Jullov i Budoklubben Shindo

I går hade vi julavslutning i Ju-jutsu kai-sektionen i Shindo. Trots att vår matta är 14 meter på längden rymdes inte alla i ett led i uppställningen. Både barn och vuxna och ett par tre syskon deltog med liv och lust i lekar och mattbrottning och fika efteråt. Föräldrarna tordes inte riktigt upp på mattan den här gången. Det var fantastiskt roligt att se så många där samtidigt.

Jullovet innebär för min del närvarorapportering. Jag har jagat personnummer och adresser de senaste dagarna och hoppas att jag ska kunna rapportera via idrott online. De har inte öppnat den möjligheten för oss ännu, trots att jag bett dem. Ska nog slå en liten pling efter helgen så att det går att jobba under julen med detta.

Man ska kunna rapportera närvaro via sms om man bara får till ett bra medlemsregister och kan hantera grupper på rätt sätt. Jag har gått en kurs, men jag känner att kunskapen håller på att blåsa bort eftersom jag inte kan testa på vår sida.

Nu blir det vila från träning fram till den 10 januari då mina nybörjarbarn kommer tillbaka efter jullovet. Däremellan ska vi ha en enskild gradering här hemma av ett barn som var på släktkalas på graderingsdagen. Tur vi har matta så det räcker!

Det rör på sig på många fronter

Det är inte brist på ämnen som gjort att jag inte varit så aktiv den senaste tiden. Tvärtom. I klubben snurrar det på som vanligt med graderingsträning för barnen. I tisdags var de jätteduktiga, alla utom tre som av olika skäl valde att sitta bredvid. En ska inte gradera och de andra två börjar jag tvivla på. De har lite för högt självförtroende när det gäller sin kunskap jämfört med vad de faktiskt kan. Vi får se hur det går. Oftast skärper ju barnen till sig och överraskar på graderingsdagen.

De andra barnen fick en rejäl dos egoboost i tisdags. Vi övade några tekniker och efter varje teknik upprepade jag namnet på tekniken och sa ”När ni hör detta på graderingen kan ni tänka att ‘det här kan jag’ ”. De växte för varje teknik vi kunde avsluta på det sättet.

Jag och tränarkollegan M var på kurs i går i Idrott Online. Vi tycker att vi har ganska bra snurr på administrationen i Shindo, men det fanns mycket mer att lära sig. Nu ska det bli av att lägga in medlemmarna i det digitala medlemsregistret. Sen ska LOK-stödsansökningarna gå så mycket snabbare än de gjort de senaste gångerna.

Och på förbundsnivå, vad kan jag säga, det rör på sig ordentligt! Jag ska släppa områdesansvaret för funktionshinder och i stället vara förbundets informationsansvarige. Det är spännande och lite läskigt. Tidningen landade i mitt knä, vilket förmodligen innebär att jag måste köpa en dator med lite mer kräm än jag har i dag. Fast sånt är ju också lite roligt.

För en vecka sedan åkte jag upp till Lidingö för att få en genomgång av vad styrelsen förväntade sig av mig som informationsansvarig och vilka förutsättningar som fanns för mitt jobb. Jag vet ännu inte hur budgeten för tidningen kommer att se ut 2012…

Men visioner har jag. Och tips tar jag tacksamt emot. Både på vad ni vill läsa om och vad ni skulle vilja bidra med.

Vi hörs!

Klubbadministration till leda

Det beror säkert på att vi är ovana, men i kväll höll Dan och jag på i fyra timmar med klubbens närvarokort från vårterminen. Åtta mantimmar! Vi måste försöka få till ett bättre sätt att göra det. Grundfelet ligger i att vi inte har något medlemsregister på idrott online, den som borde haft behörighet att skapa ett hade inte det. Men till nästa termin hoppas jag innerligt att vi har det, för det här är inte roligt!

Förra terminen blev vi granskade av RF och eftersom det tog ett tag innan vi lyckades skicka in rätt underlag så antar jag att de granskar oss igen. Därför var vi extra noga nu med grundarbetet, så att det ska vara lätt om de skulle granska oss även denna termin.

När jag satt med närvarokorten och förde över barnens närvaro på ett gemensamt kort såg jag ”mina” barn framför mig, och jag längtar efter att terminen ska börja. Det tråkigaste är att flera gått vidare till nästa grupp i och med graderingen i våras. jag hoppas att det kommer nya, glada barn och fyller på min och J:s nybörjargrupp, annars kommer det att kännas ödsligt.