Det har känts så otroligt trögt, det här med att ladda om och förbereda sig för en ny gradering. Jag tränade mycket i sommar, men under hösten har skador och andra saker jag måste göra lagt hinder i vägen. Jag har känt mig missmodig och tyckt att jag inte kan nånting. Alla tekniker har dekonstruerats och plågsamt långsamt satts ihop igen. I dag gav det resultat. Kvällens träning var den mest fokuserade på länge, jag gjorde tre tekniker som jag haft svårt för och jag gjorde dem bra, i högt tempo. Kanske är det nu det lossnar. Kanske är det nu all den kunskap jag har och all den träning jag lagt ner rinner ut i händer och fötter så att hjärnan inte är involverad, utan jag bara gör.
Även randorin mot två motståndare kändes bra, och den liggande randorin också. Nu är det full fart framåt till provgraderingen. Eller -arna. Troligen blir det en den 25 oktober och en den 28. Inte optimalt, men det är för två olika personer som kan komma med olika infallsvinklar. Vid det första tillfället kommer jag kanske inte att kunna visa de teknikerna där jag har två motståndare.
Jag behövde inte ens använda nynnandet som knep för att koppla bort hjärnan. Med John som motståndare går det fort. Då hinner jag inte tänka. Det är bra.