen, och det är skönt att veta att Shindo-föräldrarna är nöjda.

En av de tränande mammorna sa när vi satt och åt, att nu väntar hon bara på nästa läger. Blåmärkena från sommarlägret för oss vuxna hade inte bleknat ännu…

När lägret var slut hade vi fått bucklan för aktivast klubb även för detta läger, men den här gången delade vi den med Eksjö.

Nästa läger blir i Alingsås i mitten av september, hoppas att vi ses där!

Sommarläger, del 3

Dagen efter att sommarlägret var slut vaknade jag 6.40 och var rastlös. Stört omöjligt att sova ens en minut till. Det kan ju ha att göra med att jag skulle hämta barnen vid Gotlandsfärjan i Nynäshamn och att vi inte fick vara sena. Men det kan ju också vara så att min kropp kände av att den inte fått träna mer än två pass dagen innan och att den saknade det tredje.

Det är märkligt hur kroppen anpassar sig till det man utsätter den för. Fjärde dagen på sommarlägret var nog den värsta, sedan gick det av bara farten. Men på tisdagen var jag så trött att jag inte trodde att jag skulle palla. Det kändes som att svartbältesträningen var så oerhört mycket hårdare än den varit i mina tidigare grupper, och jag var osäker på om jag verkligen hörde hemma där. Men jag bet ihop och det gav resultat. Sista dagen på lägret studsade jag fram till stilchefen för att ta emot min medalj som aktivast elev i 1 dan. och visst var det roligt att även Dan fick medalj, men nu hann jag ju inte ikapp honom. Han har fortfarande en medalj mer än mig… ;-D

Shindo tog alltså hem två medaljer och även pokalen som aktivast klubb, och för oss handlar det inte bara om att vi var många där. Med stolthet konstaterade vi att alla de som inte varit sjuka eller skadade tränat alla sina pass. Vi åker visst på läger för att umgås och träffa vänner, men träningen står i centrum.

Från årets sommarläger tar jag med mig några karameller jag ska suga på under träningsåret som kommer;

• randori tillsammans med sensei Stefan – helt galet roligt!
• när T och jag visade upp katan till 2 dan för svartbältesgruppen
• att jag fick förtroendet att vara träningskamrat när H gjorde come back på mattan efter ett års uppehåll
• glädjen över att få öva länge på en sak
• medaljen!
• när hela Shindo lekte Glurpfisk och skrattande låg runt bordet i hemkunskapen
• flera nya bekantskaper

Kort sagt har det som vanligt varit ett underbart läger med underbara människor!

Logistik till döds

Det finns två allvarliga problem med ungdomar, rent logistiskt. De har varken bil eller körkort.

Just nu lägger vi pannorna i djupa veck för att räkna ut vem som ska åka i vilken bil till sommarlägret och om bilplatserna räcker eller om några måste åka tåg. Det blir inte lättare av att några stannar både på vuxen- och barnlägret, några dyker upp till barnlägret och några åker hem efter vuxenlägret.

Allt kommer att lösa sig på ett bra sätt och alla shindosar kommer att komma fram och kunna vara med på lägret, det tvivlar jag inte på, men just nu är en av de bilar vi räknat med inte i form att framföras i trafiken, så det skakar lite. Kanske skulle man hyra en bil? Kan klubben i så fall sponsra? Eller kanske sponsrar klubben de däck som krävs för att få den vanliga bilen i gott skick? Den går ju mest ju-jutsumil i alla fall.

Just nu vet jag inte. Tur att vi har en midsommarhelg på oss att räkna ut detaljerna.

Vi är på gång!

Anmälningslistan till sommarlägret fylls på. I nuläget är vi åtta som skrivit upp oss, men vi räknar med fler. Nu när graderingen är passerad är det lägren som hägrar. Först Monsterlägret i Köping – mitt första läger som svartbälte – och sedan båda sommarlägren. Luftmadrasserna ligger pumpade i dotterns rum och de verkar hålla luften även i år. Kanske hinner jag märka dem och rulla ihop dem i kväll. För mig är det nästan lika roligt att förbereda mig inför lägren som att vara där. Lägren blir liksom längre då.

Träningen i går var en glad tillställning med många olika färger på mattan i en gemensam ansträngning att slipa på detaljerna inför klubbgraderingen på lördag. Nu är det upp till bevis, och det kommer att gå så bra. Det är fantastiskt roligt att se människor utvecklas och förstå mer och mer av hur vår ju-jutsu fungerar.