Alldeles för många fantastiska människor tror att de inte är tillräckligt duktiga

I fredags hade jag en lång dag. tåg 6.42 från Göteborg, styrelsemöte på förbundets kansli mellan 11 och 19, med paus för mat, tåg till Göteborg, framme 23.25. Berätta för sambon om mötet. Somna efter halv 2…

Jag var lite seg när M och jag skulle träna 2 dan-tekniker på lördag förmiddag sen.

Jag kommer inte att blogga om styrelsemötena, har jag bestämt mig för, så söker ni skvaller måste ni vända er någon annanstans. Som informationsansvarig är det inte min uppgift att blogga inofficiellt om mötena utan att rapportera via tidning och hemsida. Så får det bli.

Däremot har jag bestämt mig för ett annat slags uppdrag. En mission skulle man nästan kunna säga. Alldeles för många helt fantastiska människor går omkring och tror att de inte är tillräckligt duktiga när de i själva verket överglänser de flesta andra. Ganska ofta är de här människorna tjejer. Min mission är att berätta för dem att de är bra. Inte utan anledning, men alla de där gångerna när jag tänker ”så otroligt duktig hon/han är”, då ska jag säga det också. Blir det tjatigt får jag väl omvärdera uppdraget, men hittills har det verkat som att det verkligen behövs. Så då gör jag det. Och det är ju så enkelt att bjussa på!

Vi skrattade och brottades

I går varken orkade eller hann jag blogga. Tisdagar innebär att jag är i dojon från 17.40 till 21.30. Sen är det äta, duscha och sova, och det går inte att få in skriva där. Då blir det så ruskigt tungt att gå upp morgonen efter.

I går var inget undantag från tisdagsrutinen. Jag och min nya hjälpis D hade tio vita och gula barn, varav fyra nya för denna termin. De jobbar på hur bra som helst och det är jätteroligt att ha gruppen. Trots det var jag lite seg och stel och småkall efter att ha instruerat i en och en halv timme och jag funderade på att gå hem och jobba med förbundstidningen i stället för att träna. Som tur är gjorde jag inte det. I stället tränade jag ett av de roligaste passen på länge. Mycket fart, en hel del besvärliga ukar och många brottningsmatcher senare var jag helt slut. Större delen av passet tränade jag med tre av tonåringarna som gått upp från barngruppen den här terminen. Det var extremt roligt, särskilt när vi körde mattbrottning på tre personer. Vi skrattade och brottades och hamnade i en enda stor hög hela tiden.

Jag slutar nog aldrig förundras över hur fantastiskt det är att så många olika människor i olika åldrar och i olika bra form kan träna och ha roligt tillsammans.

Gradering och förbundstidning

I dag har jag ju-utsujobbat hela dagen. På förmiddagen kom en av mina elever i barngrupper hem till oss och graderade i hemmadojon. Hon var bortrest på den ordinarie terminsgraderingen i julas och terminen börjar på måndag. Eftersom hon byter grupp nu när hon bytt bälte var det bra att hon gör det direkt när terminen börjar.

Det var första graderingen här hemma, tidigare har vi haft provgradering, graderingsträning i mängd och en D-kurs här hemma. Det är väldigt praktiskt att bo i ett ju-jutsuhögkvarter!

Resten av dagen har jag ägnat åt att skriva texter till förbundstidningen och planera hur nästa nummer ska se ut och vad det ska innehålla. Jag tror att jag börjar få fason på det. Nu återstår bara att lägga in allt på sidorna också. Ja, förutom att göra en intervju och att vänta in material som ska komma från andra. Men det ser ljust ut. Och just det, en krönika skulle jag visst tllåta mig själv att skriva också. Nån slags peka ut riktningen-text ska det bli.

Det är spännande att ta över en tidning som någon annan gjort på sitt sätt så länge. Det kommer att ta tid att förändra den, men jag hoppas att läsarna ska märka skillnad redan i det här första numret.

Nu är det snart dags att stänga datorn för kvällen och i stället åka till ju-jutsuvänner och spela spel. En perfekt avslutning på dagen och inledning på helgen!