Vi flippade ur fullstndigt i slutet av dagens träning. Monica och jag stod mittemot varandra och samlade oss för at göra katan. Då smattrar det till av en prutt i dojon och vi börjar skratta.
Nåja, vi är ju vuxna människor så vi samlar oss igen och börjar gå mot varandra. Innan vi ens kommit i position för att utföra den första tekniken börjar vi gapskratta, ett sånt där som gränsar till hysteri bara för att man vet att man absolut inte får skratta. Vi går tillbaka till kanterna igen och samlar oss igen. Den här gången hinner vi in till mitten, även om vi undviker ögonkontakt, och jag hinner göra det första anfallet, men redan i nedläggningen skrattar Monica hejdlöst. Själv kommer jag inte upp efter avslutad teknik eftersom jag skrattar så våldsamt.
Det här är ju inte klokt. Vi skärper oss och börjar om igen, men det går verkligen inte. Vi skrattar så tårarna sprutar. Vi är tvungna att kalla in Martin som tori för att bryta hysterin och då funkar det äntligen. Sedan lyckas Monica och jag också göra varsin kata som tori. Med vissa svårigheter med fokuset.
Jag som tyckte att vi hade hyfsat bra koll på katan, men det visade sig att det skulle vara ganska lätt att sabotera vår gradering. Vi får hålla tummarna för att ingen i publiken ätit ärtsoppa den dagen…
jujutsumorsan 